Fortsätt till huvudinnehåll

På vandring i Sarek nationalpark - del 2

Dagen före midsommarafton vaknade vi till en så gott som molnfri himmel och det var äntligen dags för vår efterlängtade topptur. Vi var en grupp på tio personer som beslöt oss för att ta oss an toppen Vuojnestjåhkkå som mäter hela 1952 m.ö.h. medan en mindre grupp gick upp till den mer krävande toppen Spijkka. Vuojnestjåhkkå är en passande topp att börja med, den är aldrig jättebrant utan går ganska jämnt uppför hela tiden och det är heller inga smala kammar man behöver balansera på. Vi behövde inte gå länge förrän vi började få fin utsikt över dalen vi hade basläger i och så småningom också över sjön Bierikjávre med sitt turkosa vatten och det mäktiga Ähparmassivet i bakgrunden. Jag var förvånad över hur varmt det var där uppe, jag hade förväntat mig hård och kall vind, men emellanåt var det så varmt att man kunde gå i kortärmat. Vi lunchade en bit från toppen, då hade vi redan gått ca fem timmar och sen spurtade (åtminstone jag) den sista biten upp till toppen. Det kändes som att vara på världens tak, vita bergstoppar så långt ögat kunde nå, obeskrivligt vackert!




Paus på väg upp till toppen.


Färden ner hade jag inga som helst förväntningar på, men den visade sig bli en annan rolig historia. Eftersom det fanns mycket snö kvar kunde vi rutscha ner på rumpan ganska långa sträckor. Vi hade barnsligt roligt, enda nackdelen var att vi fick lite våta byxor. Lär ha varit rekord i Vigusammanhang med tio personer i rutschkanetåget. Några timmar senare var vi nere i baslägret igen och på kvällen bjöd våra ledare Henrik och Virve på fjällfest med ljuvligt god marängsviss. När man har varit utanför civilisationen ett tag och inte haft möjlighet att välja och vraka bland matvaror blir varje måltid uppskattad på ett helt annat vis än hemma. Att sen bli bjuden på något man inte förväntat sig sätter ännu en extra guldkant på tillvaron. Det här var en perfekt avslutning på en perfekt dag i fjällvärlden.

Toppen i sikte!

Glada miner på toppen.

Vem kunde tro att färden neför berget skulle bli så rolig?!

Bierikjávre syns där nere.


Det blev ännu en baslägerdag på samma plats, men det låg lite moln över topparna så det var ingen perfekt topptursdag. Mina ben kändes lite sega så Jesper och jag nöjde oss med att ströva omkring i dalen och utforska omgivningarna där. Hela midsommarhelgen hade vi soligt och varmt väder sen och alla i gruppen blev mer eller mindre solbrända med fina ränder här och där. På midsommardagen gick vi officiellt ut ur Sarek i och med att vi korsade den stora älven Guhkesvákkjåhkå. Igen blev terrängen lite stenigare och det blev mycket upp och ner. Annandag midsommar blev vår sista hela vandringsdag och vi började sakta men säkert gå neråt. Vi övernattade i närheten av ett sameviste vid sjön Pietsaure och det blev vår sista kväll i fjällen.

Skön morgonstund. 

Vrakdelar från ett flygplan.



Midsommarstång i fjällversion.

På väg ut ur Sarek.

Lunchpaus i solskenet.

På måndagen hade vi bara några få km kvar till Saltoluokta fjällstation och de avverkade vi i rasande fart. Som alltid när man återvänder till civilisationen efter en tid ute i skog och mark kommer den härliga känslan av att verkligen uppskatta annars självklara saker som rinnande vatten, att sätta sig till bords och äta, få låsa om sig på en toalett och så även denna gång. Vilken härlig känsla att få tvätta håret under rinnande vatten efter tvivelaktiga försök att skölja av det i en iskall jokk. Jag tror jag vågar påstå att vi alla njöt av livets bekvämligheter igen även om vi haft en härlig tid i fjällen



Tack till vår tält- och matlagskompis Heidi som stod ut med oss under hela vandringen. :)

Sista kvällen i fjällen.

Sarek levererade på alla sätt och vis. Vi har upplevt det obarmhärtiga Sarek med regn, snö och slask. Vi har upplevt det ödsliga Sarek där ingen hjälp finns att fås. Vi har även upplevt det oändligt vackra Sarek med sina mäktiga bergstoppar och vi har upplevt det fridfulla Sarek med sin rogivande natur. Tack för denna gång Sarek, på återseende!

Tack till Heidi och Lone för bilderna.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc