Fortsätt till huvudinnehåll

Skidsäsongen inledd

Bor man i Norden så är skidåkning något som hör vintern till. Pest och pina för en del (läs Jesper) och för en del kan inte snön komma fort nog. Jag har aldrig varit någon stor skidfantast, har jag skidat en gång per vinter så har jag känt mig nöjd, men så för ett år sen så hände något. Min kompis fick mig övertygad om att jag borde börja skida, det är så bra träning sa hon. På impuls anmälde jag mig till MySports skidskola och på den vägen är det. 

Nu är jag fast i skidandet. Under skidskolan som pågick under hela hösten och ända in i januari lärde vi oss teknik och fick träningsprogram för varje vecka. Målet var att delta i BotniaVasan som ifjol gick i februari - ett långlopp på 53 km i klassisk stil (detta visste jag dock inte när jag anmälde mig till skidskolan). Jag tränade och skidade flitigt, så flitigt att min skidåkning fick ett plötsligt slut i slutet av januari pga överbelastad fot. 

Ikväll har jag nu inlett årets skidsäsong och vem vet, kanske jag ger BotniaVasan en ny chans i år. Skidåkning är i alla fall superbra träning, det tränar hela kroppen och man får verkligen upp flåset. Att gå i skidskola var både lärorikt och roligt, det blev roligare att skida när tekniken blev bättre. Mattssons i Jakobstad ordnar också skidskola i början på året, jag tog del även del av den men vädret var så kallt så blev inte så många gånger. Där lär man sig teknik och får lära sig lite om vallning och utrustning. Rekommenderas varmt. 

Vi ses i skidspåret :)



/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p