Fortsätt till huvudinnehåll

Stenen

Under vår kommande vandring till Santiago de Compostela kommer vi att passera Cruz de Ferro (järnkorset) som har blivit en symbolisk plats längs caminon. Korset står på en flera meter hög stenpyramid och varje pilgrim som passerat här har burit dit en sten. Enligt traditionen ska man bära med sig en sten hemifrån och stenen ska symbolisera något som du vill släppa taget om och lämna bakom dig efter vandringen. Vid Cruz de Ferro som är ganska i slutet av caminon lämnar du sen din sten och tänker kanske lite extra på varför du gör denna vandring. 

Cruz de Ferro

När vi tog beslutet att göra denna vandring hade vi inga desto djupare syften andra än att vi ville ha en rejäl utmaning och gärna lite primitivt. Jag hade hört talas om Cruz de Ferro, men hade helt glömt bort det tills för någon vecka sen när jag läste om det igen. Jag började fundera lite vidare på min egen vandring och vad jag har med mig i bagaget som skulle vara skönt att släppa taget om. Där finns ju nog en hel del efter en genomgången skilsmässa för några år tillbaka. Det mesta börjar nog vara bearbetat vid detta laget, men jag beslöt mig för att min sten får symbolisera den smärta, besvikelser och skuldkänslor som jag bärt på i ett antal år och när jag lämnar min sten vid järnkorset så lämnar jag dessa känslor bakom mig. Då förlåter jag de som gjort mig lessen och framför allt förlåter jag mig själv. 

Min sten.

Jag har ett nytt liv nu och det är jag oändligt tacksam över. Att få göra denna vandring tillsammans med sin själsfrände känns fantastiskt! Jag känner att detta är början på en ny och djupare insikt om livet. 

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde