Fortsätt till huvudinnehåll

Stenen

Under vår kommande vandring till Santiago de Compostela kommer vi att passera Cruz de Ferro (järnkorset) som har blivit en symbolisk plats längs caminon. Korset står på en flera meter hög stenpyramid och varje pilgrim som passerat här har burit dit en sten. Enligt traditionen ska man bära med sig en sten hemifrån och stenen ska symbolisera något som du vill släppa taget om och lämna bakom dig efter vandringen. Vid Cruz de Ferro som är ganska i slutet av caminon lämnar du sen din sten och tänker kanske lite extra på varför du gör denna vandring. 

Cruz de Ferro

När vi tog beslutet att göra denna vandring hade vi inga desto djupare syften andra än att vi ville ha en rejäl utmaning och gärna lite primitivt. Jag hade hört talas om Cruz de Ferro, men hade helt glömt bort det tills för någon vecka sen när jag läste om det igen. Jag började fundera lite vidare på min egen vandring och vad jag har med mig i bagaget som skulle vara skönt att släppa taget om. Där finns ju nog en hel del efter en genomgången skilsmässa för några år tillbaka. Det mesta börjar nog vara bearbetat vid detta laget, men jag beslöt mig för att min sten får symbolisera den smärta, besvikelser och skuldkänslor som jag bärt på i ett antal år och när jag lämnar min sten vid järnkorset så lämnar jag dessa känslor bakom mig. Då förlåter jag de som gjort mig lessen och framför allt förlåter jag mig själv. 

Min sten.

Jag har ett nytt liv nu och det är jag oändligt tacksam över. Att få göra denna vandring tillsammans med sin själsfrände känns fantastiskt! Jag känner att detta är början på en ny och djupare insikt om livet. 

/Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p
En kommentar
Läs mer