Fortsätt till huvudinnehåll

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.

8 vandrare samt en hund redo att stiga in i Kolis nationalpark.


Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.

Det gick uppför eller nerför under hela fredagen.
Trött hund vilar på lunchpausen inne i kåtan vid Ryläys. 

På fredagen vaknade vi till en mulen dag och regnet låg i luften hela dagen, men det blev aldrig något häftigt regn som på förhand utlovats. Dagsetappen visade sig bli riktigt tuff med konstanta uppförs- eller nerförsbackar och branta sådana. Det var ett gäng trötta vandrare som kom fram till Kiviniemi på kvällen. Vid Kiviniemi finns det en gratis bastu för vandrare att använda och den eldade vi upp efter middagen och tog oss ett välbehövligt bad efter många svettiga timmar längs leden. Där finns också ett stort vindskydd och en del av gänget valde att sova i vindskydd, medan vi var några som sov i tält.

Tältplats med utsikt mot Herajärvi. 

Denna natt var något kyligare och de som sovit i vindskyddet hade haft det lite småkyligt under natten, men de värmdes snabbt upp av solen som kom fram under förmiddagen. Lördagsetappen var ganska kort så vi hade inte bråttom att komma iväg och klockan hann bli nästan 10 innan vi lämnade Kiviniemi. Det blev en riktigt skön och avslappnad lördag med solsken, fåraherdar, kantareller i massor och ett besök till sprickgrottan Pirunkirkko senare under dagen. Vi avslutade dagen med kantarellfest runt lägerelden och sen var alla nöjda att krypa ner i sovsäckarna en sista natt under denna vandring.

Morgonuppvärmning innan dagens vandring startade. 

Spännande överfart med dragflotte vid Sikosalmi.

Skön lunchpaus i solen. 

Lakkala gård som beboddes av fåraherdarna under sommaren. 

Ett mycket sällskapligt får ville ha uppmärksamhet av mig vilket jag mer än gärna gav till henne. 

Skogens guld - stora, fina och många kantareller hittade vi. 

På söndagen startade vi redan klockan 8 i strålande solsken och påbörjade således vandringens sista etapp tillbaka till Ukko-Koli. Det blev igen många uppförs- och nerförsbackar, men vi belönades också med fantastiska utsikter över sjön Pielinen och tidig eftermiddag gick vi de sista tunga trappstegen upp mot Ukko-Kolis topp 347 m.ö.h. Så var vandringen plötsligt slut. Koli levererade verkligen, det var en mycket varierande vandring med både utmaningar, vackra vyer och idylliska svedjeängar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag hade som guide fyra suveräna dagar med en superfin grupp. Det var ett riktigt nöje att vandra med er, tusen tack allesammans som kom med och gjorde detta till en fin upplevelse!

Ylä-Murhi tältplats sjuder av liv när Nykarleby arbis kommer dit. 

Morgondimma på Pitkälampi. 

Magnifikt lunchställe!

Vackra vyer över Pielinen. 

Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer