Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2014

Nya resplaner

Ifjol på hösten var vi på en föreläsning som handlade om pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Då föddes tanken på att en dag göra denna vandring. Den här hösten såg vi att Kronoby arbis "kvarnen" ordnade ett tillfälle för de som var intresserade av att göra denna vandring och vi deltog i tillfället. Det visade sig dock att den vandring som de skulle göra var endast en liten bråkdel av hela pilgrimsleden och vi kände att vi nog vill mera än så om vi nu en gång åker iväg till Spanien. Planerna lades på is ett tag, men så började vi följa med den finska serien "Löytöretkeilijät" som handlar om sex finländare som vandrar hela vägen till Santiago de Compostela och vi beslutade att vi också vill göra detta. Sagt och gjort, vi kollade med våra respektive jobb om vi kunde ta ut vår semester redan i maj och sedan bokade vi flygbiljetter. Från början hade vi tänkt starta från den franska orten St Jean Pied de Port, men det visade sig bli lite knepigt att ta sig ö

Vandrat skärgårdsleden i ruggigt höstväder

Efter fjolårets "besiktigande" av nejdens vandringsleder har det känts lite fattigt med vandrandet i år. Vi har ju dessutom gått alla vandringsleder här omkring så nu får vi söka oss längre bort om vi vill se något vi inte sett tidigare. Skärgårdsleden i Öja har vi länge varit nyfikna på och idag begav vi oss dit så fort vi fått i oss lite frukost. Vi parkerade bilen vid café Bryggan vid 10-tiden och började sedan beta av de 22 kilometrarna. Blött och halt. Utsikt över havet. Det duggregnade lite under förmiddagen, men var riktigt behagligt att gå ändå. Vi tog en kort paus vid Korvgräven och stötte där samtidigt på några jägare, de var lite småsura åt oss för att vi inte hade något rött på oss. Våra regnkläder råkar vara svarta, annars brukar vi vara ganska så färggranna, men vad jag vet så har inte älgarna ännu börjat bära knallblåa ryggväskor ;) Men, förstås så bör man vara lite extra försiktig när man rör sig ute i skogen under jaktsäsongen. Jägaren var vänl

På cykel längs Sandsunds nya vandringsled

I somras hamnade vi under någon av våra mtb-turer in på delar av den nya vandringsleden i Sandsund. För några veckor sen presenterades den i Öt och idag tog vi oss an den med cykel. Vi cyklade inte riktigt hela leden för vi kombinerade den med vår "Sandås-rutt", men min mätare stannade på 22 km när jag kom hem så en bra bit blev det i alla fall. På väg från Sandåsen mot Sandsund. Inne på Sandsundleden. Leden kan påbörjas endera vid Piehis sportstuga vid Granholmen eller vid Sandsund skola/sportplan. Den är 13 km lång och det finns en rastplats längs vägen. Det finns en hel del vägsträckor längs leden och man måste korsa Bennäsvägen två ggr under vandringen, men för övrigt rör man sig i skogen. Leden är bra märkt med blåa markeringar och pilar och bjuder på varierad vandring eller i vårt fall cykling. Christel på väg längs nya stigar. Sandsundsfjärden skymtar mellan träden.  Det är ställvis ganska krävande teknisk cykling över stenar, rötter och bergshä

En helg i Salamajärvi

Länge sen vi skrivit något här på bloggen nu, men här kommer en liten rapport från vårt besök till Salamajärvi nationalpark nu i helgen. Salamajärvi nationalpark grundades år 1982 och breder ut sig på ett 62 m2 stort område. Naturen består av vida myrmarker, steniga tallmoar och många små skogssjöar. Här lever även skogsvildrenen. Det finns många vandringsleder att välja mellan i nationalparken, allt från korta leder på några kilometrar till långa flerdagarsvandringar. Det finns även gott om rastplatser längs lederna. Såhär såg jättemånga träd ut, som om dom brunnit nere vid stammen.  Pyydyskoski rastplats. Vi hoppade på leden vid Koirajoki och vandrade därifrån ner till en slinga som kallas för "Vaatimen kierros". Den sammanlagda sträckan skulle bli lite över 30 km delat på två dagar. Vi startade vår vandring vid 11-tiden på lördagförmiddag och genast från start fick vi sällskap av älgflugor. De var med oss i ca 7 km, sen försvann de, men vi hann plocka bort

Svampjakt och valpsjuka

Hösten är starkt på kommande och med den följer skördetider. Jag har aldrig varit någon stor bär- eller svampplockare, men på de senare åren har det börjat intressera allt mera. Det är ju egentligen ganska fantastiskt att man bara kan gå ut i skogen och plocka bär och svamp helt gratis. Bra, naturlig mat utan några tillsatsämnen. Att plocka bär är ju inte så svårt, men svamparna däremot är lite klurigare. Du bör veta vilka sorts svampar som är ätbara och det är inte speciellt lätt att identifiera svamparna. Dessutom ska du också känna till var bra svampställen finns. På måndagkväll cyklade vi iväg till skogs och började leta svampar. Min sambo har bra mycket bättre tålamod än jag och hade bra ro att söka på sådana ställen som vi trodde kunde vara svampställen, medan jag ganska snabbt surnade till när jag inte hittade något. På väg hem igen lossnade det i alla fall lite grann. Vi hittade en del smörsoppar och Karl-Johan som vi plockade med oss hem. Smörsoppen är lätt att känna igen pg

Okunskap eller brist på respekt?!

Ridning var i många år en stor del av mitt liv, livet kretsade i princip kring min häst Findus under den tid jag hade privilegiet att få kalla mig hans ägare/skötare/ryttare. Nu har motivationen för ridningen försvunnit nästan helt och hållet fastän jag ännu tycker väldigt mycket om dessa vackra, stora djur. Som tur har jag många vänner som har hästar så när suget efter att rida blir påträngande så finns det oftast nån häst till hands. Min kusin skaffade sig en ny häst för nästan ett år sedan och vi har lääänge pratat om att jag skulle komma och rida på hennes Linette och igår blev det äntligen av. Det blev ca en timmes terrängtur och under denna timme red vi mest på en "villaväg", alltså längs vägen finns mest sommarstugor. Vi blev passerade av ca 10-15 bilar under denna stund och jag som inte har ridit på väldigt länge blev förfärad över bilisternas nonchalans till häst och ryttare. Av alla bilar som passerade oss var det endast ett fåtal, kanske 3, som saktade in och kör

Tjejmilen närmar sig

Bara att börja inse, det är inte många veckor kvar till Tjejmilen nu. Har länge kunnat tänka att "det är ju länge kvar än, nog hinner jag träna", men så går det inte att tänka nu längre. Nu borde jag i princip vara i topptrim, men sanningen är nog en annan är jag rädd. Under våren var det en låångdragen förkylning, sommaren har varit VARM plus lite hälproblem så träningen har blivit aningen lidande. Bara jag nu får vara frisk så kommer jag att länka på fram till loppet som äger rum den 6:e september. Jag försöker att varva lugna länkar med backträning/intervallträning. Backträning är något jag verkligen inte gillar, men det är effektiv träning som ska hjälpa till att få upp farten. Eftersom man måste anmäla sig till loppet enligt tidsmål så har jag ett mål hängande över huvudet, men jag kommer inte att ta det så allvarligt. Jag tror inte att de plockar en av banan fastän man inte kommer i mål inom den utsatta tiden. Hoppas såklart att jag ska vara någorlunda inom tidsramarn

Turistat på Valsörarna

Det här med att turista i närmiljön är riktigt roligt! På lördagen tog vi oss för tredje gången i sommar ut till Svedjehamn, men den här gången skulle vi med på en guidad tur till Valsörarna. Turen startade kl. 11.00, vi var ett gäng på drygt 20 personer som packade in oss i två båtar. Himlen var riktigt mörk och genast när vi lämnade hamnen så började det droppa. Det blåste ganska hårt också, men färden ut till Valsörarna gick ändå bra och när vi närmade oss holmarna ca en timme senare så lyste solen där. Väntar på att åka iväg från Svedjehamn Ankommer till Ebbskär.  Vår guide för dagen - Roland Wiik - presenterade sig och vi började sedan vandringen längs den ca 2,5 km långa naturstigen mot fyren. Vi fick genast lära oss att Valsörarna inte är en enda ö, utan en ögrupp bestående av ca 300 grynnor och skär. Vandringen började vid Ebbskär där både den gamla sjöbevakningsstationen samt sjöräddningsstugan finns. Sjöbevakningsstationen byggdes på 80-talet och grundrenoverades

Jobbar på dagen och semestrar på kvällen

Värmen den bara fortsätter och jag som försöker att undvika att klaga på vädret börjar bli smått gnällig. Men nu har vi haft flera underbara kvällar och det är bara att konstatera, är man på "rätt" ställe så är värmen helt okej. Med det menar jag inte vår stekheta lägenhet, utan ute på sjön eller i sjön. Tisdagskvällen ägnade vi åt paddling tillsammans med en av mina bästa vänner som numera bor i Bryssel. Vi hyrde kajaker från Svanen och paddlade till Strandis i Larsmo. Vi tog utsidan på ditvägen och insidan på hemvägen. Vi hamnade dock att bära kajakerna över vägen eftersom det inte finns någon sluss vid Strandis. Det blev några riktigt sköna timmar ute på sjön i gott sällskap. Efter lite om och men hade vi fått kajakerna över vägen vid Strandis och steg ur för att ta en glasspaus. Inne med kjolar nu. Sandra och Rube paddlar in i vassen. Igår tog vi båda två lite kortare jobbdag och begav oss iväg på en liten semestertripp med Christel och Tom. Vi körde