Mallorca som vandringsresmål

Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.

För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De turister som kommer till Mallorca för att vandra utgår ofta från något av de mindre samhällena längs med bergskedjan hellre än storstaden Palma. Vi hade hyrt bil så att vi kunde göra turer på andra håll än i närheten av Valldemossa också.

Det finns en hel del guideböcker och nätguider att läsa om vandringsturer på Mallorca, men på basis av de turer vi gjorde upplevde vi att rutterna inte alltid är så bra märkta. GR 221 lär dock vara ett undantag och den leden lär ska vara väl utmärkt också i terrängen, men jag har ingen personlig erfarehet av den. Vi gjorde både en del kända turer och några mindre officiella turer vilket också förstås bidrar till att inte alla turer var så bra märkta, men även de mer kända turerna var stundvis dåligt märkta.

Valldemossa.

Varje söndag är det marknad i Valldemossa.

Mysiga kvarter i den gamla staden.

Vi använde oss i huvudsak av appen Outdoor active när vi valde turer och samlade info om dem innan vi begav oss ut. Där kan man ladda ner gpx-filer så att man med hjälp av gps:en kan hålla reda på var man är och vart man ska. Det är absolut nödvändigt att ha någon form av karta eller gps när man beger sig ut på tur i bergen just pga de oklara ruttmarkeringarna. Vi skulle ha gått fel många gånger om vi inte haft gpx-filerna nerladdade till telefonen.

Det finns mängder med turer att väja bland och turerna varierar i svårighetsgrad och längd. Eftersom det här är bergsterräng så kan man alltid förvänta sig ett visst antal höjdmetrar att klättra uppför och nerför, det är sällan helt flackt. Man bör också tänka på att vädret kan variera stort från nere i dalen och uppe på berget. Vi mötte vid ett par tillfällen människor som helt klart klätt sig för det väder som var nere i dalen när de begett sig iväg, medan det uppe på berget kunde vara väldigt blåsigt och kallt och stundvis helt molntäckt med noll utsikt.

En inte alltför vanlig syn på de rutter vi gjorde. 

Uppe på toppen av Teix lyste utsikten med sin frånvaro bland molnen. 

Upp mot ännu en topp, tunga höjdmetrar och här fanns ingen stig att följa så det gällde att hitta sin egen väg. 

Som jag nämnde så finns det alltså stor variation på turer, den ena finare än den andra. Du behöver inte alltid gå långa sträckor heller för att få fina utsiktsplatser. Nästan överallt när du kommer upp på lite höjd så ser du havet och kommer du upp på ännu lite högre höjd så ser du ofta hav i flera väderstreck, det är ju trots allt en ö. Förutom de vackra utsikterna så finns här mycket historia för den intresserade. Du stöter på rester av gamla stenhyddor, snöhus samt en och annan grotta. Du går längs gamla, antika, stenlagda stigar och uppe i bergen står flera härbärgen kvar, vissa av dem används ännu idag till övernattning under högsäsong.

Stenbyggen som dessa är en vanlig syn i bergen. 

Jesper inspekterar ruinerna av något vi inte riktigt visste vad det var. Kanske ett snöhus?

Lite knepigare parti på en av rutterna vi gick. Här fick vi ta hjälp av en kedja och ett rep. 

Detta var nog den häftigaste turen - Torrent de Pareis. En lång ravin med över 200 meter höga bergsväggar på vissa ställen. Här fick vi klättra, hoppa på stenar och ibland gå på slät mark som på bilden.

Ärkehertigens härbärge med vidunderlig utsikt mot alla håll.

En av flera grottor vi stötte på. 

Tacksam över att ha fått vandra en hel vecka i Mallorcas vackra natur. 

Mallorca som vandringsmål imponerade på oss, det finns så mycket spännande att utforska och turerna kan vara så väldigt olika varandra. Det kändes tyvärr lite förvirrande ibland när man läst om en tur i en guidebok eller på nätet och sen när man väl var där så dök det upp skyltar och grindar som upplyste en om att detta var privat mark och att du inte ska gå där. Det verkar som om det finns två sidor av Mallorca och det är väldigt svårt att veta vad som gäller. Ska skyltarna tas på allvar, får man gå där egentligen? Ingen verkar bry sig och alla går överallt. Sammanfattningsvis blir det ett stort plus för variationen, den vackra naturen och all historia som ännu andas över stigarna, men det lämnar en liten besk eftersmak av alla förbud som gjorde att vi inte kände oss helt välkomna. Kanske vi helt enkelt var ute på ”fel sorts” turer, jag vet inte, men jag vet att om jag återkommer hit nån dag så vill jag gå GR-leden och vandra hela bergskedjan. Tacksam för en fin vecka på Mallorca.

Camilla