Fortsätt till huvudinnehåll

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.

Narvik by night.

På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En trevlig tur med mycket äventyrskänsla i det stormiga vädret.

Redo för första dagsturen.

Rombakstøtta i sikte. Enligt legenden var Rombakstøtta en häxa som skadade sitt knä när hon skulle ta sig ner till Breisfjorden för att besöka sina släktingar. Pga det onda knät försenades hon och hann inte hem tillbaka innan solen gick upp vilket ledde till att hon förstenades. 


Dagen efter var det så dags för den efterlängtade hytteturen. Vi skidade med stighudar på ca 10 km ut i fjällen till Blåvatnhytta som ligger 570 m.ö.h. Det blev en lång och tung dag och att få syn på hyttan i slutet av dagen var oändligt skönt. Den som vistats i fjällens ibland obarmhärtiga väder kan förstå känslan av att få syn på en stuga som betyder värme, skydd och vila. Det skyddet och den vilan skulle så småningom dock visa sig från en annan sida. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Tisdagkvällen förflöt lugnt och vi gick tidigt till sängs.

Blåvatnhytta.


På onsdagen gick de som inte led av skoskav eller andra diverse smärtor på dagstur till Niingen. Inte heller denna dag gick vi ända upp till toppen eftersom den är för brant att skida upp på, men vi gick tillräckligt långt för att få en förnämlig utsikt över havet lagom till lunchpausen. Eftersom det snöat och blåst mycket på sistone har det varit ganska stor lavinfara i fjällen och vi fick uppleva en ordentlig "sättning" när ett snölager brast på fjället upp mot toppen. Det lät som en ordentlig åskknall ungefär och senare såg vi också sprickan i snön där snön brustit. Som tur var det ingen brant sluttning så ingen lavin utlöstes, men tecknen på lavinfaran fanns där. Mycket under fjällkursen handlade om lavinkunskap och när vi kom tillbaka till hyttan på eftermiddagen blev det transcieverövningar resten av dagen.

Studier i lavinkunskap.

Mikael testar bastuvaken. 

Sista natten i hyttan blev mardrömmen ett faktum. Spysjukan slog till i stugan och innan morgonen var tre stycken drabbade. Det var en väldigt liten stuga att vara sjuk i, spyhinkar överallt och storm utanför stugan. Skyddet inne i stugan blev snabbt till ett fängelse för mig som lider av spyfobi. På förmiddagen insjuknade ytterligare tre stycken och Jesper och jag var de enda som var friska. Vi skulle ner från fjället den dagen och det blev en pärs innan alla hade packat och vi fått stugan städad. På något vis tog vi oss ner därifrån, men lätt var det inte, speciellt inte för dem som redan hunnit insjukna. Själv insjuknade jag när vi kom tillbaka till lodgen, men som tur hade jag en något lindrigare version. Jesper i sin tur fick feber dagen därpå och så gott som alla låg mer eller mindre utslagna under fredagen och ingen hade lust att åka skidor. På något vis hittade jag styrka att ta mig igenom situationen, men det kommer att ta ett bra tag för mig att hantera den mentala biten av denna mardröm.

Jobbigt med hopklistrade stighudar.

Fjäll och hav, en vacker kombiantion.

Det blev en väldigt händelserik vecka i Narvik med en mörk avslutning, men hemresan gick ändå fint och jag tror inte det nånsin har varit så skönt att komma hem som denna gång. Med lite tid att smälta allt detta kan jag säkert se det fina med fjällkursen också, men just nu överskuggas allt av den hemska natten instängd i stugan med spysjuka härjandes. Allt har sina sidor, även hyttans skydd och trygghet.

Norge är ändå ett majestätiskt land och det finns oändligt mycket att utforska där. Även om denna resa inte blev så angenäm kommer jag med säkerhet att återvända till Norge igen. Nu ska jag dock njuta av hemmets trygga vrå innan det är dags för nästa äventyr efter påsken. Ha det gott!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p