Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vara modig och om att vara rädd

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande.


Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt! 

Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde att jag kommit så pass långt att jag behövde öva på eskimåsvängen. Vid första tillfället av kursen när jag gjorde min första kapsejsning fick jag fullständig panik under vattnet och jag kunde inte tänka klart. När jag sedan uttryckte min panikkänsla efteråt och började tänka på den så blev det ännu starkare och det var ett faktum att jag inte ville vara under vattnet. Det var så nära att jag hade givit upp och åkt hem, men jag övertalade mig själv att ännu ge det en chans. Jag ska ju bli paddlingsinstruktör och behöver bemästra detta. Jag tog mig i kragen och försökte på nytt och nu kändes det fortfarande inte trevligt, men hanterbart. Endast med mitt tankesätt kunde jag förändra paniken och rädslan till ett hanterbart tillstånd.

Tyvärr missade vi sen två kurstillfällen medan vi var i Norge på fjällkurs, men det sista tillfället deltog vi i och det var med stor vånda jag gick till simhallen i lördags. När vi gick hem 2 h senare hade jag dock ett stort leende på läpparna. Jag gick in med inställningen att jag bara skulle klara av att vara under vattnet en liten stund och kunna behålla lugnet samtidigt. Det gick bra, det gick över förväntan. När jag fokuserade på vad jag skulle göra istället för att fokusera på vad som var obehagligt klarade jag av att vinka upp och ner med kajaken och börja öva på eskimåsvängen med lite hjälp och stöd av Jesper och kursdragaren Leif. Innan kvällen var slut hade jag varit upp och ner med kajaken så många gånger att det inte alls kändes skrämmande mera. Nu är det bara synd att kursen är slut, skulle vilja fortsätta öva så länge det känns så här bra. Ser i alla fall fram emot att öva mera i sommar, kanske jag sätter eskimåsvängen innan sommaren är slut.


Upp och ner i kajaken börjar nu kännas mer hanterbart. 

Egentligen handlar ju mod om att göra saker man är rädd för. Om det inte känns skrämmande att göra en eskimåsväng eller hoppa fallskärm så är det ju inte heller speciellt modigt. Att vara modig kan man träna på. Du behöver inte göra extrema saker för att vara modig, det räcker med att göra något som känns lite jobbigt, som att ringa ett samtal du länge skjutit upp eller gå ensam på café eller på bio. Ju mera du gör som känns jobbigt desto lättare blir det i längden. I Anneli Pompes bok "Otroligt högt och extremt djupt" finns ett kapitel om mod och ett kapitel om rädsla, Där finns många bra tips både på hur man tränar på att vara modig samt tips för mindre rädsla. Förlåt att jag tjatar om denna bok jämnt och ständigt, men den är ju bara såå bra. Läs den om du inte redan gjort det!

Nu får jag öva på att vara modig varje dag. Med ett nytt företag hamnar jag hela tiden att ringa till människor jag inte känner och bjuda ut mina tjänster, pröva på nya idéer osv. Dessutom behöver jag upprätthålla och utveckla mina kunskaper inom mina olika specialintressen så då hamnar jag och pusha lite extra hela tiden för att gå framåt. Men just idag har jag en helt vanlig, trygg dag inom min bekvämlighetszon. Det räcker med en sådan dag emellanåt så är jag redo igen att töja på mina gränser lite.

Camilla




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad