Fortsätt till huvudinnehåll

Klippklättring i Stugun

Förra veckan befann vi oss i Stugun i Sverige på klippklättringskurs med Vigu. Både Jesper och jag har haft ett måttligt intresse för klättring och brukar klättra 1-2 ggr per år, men tills nu har vi endast klättrat inomhus. Det här med klippklättring visade sig dock vara en helt annan sak.


Prusiken, lite väl lös här men huvudsak att man testar så att den låser vid fall. 

Camilla och Roy firar ner sig.

Lone och vår ena instruktör Eva.
Efter att alla hade fått sig tilldelad utrustning gick vi upp en bit för berget och det första vi fick lära oss var hur vi skulle fira ner oss själva för en bergsvägg. Det var helt nytt för mig och det pirrade nog lite i magen den första gången, men det kändes tryggt och bra och jag tror de flesta rätt snabbt blev bekväma i nedfirningen. Vi hann också klättra lite under den första dagen och det var så roligt! Visst är det roligt att klättra inomhus, men det går ändå inte att jämföra med klippklättring. När man klättrar på en klippa finns det inga färdiga grepp som du ska använda utan du får själv försöka hitta greppen och de kan se väldigt olika ut. En stor skillnad i klättringen för oss var också användningen av klätterskor. Vi hade aldrig klättrat med klätterskor innan och jag kan bara konstatera att ska jag nånsin klättra igen så måste jag ha egna klättringsskor, så stor skillnad var det.

Andra kursdagen fick vi lära oss att göra toppankare. En hel del ny utrustning presenterades, bl.a. kilar, kamsäkringar och slingor. Det blev genast lite mer spännande att fira ner sig från ett toppankare man själv gjort, våra kursledare kontrollerade givetvis våra ankare innan vi fick klartecken att fira ner oss, men det var fortfarande aningen nervöst.

Tältplatserna

Jesper säkrar Camilla på topprep. 

Jesper klättrar en av dom svåraste linjer vi klättrade under kursen. 6+

Lite matkärl här och där!

Under lördagen hade vi sämre tur med vädret, det hade regnat under natten och fortsatte att regna under morgonen. Att klättra på våta klippor är ingen höjdare, det är både halkigt och stökigt så vi fick skjuta upp klättringen till söndagen och hade annat program istället. Vi lärde oss att klättra upp på rep och sen fick vi äntligen bekanta oss med stora berget. Efter lunchen gick vi uppför det ca 100 m höga berget och firade oss ner i två etapper. Först halvvägs, sen böt vi till ett annat rep och firade den sista biten ner till marken. Det var nog det mest spännande vi gjorde under hela kursen tror jag. Jag tycker av nån anledning att det är mycket värre att åka ner än att klättra upp och det var på skakiga ben jag gav mig utför kanten av stora berget, men ner kom jag även om min prusik var så spänd att jag fick mjölksyra i armen.

Vi fick under sista kursdagen också klättra uppför stora berget i replag. Alla replag hade en kursledare som försteman som klättrade först och placerade ut säkringar under vägen. Efter ca en replängd gjorde förstemannen en standplats och därifrån säkrade han andremannen upp till första standplatsen. Så upprepas proceduren tills man är uppe på toppen. Det kändes som riktig klättring, det var superroligt. Alla elementen fanns där, äventyret, spänningen, naturen, utsikten, ja allt man kan tänka sig. Ifall jag inte var helt hooked på klättring innan så blev jag det efter att ha klättrat uppför stora berget.

Njuter av utsikten!


Här firar vi oss ner från stora väggen som är ca 100 meter hög. 


Beskriver lite av hur (höjd)rädd Jesper var när han hade firat ner sig för stora väggen. 

Tjurres fina hund Zip!

Camilla och Mikael ska klättra stora väggen med Danni. Planerar rutt.

Danni säkrar och Mikael och Camilla klättrar.

Vi hade en toppenfin kurs i Stugun och för alla klättringsfantaster kan jag varmt rekommendera Stugun. Där finns många olika leder i varierande svårighetsgrad och för en symbolisk summa får man även tälta på klätterklubbens område med vindskydd, eldplats och utedass. Nu väntar vi ivrigt på att få hem vår egen klättringsutrustning så vi kan börja klättra även på hemmaplan!

PS. Tycker du att vår utbildning med Vigu låter spännande, sök in före den 20.6 - https://www.axxell.fi/vildmarksguide

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc