Fortsätt till huvudinnehåll

Jungfrutur med skrinnarna

Idag var det då den stora dagen när vi skulle testa långfärdsskrinnarna på isen. Vi åkte först iväg till ett ställe var de brukar köra med crosscyklar på isen, för att se om det gick att skrinna där. Stället var suveränt, en stor "sandgräv" men tyvärr så har det snöat så mycket sen banan var upplogad sist så det gick inte att skrinna där. Med lite om och men innan vi var ute på vägen igen så bestämde vi oss helt enkelt för att åka till en helt vanlig skridskobana.

Tillbaka i stan igen så åkte vi till skridskobanan invid minigolfbanan. Där var endast en ensam kille så vi vågade oss dit. Det var inte alldeles lätt att få på långfärdsskrinnarna, men det är väl en vanesak. Kändes för egen del ganska vingligt och ovant, det är nog några år sen jag stått på skridskor senast. Åkte på ett tag för att sedan inse att vi hade skridskorna på fel fot! Vi svängde hastigt om dem vilket sen resulterade i att tyngdpunkten blev helt fel. Det går alltså att ställa in var skenan ska ligga, den ska helst ligga mellan stortån och resten av tårna. Nu blev det så att tårna pekade inåt. Snacka om att skrinna på lädret :P Kände mig som världens nybörjare. Här är iaf bildbevis på vår tur.



Nu har vi justerat om skridskorna så nästa gång får vi hoppas det går bättre. Är det någon som har tips på bra ställen att åka långfärdsskridskor så skriv gärna. Ha de bra!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde