Natventure.fi | Friluft.fi

Jag är så glad att jag är en av dem som upplever vinterns tjusning och även njuter av livet i kalla Finland vintertid. En av vinterns stora tjusningar är för mig är längdskidåkning och den varan har det blivit mycket av i helgen. I fredags när jag slutade jobbet vid 12-tiden var det helt ljuvligt vinterväder och skidspåret lockade. Jag fick sällskap av Christel och vi tog en kort, men skön runda längs vandringsleden, mitt absoluta favoritspår! På lördag åkte jag och Jesper ut till Larsmo för att testa om det skulle gå att skejta på isen. Det gick inte, det var alltför blött och det hela slutade med att en av mina skidor fastnade i snön och  jag föll ner på knä och har nu en rejäl blånad på höger knä. Vi åkte i alla fall lite parstakning ut en bit, men sen gav vi upp och åkte till ett preparerat spår istället och skejtade några km. Idag var den stora dagen för att testa våra nya turskidor som vi fyndade på loppis för några veckor sen. Jesper har modifierat dem lite så att de skulle

I helgen hade vi skidteknikkurs med Vigu. Nu talar vi inte vanlig slalom, utan telemarkåkning, som för mig och många andra var något vi inte prövat på förut. Telemarkåkning är alltså en form av utförsåkning där hälen är "fri". Tekniken har utvecklats redan på 1800-talet av en norrman vid namn Sondre Norheim från orten Telemark. Inom denna teknik rör man sig på ett helt annat sätt än vid vanlig utförsåkning. Det kräver bra balans och mycket benstyrka. Övning, övning! Kursen började på fredag och vi började mycket försiktigt med olika övningar i barnbacken. Det är några år sedan jag har stått på slalomskidor sist så det var bra med en mjukstart. Jag kunde snabbt konstatera att det här med telemarkåkning inte alls är så lätt som det ser ut. Att gå ner i telemarkposition när man står stilla gick hur bra som helst, men att sen göra det när man åker utför var ju inte alls lika enkelt. Jag fick ändå en bra känsla när vi intog familjebacken på fredagkvällen och gjorde några

Efter en lång paus från Vigustudierna slapp vi äntligen iväg på kurs i helgen. På programmet för denna kurs hade vi långfärdsskridsko och platsen blev denna gång Björköby på Replot. Ju närmare Björköby vi kom desto mera snö låg det på marken. Aningen oroade för hur det skulle gå med vårt skrinnande inledde vi kursen med ett teoripass på fredag eftermiddag. Vår kursledare Jan Ingerlund kom från Sverige, han har lång erfarenhet av långfärdsskridsko. Under teorin gick vi igenom bl.a. utrustning som behövs vid långfärdsskrinning och efter det följde iskunskap. Mycket mera hann vi inte med under fredagen, väskorna packades under kvällen så att vi skulle vara startklara för avfärd till Oravais följande morgon, var det för tillfället fanns bästa prognosen för farbara isar. Temperaturmätaren i bilen visade på -17 när vi anlände till Vinlax i Oravais. Det fanns ett tunt snötäcke på isen, men det var lätt pudersnö så det gick helt bra att ta sig fram på skridskor. När alla f

Det gäller att smida så länge järnet är varmt, i det här fallet gäller det att skrinna så länge isen är snöfri. Idag åkte vi iväg på långfärstur genast det blev ljust och isen var visserligen inte helt snöfri, men det var ett väldigt tunt snötäcke, så det gick hur bra som helst att skrinna ändå. Dagens tur gick från Bosund till Assarskär. Vi har inte skrinnat så långt norrut som Bosund förut så vi fick vara lite extra alerta, det är dessutom ännu svårare att bedöma isens hållbarhet när det ligger snö ovanpå, men allt gick bra idag. På de allra flesta ställen vi testade isens tjocklek så låg den mellan 10-15 cm. Under hela turen hörde vi hur det sjöng och smällde i isen. Det är ett bra tecken, när isen växer så smäller/knakar den, den behöver rum att expandera. Dagens tur var riktigt givande ända tills vi insåg att bilnyckeln till den bil som stod vid Assarskär låg kvar i bilen vid Bosund. Väldigt klyftigt av oss, speciellt som om jag också sa till Jesper att "jag lämnar bi