Fortsätt till huvudinnehåll

Ekenäs skärgårds nationalpark

Förra helgen vistades jag i Ekenäs skärgårds nationalpark där jag var på växtkurs med Vigu. Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989 och har en areal på 52 km². Det finns flera utfärdshamnar i nationalparken och en av dem är Rödjan som är beläget på Älgö, vilken är nationalparkens största ö.




Vi startade växtkursen på fredagen från Lappvik simstrand och paddlade ut till Rödjan. Rödjan är ett restaurerat fiskehemman från 1940-talet där paddlingsvärldsmästaren Thorvald Strömberg har växt upp. I dagsläget är Rödjan alltså en utfärdshamn som man endast kan nå sjövägen. Där finns bryggor så att även stora båtar kan lägga till och på ön finns det en ca 2 km lång naturstig där man kan utforska öns varierande natur. Längs naturstigen finns också ett utkikstorn därifrån man har fin utsikt över skärgården. Några av fiskehemmanets stugor är bevarade och åtminstone en av dem är man välkommen att kika in i. Det finns också en mysig bastu uppe på klipporna som besökare får använda. Vi tältade på ön och vid tältplatsen finns även ett "campingtak" under vilket man både kan koka mat och även sova om man så önskar. Riktigt lyxigt!

Kajaker på rad vid Lappvik simstrand.
Foto: Lone Widestam

Som sig bör på en växtkurs studerade vi också växter. Gissa växten!
Foto: Lone Widestam

141 växter hade vi på vår lista. Gissa mossorna!
Foto: Lone Widestam

Härlig sommarmat! Vilken tur att vi hade en fiskare i vårt matlag. :)
Foto: Lone Widestam

Bästa tältkompisarna Marie och Lone! 


Naturen i nationalparken är till stor del lik vår skärgård här i Österbotten, men en grej som vi inte har här i Österbotten är tång. Överallt där vi paddlade fanns det tång i vattnet och det kändes väldigt exotiskt för mig. Det är inte heller utan orsak som nationalparkens symbol är en ejder för vi såg verkligen många ejdrar under de tre dagarna vi vistades i skärgården. Jag blev positivt överraskad av nationalparken. jag hade inga förväntningar alls när vi åkte ut dit, men åkte därifrån med känslan av att hit vill jag återvända och utforska mera. 

Ut på växtstudier i skärgården. Vi var hela 21 st som deltog i kursen. 

Foto: Eva Länsiluoto

Foto: Eva Länsiluoto

Vacker skärgård!
Foto: Eva Länsiluoto

Nästa gång jag åker dit vill jag åka till Jussarö som är en annan ö i nationalparken och även den en utfärdshamn. På Jussarö bedrevs gruvdrift i flera omgångar under 1800- och 1900-talen. 1967 avslutades gruvdriften och alla anläggningar och hus lämnades åt sitt öde och finns fortfarande kvar på området. Jag kan riktigt känna hur spännande det skulle vara att strosa omkring bland alla historiska platser på ön och föreställa mig hur det sett ut när järnmalmsgruvorna var i bruk. Jag är också helt övertygad om att Jesper skulle stortrivas där, så en sådan tur får vi allt planera in i något skede.

Tack till Lone och Eva för bilderna! 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde