Fortsätt till huvudinnehåll

Telemarkåkning vid Swinghill

I helgen hade vi skidteknikkurs med Vigu. Nu talar vi inte vanlig slalom, utan telemarkåkning, som för mig och många andra var något vi inte prövat på förut. Telemarkåkning är alltså en form av utförsåkning där hälen är "fri". Tekniken har utvecklats redan på 1800-talet av en norrman vid namn Sondre Norheim från orten Telemark. Inom denna teknik rör man sig på ett helt annat sätt än vid vanlig utförsåkning. Det kräver bra balans och mycket benstyrka.


Övning, övning!

Kursen började på fredag och vi började mycket försiktigt med olika övningar i barnbacken. Det är några år sedan jag har stått på slalomskidor sist så det var bra med en mjukstart. Jag kunde snabbt konstatera att det här med telemarkåkning inte alls är så lätt som det ser ut. Att gå ner i telemarkposition när man står stilla gick hur bra som helst, men att sen göra det när man åker utför var ju inte alls lika enkelt. Jag fick ändå en bra känsla när vi intog familjebacken på fredagkvällen och gjorde några åk där innan vi avslutade för dagen.

Jesper på väg upp i liften.

Ett av mina favorittips - krossa vindruvan under lilltån.

Tipset från denna fantastiska bok. 

Det skulle dock visa sig att samma goda känsla inte skulle infinna sig under lördagen. Temperaturen var då nästan 15 grader varmare och det var för det första mycket bättre glid, vilket inte var en fördel för mig just då och för det andra var backen öppen för allmänheten, så det var rejält med folk överallt. Vi blev under dagen filmade och det var en bedrövlig syn att titta på mig själv på film. För Jesper gick det riktigt bra, han har lätt för att lära sig det mesta inom olika sport- och friluftsgrenar.

Under natten till söndagen hade det snöat och det fortsatte att snöa ymnigt under hela förmiddagen, vilket gjorde att vi hade en massa lössnö i backen. De första åken för dagen var fantastiskt roliga och lössnön hjälpte verkligen mig att hitta en bra känsla igen. Vi hann med både railande, puckelpist, paråkning, piruetter m.m. innan kursen började lida mot sitt slut. Som sista åk gjorde vi två formationsåk tillsammans med alpinisterna (de vigun som gick alpinkurs samma helg) och båda åken filmades. Efter att ha sett åken på film kan vi säga som så att det finns en del att jobba på, men skojigt var det i alla fall.

Vår lärare Virves filmåk. 

Nästa gång vi åker telemark med Vigu blir i mars när vi åker till Sverige på fjällskidningskurs. Det kommer att bli både utmanande och spännande. Nu just känns det lite långsökt, men vem vet, kanske det kan bli en telemarkåkare av mig ännu?!

Jesper och Marcus hade födelsedag under kursen. :)


Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde