Fortsätt till huvudinnehåll

Långfärdsskridsko med Vigu

Efter en lång paus från Vigustudierna slapp vi äntligen iväg på kurs i helgen. På programmet för denna kurs hade vi långfärdsskridsko och platsen blev denna gång Björköby på Replot. Ju närmare Björköby vi kom desto mera snö låg det på marken. Aningen oroade för hur det skulle gå med vårt skrinnande inledde vi kursen med ett teoripass på fredag eftermiddag. Vår kursledare Jan Ingerlund kom från Sverige, han har lång erfarenhet av långfärdsskridsko. Under teorin gick vi igenom bl.a. utrustning som behövs vid långfärdsskrinning och efter det följde iskunskap. Mycket mera hann vi inte med under fredagen, väskorna packades under kvällen så att vi skulle vara startklara för avfärd till Oravais följande morgon, var det för tillfället fanns bästa prognosen för farbara isar.








Temperaturmätaren i bilen visade på -17 när vi anlände till Vinlax i Oravais. Det fanns ett tunt snötäcke på isen, men det var lätt pudersnö så det gick helt bra att ta sig fram på skridskor. När alla fått på sig sina åkdon och ryggsäckar startade vi dagens tur. Det tog inte lång stund innan vi fick upp värmen. Solen orkade just och just upp under förmiddagen, men med eller utan sol visade vinterlandskapet upp sig från sin bästa sida. Vi såg spår av utter på flera ställen och en del av gänget hade också sett en räv komma trippande över isen. Vi skrinnade ända tills solen gick ner med korta pauser emellanåt. Det blev en duktig runda på nästan 31 km och jag måste säga att jag var mäkta imponerad över att de som stod på långfärdsskrinnare för första gången gjorde detta som debuttur. Tyvärr blev det inte så mycket iskunskap eftersom isen var täckt av snö, men vädret rår man inte på. Det var ett ganska trött gäng på kvällen efteråt, men vi orkade ännu med lite mera iskunskapsteori efter bastun och middagen. De flesta sov nog gott den natten.







Söndagens tur startade från Replotbron och det blev en tur runt Djupskäret ut mot södra Vallgrund. Föret på söndagen var mycket trögare än på lördagen eftersom snön på isen där hade legat mycket längre och hade börjat ta fast. Det fanns också små drivor här och där och det blev ganska många vurpor och nära-på-vurpor under dagen. Vi hade ändå en fantastiskt fin dag och fick se solen gå upp över den vintervita skärgården. Pauserna blev ganska korta eftersom det snabbt blev kallt när man inte var i rörelse, det är en utmaning att klä sig rätt när man ska vara ute länge i kylan. Kursen avslutades vid 13-tiden på söndagen och trötta, men nöjda påbörjade vi hemresan som för vår del var lite kortare den här gången, vilket uppskattades stort av oss österbottningar! Det var en givande kurs även om de riktiga blankisarna uteblev denna gång. Jag är redan tagen av denna friluftsgren och jag tror att bland våra förstagångsåkare blev ganska många flera också tagna av långfärdsskrinning. Vi tackar för denna kurs och ser hoppas på några flera fina åkturer ännu i vinter!

Till slut vill vi påminna om att inte ta några onödiga risker på isen. Åk aldrig ut ensam och se till att ha ordentlig utrustning med och vattentätt packade ombyteskläder.


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p