Fortsätt till huvudinnehåll

Klippklättring i Stugun

Förra veckan befann vi oss i Stugun i Sverige på klippklättringskurs med Vigu. Både Jesper och jag har haft ett måttligt intresse för klättring och brukar klättra 1-2 ggr per år, men tills nu har vi endast klättrat inomhus. Det här med klippklättring visade sig dock vara en helt annan sak.


Prusiken, lite väl lös här men huvudsak att man testar så att den låser vid fall. 

Camilla och Roy firar ner sig.

Lone och vår ena instruktör Eva.
Efter att alla hade fått sig tilldelad utrustning gick vi upp en bit för berget och det första vi fick lära oss var hur vi skulle fira ner oss själva för en bergsvägg. Det var helt nytt för mig och det pirrade nog lite i magen den första gången, men det kändes tryggt och bra och jag tror de flesta rätt snabbt blev bekväma i nedfirningen. Vi hann också klättra lite under den första dagen och det var så roligt! Visst är det roligt att klättra inomhus, men det går ändå inte att jämföra med klippklättring. När man klättrar på en klippa finns det inga färdiga grepp som du ska använda utan du får själv försöka hitta greppen och de kan se väldigt olika ut. En stor skillnad i klättringen för oss var också användningen av klätterskor. Vi hade aldrig klättrat med klätterskor innan och jag kan bara konstatera att ska jag nånsin klättra igen så måste jag ha egna klättringsskor, så stor skillnad var det.

Andra kursdagen fick vi lära oss att göra toppankare. En hel del ny utrustning presenterades, bl.a. kilar, kamsäkringar och slingor. Det blev genast lite mer spännande att fira ner sig från ett toppankare man själv gjort, våra kursledare kontrollerade givetvis våra ankare innan vi fick klartecken att fira ner oss, men det var fortfarande aningen nervöst.

Tältplatserna

Jesper säkrar Camilla på topprep. 

Jesper klättrar en av dom svåraste linjer vi klättrade under kursen. 6+

Lite matkärl här och där!

Under lördagen hade vi sämre tur med vädret, det hade regnat under natten och fortsatte att regna under morgonen. Att klättra på våta klippor är ingen höjdare, det är både halkigt och stökigt så vi fick skjuta upp klättringen till söndagen och hade annat program istället. Vi lärde oss att klättra upp på rep och sen fick vi äntligen bekanta oss med stora berget. Efter lunchen gick vi uppför det ca 100 m höga berget och firade oss ner i två etapper. Först halvvägs, sen böt vi till ett annat rep och firade den sista biten ner till marken. Det var nog det mest spännande vi gjorde under hela kursen tror jag. Jag tycker av nån anledning att det är mycket värre att åka ner än att klättra upp och det var på skakiga ben jag gav mig utför kanten av stora berget, men ner kom jag även om min prusik var så spänd att jag fick mjölksyra i armen.

Vi fick under sista kursdagen också klättra uppför stora berget i replag. Alla replag hade en kursledare som försteman som klättrade först och placerade ut säkringar under vägen. Efter ca en replängd gjorde förstemannen en standplats och därifrån säkrade han andremannen upp till första standplatsen. Så upprepas proceduren tills man är uppe på toppen. Det kändes som riktig klättring, det var superroligt. Alla elementen fanns där, äventyret, spänningen, naturen, utsikten, ja allt man kan tänka sig. Ifall jag inte var helt hooked på klättring innan så blev jag det efter att ha klättrat uppför stora berget.

Njuter av utsikten!


Här firar vi oss ner från stora väggen som är ca 100 meter hög. 


Beskriver lite av hur (höjd)rädd Jesper var när han hade firat ner sig för stora väggen. 

Tjurres fina hund Zip!

Camilla och Mikael ska klättra stora väggen med Danni. Planerar rutt.

Danni säkrar och Mikael och Camilla klättrar.

Vi hade en toppenfin kurs i Stugun och för alla klättringsfantaster kan jag varmt rekommendera Stugun. Där finns många olika leder i varierande svårighetsgrad och för en symbolisk summa får man även tälta på klätterklubbens område med vindskydd, eldplats och utedass. Nu väntar vi ivrigt på att få hem vår egen klättringsutrustning så vi kan börja klättra även på hemmaplan!

PS. Tycker du att vår utbildning med Vigu låter spännande, sök in före den 20.6 - https://www.axxell.fi/vildmarksguide

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p