Fortsätt till huvudinnehåll

Snöstorm och mental träning

I helgen hade jag fördelen att få delta i Christoph Treiers föreläsning om mental träning. Föreläsningen var för oss som ska delta i Tjejvasanresan som Norrvalla sport ordnar. Så nu försöker jag förutom den vanliga fysiska träningen också träna mentalt. Treier menar att det räcker med ca 5 minuter mental träning per dag för att det ska ge resultat. 5 minuter per dag är väldigt lite när jag tänker på hur mycket tid som behövs för själva skidträningen.

På de här 5 minuterna ska man tänka "jag vill och jag kan" - och sedan ditt eget mål. För mig kan det tex bli så här "jag vill och jag kan genomföra Tjejvasan", "jag vill och jag kan njuta hela vägen" och "jag vill och jag kan fokusera på mitt eget lopp". Sen ska man visualisera för sig själv när man genomför sitt mål. Treier sa att i de allra flesta fall när han frågar skidåkare hur vädret ser ut när de åker i mål så säger de att det är -5 grader och solsken. Perfekta förhållanden för skidåkning med andra ord. Tyvärr är det inte alls säkert att det är så i verkligheten, så han uppmanade oss att tänka på alla olika slags väder när vi visualiserar vårt lopp, så är vi mentalt förberedda på att det kan bli dåligt väder.

Idag var det verkligen inte optimala förhållanden för skidåkning och jag hade från början tänkt hoppa över träningen. Sen kom jag på att det kan ju vara helt bra att öva på att skida i dåliga förhållanden, så är man bättre förberedd ifall det sen blir dåligt väder. Sagt och gjort, jag styrde bilen mot Loberget. Där skidade vi alltid från lågstadiet och jag har nog inte skidat där sen dess. Spåret var icke existerande och föret var uselt. Det fastnade massa snö under skidorna och däremellan var det bakhalt. Det blåste och snöade så kunde knappt hålla ögonen öppna. Gick ändå helt okej för jag var inställd på att det skulle bli jobbigt. Tankens kraft är icke att underskatta. Avslutar med ett citat från Treiers egen blogg:
   
             "Mental will is a muscle that needs exercise, just like muscles of the body."
             Lynn Jennings
 
 
 
Bilden lånad från tjejkraft.se.


 
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma...