Fortsätt till huvudinnehåll

Vår nya familjemedlem - Vilja

Jag kollade just mitt senaste inlägg på bloggen som skrevs i slutet på oktober. Då hade vi spenderat en kväll vid laavun och skulle snart få hem vår nya familjemedlem. Nu har det gått en och en halv månad sen dess och vi har redan haft vår nya familjemedlem i fem veckor. Dessa fem veckor har bara flugit förbi och november som annars brukar vara en tuff månad för mig kom och gick innan jag ens hann reagera. Vår fyrbenta pälsbeklädda baby är alltså här, hon är en siberian husky och lystrar till namnet Vilja. Hon har redan hunnit bli 12 veckor gammal och är egentligen ingen baby alls mera, hon växer så det knakar och ryms snart inte i famnen mera.

Så här liten var hon när hon kom.


I helgen firade vi lillajul vid laavun och denna gång fick Vilja vara med för första gången. Det skulle också bli Viljas första utenatt så det var lite smånervöst hur natten skulle förlöpa. Det visade sig att Vilja älskade varje liten minut av äventyret och varför skulle hon inte det? Hon fick springa lös och leka, hoppa och skutta, snusa och gräva och allt som en liten hund gillar att göra. När hon hållit på non-stop i tre timmar blev hon trött och lade sig inne i laavun på sitt liggunderlag och började sova. Som om hon inte gjort annat. Matte och husse gjorde ju saken mera invecklad och oroade sig för om hon skulle frysa, springa bort under natten eller liknande och låg därför och vakade största delen av natten. Totalt i onödan. Vilja sov gott, kröp in i sin sovsäck när det blev kyligt och kröp ut igen när det blev för varmt. Extra mysigt var det ju också att få sova mellan matte och husse och ge dem massor med pussar när det blev morgon. Så var den första utenatten avklarad och det kommer med säkerhet att bli många fler i framtiden.

Ligger på tuvan framför laavun och pausar i busandet en liten stund. 

Blir man trött så sover man. 

Viljas första utenatt. 

Morgonbus och mys med husse.


De första fem veckorna med hund har gett mig precis vad jag förväntat mig plus lite till. Nu kommer jag mig ut varje morgon, vilket ger mig en pigg start på dagen. Det känns också roligt att stiga upp varje morgon när jag möts av en glad liten hund som tycker att det är så roligt att få börja dagen. Visst är det mycket jobb att skola och fostra henne, gå ut med henne och aktivera henne, men hon ger oss också otroligt mycket kärlek och glädje. Jag behöver nog Vilja lika mycket som hon behöver mig. Jag hoppas vi får njuta av varandras sällskap med både äventyr, vardag och jobb i många år framöver.

Så här stor är Vilja i dagsläget. 
Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p