Fortsätt till huvudinnehåll

Tysta tassar över vita vidder

Igen har två lediga dagar gått i ett hux flux och imorgon är det dags för jobb på nytt. Under gårdagen vilade jag mest i hopp om att den förkylning som legat och lurat ett par dagar skulle försvinna och idag känns det tack och lov mycket bättre. Idag hade vi dessutom bokat in oss på hundspannskörningen som hör till en av våra komboturer på Tromsö Ice Domes.

På hundgården finns ett 40-tal hundar av rasen alaskan husky så det är ingen stor hundgård jämfört med de riktigt stora. Det är mycket positivt om du frågar mig för då är uppmärksamheten på hundarnas hälsa och välmående också mycket lättare att hålla reda på.

Idag var vi sammanlagt 14 personer delade på 7 hundspann plus två guider med varsitt spann. Innan vi fick träffa hundarna hade vi en säkerhetsgenomgång och vi fick instruktioner om hur man ska bete sig när man kör ett hundspann. Vi blev tilldelade ett spann som vi delade på två personer. Jesper och jag fick ett spann med sex hundar i och Jesper började att köra medan jag satt på släden.

Slädparkeringen.
Jesper får lite kärlek från grannspannets hundar. 

Ett efter ett släpptes spannen iväg och snart var även vi iväg. Våra hundar var väldigt ivriga och sprang snabbt ikapp framförvarande spann. Sen hamnade vi att stå på bromsen mer eller mindre hela tiden. Vi stannade till några gånger och då kunde vi skapa lite avstånd till framförvarande spann så att våra hundar fick springa utan att bli bromsade hela tiden. Efter halva sträckan när vi kommit till vändplatsen böt vi chaufför så att jag fick köra och Jesper var passagerare.

På väg genom Tamokdalen. 


Det gick otroligt tyst när vi inte behövde bromsa.

Underbar syn med hundspann på rad och fjällen i bakgrunden. 


Jag njöt av varje sekund, att se hundarna få göra det de gillar allra mest och märka att de tog åt sig av våra uppmuntrande hejarop var verkligen fint att få uppleva. Och mest av allt gladde jag mig åt att se att dessa hundar såg så välmående och fräscha ut. Efter alla skräckhistorier vi fick höra förra året när vi hämtade hem en före detta slädhund från Kiruna har jag fasat lite för att hundspannsturismen, så det kändes som en lättnad att få se ett litet ställe med bra koll på sina hundar.

Våra duktiga ledarhundar pustar ut efter utfört dagsverke.

Hundkärlek är det bästa som finns 💓




Ännu en dag i vår norska vintersaga är till enda och ikväll kommer jag nog att somna med ett litet leende på läpparna drömmandes om tysta tassar som flyger fram över vita vidder...

Camilla

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer