Fortsätt till huvudinnehåll

Mallorca som vandringsresmål


Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.

För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De turister som kommer till Mallorca för att vandra utgår ofta från något av de mindre samhällena längs med bergskedjan hellre än storstaden Palma. Vi hade hyrt bil så att vi kunde göra turer på andra håll än i närheten av Valldemossa också.
Det finns en hel del guideböcker och nätguider att läsa om vandringsturer på Mallorca, men på basis av de turer vi gjorde upplevde vi att rutterna inte alltid är så bra märkta. GR 221 lär dock vara ett undantag och den leden lär ska vara väl utmärkt också i terrängen, men jag har ingen personlig erfarehet av den. Vi gjorde både en del kända turer och några mindre officiella turer vilket också förstås bidrar till att inte alla turer var så bra märkta, men även de mer kända turerna var stundvis dåligt märkta.

Valldemossa.

Varje söndag är det marknad i Valldemossa.

Mysiga kvarter i den gamla staden.

Vi använde oss i huvudsak av appen Outdoor active när vi valde turer och samlade info om dem innan vi begav oss ut. Där kan man ladda ner gpx-filer så att man med hjälp av gps:en kan hålla reda på var man är och vart man ska. Det är absolut nödvändigt att ha någon form av karta eller gps när man beger sig ut på tur i bergen just pga de oklara ruttmarkeringarna. Vi skulle ha gått fel många gånger om vi inte haft gpx-filerna nerladdade till telefonen.

Det finns mängder med turer att väja bland och turerna varierar i svårighetsgrad och längd. Eftersom det här är bergsterräng så kan man alltid förvänta sig ett visst antal höjdmetrar att klättra uppför och nerför, det är sällan helt flackt. Man bör också tänka på att vädret kan variera stort från nere i dalen och uppe på berget. Vi mötte vid ett par tillfällen människor som helt klart klätt sig för det väder som var nere i dalen när de begett sig iväg, medan det uppe på berget kunde vara väldigt blåsigt och kallt och stundvis helt molntäckt med noll utsikt.

En inte alltför vanlig syn på de rutter vi gjorde. 

Uppe på toppen av Teix lyste utsikten med sin frånvaro bland molnen. 

Upp mot ännu en topp, tunga höjdmetrar och här fanns ingen stig att följa så det gällde att hitta sin egen väg. 


Som jag nämnde så finns det alltså stor variation på turer, den ena finare än den andra. Du behöver inte alltid gå långa sträckor heller för att få fina utsiktsplatser. Nästan överallt när du kommer upp på lite höjd så ser du havet och kommer du upp på ännu lite högre höjd så ser du ofta hav i flera väderstreck, det är ju trots allt en ö. Förutom de vackra utsikterna så finns här mycket historia för den intresserade. Du stöter på rester av gamla stenhyddor, snöhus samt en och annan grotta. Du går längs gamla, antika, stenlagda stigar och uppe i bergen står flera härbärgen kvar, vissa av dem används ännu idag till övernattning under högsäsong.


Stenbyggen som dessa är en vanlig syn i bergen. 


Jesper inspekterar ruinerna av något vi inte riktigt visste vad det var. Kanske ett snöhus?

Lite knepigare parti på en av rutterna vi gick. Här fick vi ta hjälp av en kedja och ett rep. 

Detta var nog den häftigaste turen - Torrent de Pareis. En lång ravin med över 200 meter höga bergsväggar på vissa ställen. Här fick vi klättra, hoppa på stenar och ibland gå på slät mark som på bilden.

Ärkehertigens härbärge med vidunderlig utsikt mot alla håll.

En av flera grottor vi stötte på. 

Tacksam över att ha fått vandra en hel vecka i Mallorcas vackra natur. 

Mallorca som vandringsmål imponerade på oss, det finns så mycket spännande att utforska och turerna kan vara så väldigt olika varandra. Det kändes tyvärr lite förvirrande ibland när man läst om en tur i en guidebok eller på nätet och sen när man väl var där så dök det upp skyltar och grindar som upplyste en om att detta var privat mark och att du inte ska gå där. Det verkar som om det finns två sidor av Mallorca och det är väldigt svårt att veta vad som gäller. Ska skyltarna tas på allvar, får man gå där egentligen? Ingen verkar bry sig och alla går överallt. Sammanfattningsvis blir det ett stort plus för variationen, den vackra naturen och all historia som ännu andas över stigarna, men det lämnar en liten besk eftersmak av alla förbud som gjorde att vi inte kände oss helt välkomna. Kanske vi helt enkelt var ute på ”fel sorts” turer, jag vet inte, men jag vet att om jag återkommer hit nån dag så vill jag gå GR-leden och vandra hela bergskedjan. Tacksam för en fin vecka på Mallorca.

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p