Fortsätt till huvudinnehåll

Tysta tassar över vita vidder

Igen har två lediga dagar gått i ett hux flux och imorgon är det dags för jobb på nytt. Under gårdagen vilade jag mest i hopp om att den förkylning som legat och lurat ett par dagar skulle försvinna och idag känns det tack och lov mycket bättre. Idag hade vi dessutom bokat in oss på hundspannskörningen som hör till en av våra komboturer på Tromsö Ice Domes.

På hundgården finns ett 40-tal hundar av rasen alaskan husky så det är ingen stor hundgård jämfört med de riktigt stora. Det är mycket positivt om du frågar mig för då är uppmärksamheten på hundarnas hälsa och välmående också mycket lättare att hålla reda på.

Idag var vi sammanlagt 14 personer delade på 7 hundspann plus två guider med varsitt spann. Innan vi fick träffa hundarna hade vi en säkerhetsgenomgång och vi fick instruktioner om hur man ska bete sig när man kör ett hundspann. Vi blev tilldelade ett spann som vi delade på två personer. Jesper och jag fick ett spann med sex hundar i och Jesper började att köra medan jag satt på släden.

Slädparkeringen.
Jesper får lite kärlek från grannspannets hundar. 

Ett efter ett släpptes spannen iväg och snart var även vi iväg. Våra hundar var väldigt ivriga och sprang snabbt ikapp framförvarande spann. Sen hamnade vi att stå på bromsen mer eller mindre hela tiden. Vi stannade till några gånger och då kunde vi skapa lite avstånd till framförvarande spann så att våra hundar fick springa utan att bli bromsade hela tiden. Efter halva sträckan när vi kommit till vändplatsen böt vi chaufför så att jag fick köra och Jesper var passagerare.

På väg genom Tamokdalen. 


Det gick otroligt tyst när vi inte behövde bromsa.

Underbar syn med hundspann på rad och fjällen i bakgrunden. 


Jag njöt av varje sekund, att se hundarna få göra det de gillar allra mest och märka att de tog åt sig av våra uppmuntrande hejarop var verkligen fint att få uppleva. Och mest av allt gladde jag mig åt att se att dessa hundar såg så välmående och fräscha ut. Efter alla skräckhistorier vi fick höra förra året när vi hämtade hem en före detta slädhund från Kiruna har jag fasat lite för att hundspannsturismen, så det kändes som en lättnad att få se ett litet ställe med bra koll på sina hundar.

Våra duktiga ledarhundar pustar ut efter utfört dagsverke.

Hundkärlek är det bästa som finns 💓




Ännu en dag i vår norska vintersaga är till enda och ikväll kommer jag nog att somna med ett litet leende på läpparna drömmandes om tysta tassar som flyger fram över vita vidder...

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi