Fortsätt till huvudinnehåll

Orrspel på Råmossen

Denna lördagmorgon unnade vi oss inte någon sovmorgon, utan vi begav oss ut i skogen, närmare bestämt till Råmossen i Lövö. Vi hade fått höra av säkra källor att orrarna har varit i farten där under den senaste veckan. Vi parkerade bilen vid "Limppovägen" och därifrån är det bara att gå några hundra meter in i skogen och du befinner dig på Råmossen. Det finns flera saltstenar utsatta här för älgar och rådjur och av spåren att döma så är det verkligen livlig trafik bland klövdjuren här. Vi lyckades inte få syn på några rådjur just här, men på vägen dit såg vi 3 stycken rådjur ute på en åker.

Råmossen

Tillbaka till orrspelet då. Under tidig vår påbörjar orrarna sin lek inför häckningen. De väljer oftast platser som just mossar, myrar, kärr eller en frusen sjö att spela på. Orrspelet går ut på att tupparna kuttrar och blåser, de springer och hoppar om varandra och de breder ut sina stjärtar samt hänger med vingarna. (Väldigt likt vår papegojas parningsbeteende egentligen). Lyssna på orren här - http://t.sr.se/1f3XvDX

Efter ca. 15 minuter hade vi redan spritt ut alla våra saker. 



Efter att vi väntat en timme ungefär bestämde vi oss för att gå lite längre ut på mossen och just när vi kommit en bit ut började vi höra kuttrande precis bakom den plats där vi nyss suttit. Vi hade ingen bra plats att spana från eftersom vi nu var mitt ute på mossen och fullt synliga. Vi försökte smyga oss närmare genom att ta en annan väg tillbaka så vi inte skulle synas så bra och vi kom rätt nära, men inte så nära att vi faktiskt såg var tuppen befann sig. Av ljudet att döma var där bara en tupp också, han höll på ett bra tag, men till sist tystnade det helt. Jag vet inte om vi skrämde bort honom eller om han tröttnade när han inte fick något gensvar, men vi varken såg eller hörde av honom igen.

Det var riktigt spännande och även om vi inte fick syn på tuppen, så hörde vi den ju i alla fall. Tror dock att vi var ute aningen för sent, kunde ha lönat sig att komma ännu tidigare för att få se det riktiga spelet. Var definitivt värt den tidiga morgonen hur som helst, inte varje dag vi äter frukost ute på en mosse. :)

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde