Fortsätt till huvudinnehåll

Santiago de Compostela

Under må-bra-dagen som ordnades vid Sursik på lördag fanns det olika föreläsningar och vi åkte dit för att lyssna på när Lisen Kåll berättade om sin pilgrimsvandring längs Santiago de Compostela. År 813 upptäcktes en grav i trakten av Santiago, som man ansåg tillhörde aposteln Johannes. Allt sedan dess har människor gjort denna vandring till Santiago de Compostela. Idag är skälen för att man gör detta inte så ofta av religiös karaktär, utan mer fysiska, kulturella och helt enkelt att få njuta av vacker natur.

Hur lång är då denna vandring? Den vanligaste och mest kända sträckan som pilgrimerna vandrar är från franska St Jean Pied de Port till Santiago de Compostela i Spanien. Det är en sträcka på 800 km. Inget man gör på en vecka alltså. Lisen Kåll och hennes sällskap hade varit ute i 28 dagar när de slutligen nådde Santiago.

Lisen Kåll pekar ut vart de flög för att ta sig till St Jean Pied de Port.

För att göra denna vandring behöves förberedelser i form av konditionsträning. Kåll svarade på frågan vad som är bästa sättet att förbereda sig: gå, gå och gå. Gå långa sträckor och gå högt, gå med ryggsäck och gå länge. Förutom att gå hade hon även förberett sig genom att cykla, springa och simma. En annan viktig förberedelse är naturligtvis skorna och ryggsäcken. Du behöver ha bra och framför allt ingånga vandringsskor innan du tar dig an en sådan här utmaning. Ett nytt tips för oss var att smörja in fötterna med olivolja varje dag några veckor innan vandringen och sedan under hela vandringen också. Ett tips värt att testa för Kåll hade själv inte haft en enda blåsa under hela färden.

Vad ska man ta med sig? Det är rekommenderat att bära ca 10% av din egen kroppsvikt, så det är att tänka två och tre gånger innan du stoppar ner något i ryggsäcken. Man både sover och äter på härbärgen så varken tält eller gaskök behövs, det lättar naturligtvis upp packningen en hel del. I varje by eller stad som passeras under resans gång finns det härbärgen för pilgrimsvandrarna, de kostar allt mellan 0-12 €. Privata härbärgen är dyrare, men erbjuder i princip samma service. Likaså finns det något ställe i varje by eller stad som måste servera pilgrimsmiddag. Den består av sallad, huvudrätt och en enkel efterrätt och kostar ca 5 €.

Längs med vägen passeras många katedraler, kyrkor och andra sevärdheter. Det är oftast fritt fram att besöka dessa, en del ställen kan ha en avgift på några euro, men de allra flesta är gratis. När du checkar in vid starten St Jean Pied de Port får du ett pilgrimspass som måste stämplas varje dag. Många vandrare samlar stämplar från så många olika ställen som möjligt och just kyrkor och katedraler är populära hos stämpelsamlare, eftersom en del stämplar kan vara mycket gamla.

Lisen Kåll rekommenderar guideboken "Vandra till Santiago de Compostela" av Ewa Hellström-Boström.

Det här var en otroligt intressant föreläsning. En ny dröm håller på att ta form i mitt huvud. Låter det här som någonting för dig? Det finns många böcker skrivna om Santiago de Compostela, låna böcker eller beställ hem så får du läsa mera. Det finns nu en ny, uppdaterad version av Ewa Hellström-Boströms bok "Vandra till Santiago de Compostela" på Adlibris för den som vill veta mera.

"Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem."
                                                                                Walt Disney

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p