Fortsätt till huvudinnehåll

Blixtvisit till Skuleberget

I och med vårt nyväckta intresse för klippklättring har vi fått lite nya klättringsvänner och vi var inte sena att hänga på när de hörde sig för om sällskap på en helgresa till Skuleberget i Sverige för lite via ferrataklättring. Vi åkte över med morgonfärjan på lördag och efter en något gungig färd var vi framme i Umeå kl 11.00 lokal tid. Vi började köra söderut och när vi kollade via ferratas hemsida upptäckte vi till vår förskräckelse att klättringslederna var stängda hela lördagen pga att det regnat kraftigt under natten och berget helt enkelt var för vått. Via ferrata är egentligen ingen renodlad klättring utan det är lite av en blandning mellan vandring och klättring i mycket brant terräng. Man har vanlig klättringssele på och är fast i en vajer i vilken man kan dra sig uppåt för att underlätta framfarten. På en via ferrataled kan det också finnas konstgjorda grepp och steg på särskilt branta partier. Är berget vått som det var denna lördag så blir det väldigt halkigt och farliga situationer kan uppstå, så det är helt förståeligt att lederna var stängda, men inte desto mindre surt för det.

På soldäck var det inte svårt att hitta lediga platser.

Vid foten av Skuleberget finns Naturum med all möjlig information om världsarvet Höga kusten.

Skuleberget.


Som tur var den traditionella vandringsleden öppen och på den kunde man på egen risk ta sig uppför berget. Även där var det vått och halkigt och det gällde att vara försiktig. Det var riktigt brant på vissa ställen och vi fick nog använda både fötter och händer på vissa ställen för att ta oss upp. Halvvägs upp finns en urgammal grotta som vi också besökte. Även om via ferratan var stängd var det inget fel på vädret under lördagen, vi fick en solig färd upp till toppen som mäter 286 m.ö.h. Där uppe finns toppstugan som hyser ett café och även om vi är mitt uppe i vår sötsaksstrejk festade jag till det med en våffla med hjortronsylt och vispgrädde. Lite fusk var det nog, jag medger, men jag åt inte upp all sylt i alla fall. :) För de som inte vill gå eller klättra upp för berget finns även en linbana på andra sidan berget som går ända upp till toppen.

På väg upp mot toppen.

Fina vyer från berget.

Rövargrottan.

Uppe på toppen!

Pausar och beundrar vyerna.


Skuleberget hör alltså till världsarvet Höga kusten och just Skuleberget är världens högst belägna strandlinje. Landskapet präglas av höga, branta berg och och smala vikar. Höga kusten har en areal på 142 500 ha varav 56% utgörs av hav. Landskapet är precis som Kvarkens skärgård i ständig förändring pga landhöjningen. I dagsläget räknar man med en landhöjning på ca 8 mm per år och det finns en chans att det kommer att finnas en fast landförbindelse över Kvarken om ca 2000 år. Våra efterlevande kanske slipper att gunga på Wasaline. Världsarvet Höga kusten består inte enbart av Skuleberget, det finns många öar, nationalparken Skuleskogen och andra spår av landhöjningen där man kan upptäcka världsarvet. Vill du läsa mer om Höga kusten gå in på varldsarvethogakusten.se.

Matlagning på Friluftsbyns camping.

Fin kvällshimmel. 


Vi övernattade på Friluftsbyns camping som hade en mycket trevlig värd som lät oss campa där gratis eftersom det inte gick att betala med kort och vi hade inga kontanter. Det pågick något evenemang i den nybyggda delen av friluftsbyn så vi hade gratis trubadur hela kvällen. Det blev en tidig kväll och en ännu tidigare morgon eftersom det blev lite rådd med svensk och finsk tid, men vi hann i alla fall med en hel del innan färjan avgick på eftermiddagen. Det blev lite inomhusklättring vid Iksu sportcenter i Umeå och lite shopping innan hemfärden. En helg som inte blev riktigt som vi tänkt oss, men det blev en riktigt bra och innehållsrik till slut ändå. Tack till våra medresenärer för en trevlig helg!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p