Natventure.fi | Friluft.fi

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande. Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt!  Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde ...

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden. Narvik by night. På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag ...

Hade någon sagt åt mig när jag gick i högstadiet att jag senare i livet med glädje skulle ställa mig upp framför en grupp med närmare 40 åhörare och föreläsa, så hade jag knappast trott på det. I tisdags höll jag en föreläsning i samarbete med Nykarleby arbis om vår vandring till Santiago de Compostela som vi gjorde för nästan två år sedan och jag gillade det. Jag är på inget vis någon fulländad föreläsare, men jag har märkt att jag gillar att prata om sådant som jag brinner för och det här med vandring är något jag verkligen gillar och känner att jag har rätt bra koll på. Det var roligt att så många visade intresse för föreläsningen, just pilgrimsvandring till Santiago de Compostela verkar vara en sån grej som många drömmer om att göra. Jag hoppas jag kunde inspirera någon att förverkliga sin dröm om en pilgrimsvandring och jag hoppas de som redan var på gång fick några matnyttiga tips på vägen. Jag hade en supertrevlig kväll och det värmde att flera stycken kom med sån positiv ...

Helgen kunde inte ha börjat mycket bättre. Så fort Jesper kom hem från jobbet åkte vi tillsammans med Christel ut till Fäboda för att åka långfärdsskridskor. Solen sken och det blåste lite grann, men definitivt mindre vind än vad som hade utlovats. Vi har mest åkt långfärdsskridskor på insjö tidigare, så det är alltid roligt och spännande att få åka på havsis. Allting ser lite mera storslaget ut på havsisen också med is och hav så långt ögat kan nå mot horisonten. Påväg ut från Lillsand Lite "fräthål" finns runt stenar och grund nu. Karaktären på havsisen är också väldigt annorlunda, den ser annorlunda ut och den känns annorlunda att pika i. Idag var ytan på isen lite mjuk efter en hel dag med plusgrader och solsken, men den var fortfarande helt underbar att åka på. Det blev en riktig njutartur idag med långa skär i lugnt tempo, många pauser för att undersöka och beundra isen samt många fotopauser. Pörkenäs lägergård Lite längre ut syntes också öppet...

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig.  Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det var...

Byggandet av laavun vid Råmossen som vi varit med och hjälpt till med färdigställdes i höstas och vi har länge länge tänkt att vi skulle åka ut dit och provsova, men inte förrän i helgen kom vi oss ut dit. Vi åkte ut på lördagkväll, ljuset räckte till ända tills vi var framme, sen blev det bras- och pannlampssken resten av kvällen. Jesper har gjort en anordning för att kunna koka mat över öppen eld och den passade vi också på att testa. Det blev en skön och avslappnad kväll framför brasan med gott om tid att tillreda mat och avnjuta den i lugn och ro.  Linsgryta på gång. Brasmys. Jesper fyller på foderautomaten med havre. Vid halv 9-tiden på kvällen fick vi plötsligt syn på pannlampor i mörkret och inom några sekunder hade vi två glada hundar i lägret. Strax där efter anlände deras husse och matte också. Vi trodde inte våra inbjudna gäster skulle dyka upp mera, men bättre sent än aldrig. :) Med förnyad energi av sällskapet blev det ännu några timmar framför b...

Vår helg har haft alla ingredienser för att bli riktigt lyckad. Vi startade lördagen med några timmar klättring vid Sportis i Bennäs. Vi har börjat träna lite på ledklättring, vilket betyder att man inte klättrar på topprep utan man sätter sina säkringar på väg upp. Ledklättring är något man oftast sysslar med vid utomhusklättring på klippa då man inte har möjlighet att klättra på topprep. Ifall man tappar greppet när man ledklättrar så kan man till skillnad från topprepsklättring falla ner en bit, max det dubbla avståndet mellan två säkringar dock. Det är i alla fall mer skrämmande eftersom det ändå kan bli ett fall på några meter innan säkringen stoppar fallet. Säkringar utplacerade på vägen upp. Hemmaträning med quickdraws. Detta testade vi under lördagens klättringssession för att veta hur det känns att falla en bit. Jag hade inga som helst planer på att testa på detta, tycker det är jätteläskigt, men Jesper ville testa och det slutade med att alla i vårt lilla...