Fortsätt till huvudinnehåll

Forspaddling i Lieksa




Förra veckan spenderades till största delen i östra Finland för vår del, närmare bestämt i Nurmijärvi och Ruunaa som ligger alldeles intill den ryska gränsen. Anledningen till denna positionering var de fina forsarna som finns där, vi var på kurs i forspaddling med Vigu.

Vi anlände till Nurmijärvi sent på onsdagkväll där vi inkvarterade oss i en gammal skola som ägs av vildmarksföretaget Erästely, från dem hyrde vi också utrustningen. På torsdagmorgon bar det sen av mot Jongunjoki där de första två dagarnas paddling skulle äga rum. Det var otroligt mycket snö kvar i området och det fanns ännu is på sjöarna, men forsarna var åtminstone något så när isfria. Det första vi fick göra när vi väl fått på oss torrdräkter, flytvästar och hjälmar var att simma. Det kändes inte alls lockande att lägga sig i det iskalla vattnet, men det var inte så hemskt ändå när man väl var där. Vi fick flyta med strömmen under en bro och sen blev vi förhoppningsvis räddade av någon med en kastlina på andra sidan bron.

Vi gör oss redo för sjösättning i Jongunjoki.
Foto: Agneta Finneman

Första simturen.
Foto: Agneta Finneman


Jesper bak och jag framme.
Foto: Agneta Finneman

Efter att vi simmat blev det sen övningar med kanoterna, strömstart och bakvattenstopp. Jesper och jag paddlade tillsammans första delen av första dagen och vi var de första som kapsejsade när vi skulle göra en strömstart. Efter denna tredje simtur började jag bli riktigt kall och resten av förmiddagen blev ren överlevnad för mig. Händerna var stela och lydde inte och tårna kände jag inte av längre. Jag hann redan tänka att detta kommer inte att lyckas i fyra dagar, men efter att jag bytt till ett par riktigt tjocka neoprenhandskar och fått fötterna upptinade vid brasan under lunchen var jag "good to go" igen.

Vi bytte paddlingspartner efter lunchen och jag fick sällskap av Marie. Vi övade vidare på strömstarter, bakvattenstopp och flottning under eftermiddagen. Sista forsen för dagen var större och vildare än de andra vi paddlat i under dagen och jag och Marie gick ut som tredje par. De två första kanoterna välte och jag trodde ett tag att även vi skulle göra det när vi åkte på en rejäl sten.Vi höll dock balansen och åkte över den och kom oss nerför forsen utan att välta, men vi hade rejält med vatten i kanoten. Ännu två kanoter välte så det blev att fiska upp kanoter, människor och paddlar innan vi avslutade för dagen.

Ibland paddlade vi inte bara i vatten, här blev det forspaddling på snö.
Foto: Agneta Finneman

Med torrdräkter på är det tillåtet att paddla isflak...
Foto: Agneta Finneman

...medan andra försökte sänka isflaken. :)
Foto: Agneta Finneman

Vackra isdroppar.
Foto: Agneta Finneman


Följande dag fortsatte vi ännu att paddla i Jongunjoki och roligaste forsen för dagen var nog Hiidenportti som var smal, kurvig och bjöd på en häftig klippvägg som man helst skulle undvika att åka in i. På lördagen förflyttade vi oss till Ruunaa friluftsområde och här var det betydligt mer vatten i forsarna och de var både bredare och livligare. Ruunaa paddlingsvatten är känt för den berömda vågen i Neitikoski som många paddlare gärna vill leka i. Vi fick även möjlighet till detta under både lördagen och söndagen. Den såg på håll väldigt liten ut, men när man väl kom närmare var det nog en häftig våg som mötte en. Ganska många vurpade i något skede i forsen och tyvärr skadade en i gänget sitt knä när hon gjorde en ordentlig kullerbytta med kanoten, men inga allvarliga skador.

Foto: Agneta Finneman

Lone och jag på väg nerför Hiidenportti.
Foto: Agneta Finneman

Bävern har varit framme.
Foto: Agneta Finneman

Rekognosering av fors.
Foto: Agneta Finneman

Agneta och Lone fick in en del vatten i Murrooskoski.
Foto: Agneta Finneman

Foto: Agneta Finneman

Ibland fick vi dra kanoterna över isen på sjöarna.
Foto: Agneta Finneman


Vi fick ännu testa på några riktigt roliga forsar i Ruunaa under lördag och söndag innan kursen avslutades. Jag har testat på både rafting och forspaddling tidigare, men för första gången fick jag nu lära mig tekniker för hur man faktiskt kan förflytta sig i forsarna. Det här var en riktigt lärorik och rolig kurs! Skummande och brusande forsar, vattenstänk och adrenalin - mera forspaddling åt folket!

Tack till Agneta för bilderna!

Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer