Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen har vi börjat vandringen.

Vandringen påbörjad


Vi tog bussen till Roncesvalles igår på eftermiddagen, bussen var full med pilgrimsvandrare. Roncesvalles är en liten, liten by på gränsen mellan Spanien och Frankrike och har endast 29 invånare. Byn domineras helt av det gamla klostret som fungerar som pilgrimshärbärge. Det är nyrenoverat och var verkligen fräscht och modernt. Vi blev tilldelade våra sängar och kunde sen gå runt och kolla läget. Det blev några samtal till flygplatsen i Pamplona och nervös väntan, men lite före klockan 8 på kvällen kom äntligen min väska - vilken lycka! Nu kunde vi slappna av och börja njuta av äventyret. På härbärget släcks lamporna kl 22 och då ska alla vara i säng, var inte speciellt svårt, vi var ivriga att börja sova så det snabbt skulle bli morgon. Sömnkvaliteten var inte den bästa, en låg och hostade natten igenom och ett gäng började springa på i korridoren redan klockan 4 på morgonen. Klockan 6 är det officiell väckning,  då börjar hospitaleros springa runt och väcka de som ännu sover.

Inte långt kvar nu..

Vi åt frukost i form av vår medhavda finska havregrynsgröt och sen var det då dags att börja vandra. Det var ännu inte ljust, fåglarna kvittrade och det kom ner några regndroppar. Spännande att äntligen vara på väg! Vi hamnade att stanna titt som tätt för att justera ryggsäckarna och lite senare för att ta på regnkläderna eftersom regnet tilltog. Ändå njöt vi för fullt, det var mycket vackrare än vad jag föreställt mig. Guideböckerna jag har läst har inte lyckats ge landskapet rättvisa.  Vi gick genom små mysiga byar med stenhus och träbalkonger, genom böljande, gröna lanskap och på små mysiga skogsvägar. Vi såg både kossor, får, hästar och även en falk av något slag. Efter ca två timmars vandring stannade vi för frukost nr två,det blev tortillas, en spansk omelett med potatis i och färskpressad apelsinjuice.  Gott var det!





Vandringen fortsatte ännu nästan fyra timmar innan vi var framme i Zubiri. Vi hade gärna fortsatt ännu några kilometrar, huvudet ville, men kroppen ville vila, så vi tog in på albergue municipal. Inte på långt när lika fräscht som i Roncesvalles, men för 8 € natten kan man inte ha så stora krav. Nu har vi i alla fall klarat av första dagsetappen, det gör lite ont här och där, men det hör till. Ikväll ska vi äta vår första pilgrimsmiddag, ser fram emot det efter 21,9 km vandring.

Otrolit kallt, men skönt

Riktigt rolig dag har vi haft, men vi får nog öva lite på att ta det lugnt.  Vi har en tendens att spurta iväg och glömmer att njuta av hela upplevelsen med att vara på väg. Nåja, vi har ju några dagar och en hel del kilometrar att öva på. Många andra vandrare i farten är det också, så det får vi också vänja oss med. Imorgon fortsätter vandringen tillbaka till Pamplona.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Härligt att ni kommit igång. Som sagt ta det lugnt och skåda omkring er! Trevlig fortsatt semester 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övar på det där med att ta det lugnt, men njuter så mycket vi hinner :)

      Radera
  2. Ska bli så spännande att följa med på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill följa oss på vår resa :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde