Fortsätt till huvudinnehåll

Långfärdsskridsko med Vigu

Efter en lång paus från Vigustudierna slapp vi äntligen iväg på kurs i helgen. På programmet för denna kurs hade vi långfärdsskridsko och platsen blev denna gång Björköby på Replot. Ju närmare Björköby vi kom desto mera snö låg det på marken. Aningen oroade för hur det skulle gå med vårt skrinnande inledde vi kursen med ett teoripass på fredag eftermiddag. Vår kursledare Jan Ingerlund kom från Sverige, han har lång erfarenhet av långfärdsskridsko. Under teorin gick vi igenom bl.a. utrustning som behövs vid långfärdsskrinning och efter det följde iskunskap. Mycket mera hann vi inte med under fredagen, väskorna packades under kvällen så att vi skulle vara startklara för avfärd till Oravais följande morgon, var det för tillfället fanns bästa prognosen för farbara isar.








Temperaturmätaren i bilen visade på -17 när vi anlände till Vinlax i Oravais. Det fanns ett tunt snötäcke på isen, men det var lätt pudersnö så det gick helt bra att ta sig fram på skridskor. När alla fått på sig sina åkdon och ryggsäckar startade vi dagens tur. Det tog inte lång stund innan vi fick upp värmen. Solen orkade just och just upp under förmiddagen, men med eller utan sol visade vinterlandskapet upp sig från sin bästa sida. Vi såg spår av utter på flera ställen och en del av gänget hade också sett en räv komma trippande över isen. Vi skrinnade ända tills solen gick ner med korta pauser emellanåt. Det blev en duktig runda på nästan 31 km och jag måste säga att jag var mäkta imponerad över att de som stod på långfärdsskrinnare för första gången gjorde detta som debuttur. Tyvärr blev det inte så mycket iskunskap eftersom isen var täckt av snö, men vädret rår man inte på. Det var ett ganska trött gäng på kvällen efteråt, men vi orkade ännu med lite mera iskunskapsteori efter bastun och middagen. De flesta sov nog gott den natten.







Söndagens tur startade från Replotbron och det blev en tur runt Djupskäret ut mot södra Vallgrund. Föret på söndagen var mycket trögare än på lördagen eftersom snön på isen där hade legat mycket längre och hade börjat ta fast. Det fanns också små drivor här och där och det blev ganska många vurpor och nära-på-vurpor under dagen. Vi hade ändå en fantastiskt fin dag och fick se solen gå upp över den vintervita skärgården. Pauserna blev ganska korta eftersom det snabbt blev kallt när man inte var i rörelse, det är en utmaning att klä sig rätt när man ska vara ute länge i kylan. Kursen avslutades vid 13-tiden på söndagen och trötta, men nöjda påbörjade vi hemresan som för vår del var lite kortare den här gången, vilket uppskattades stort av oss österbottningar! Det var en givande kurs även om de riktiga blankisarna uteblev denna gång. Jag är redan tagen av denna friluftsgren och jag tror att bland våra förstagångsåkare blev ganska många flera också tagna av långfärdsskrinning. Vi tackar för denna kurs och ser hoppas på några flera fina åkturer ännu i vinter!

Till slut vill vi påminna om att inte ta några onödiga risker på isen. Åk aldrig ut ensam och se till att ha ordentlig utrustning med och vattentätt packade ombyteskläder.


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"