Fortsätt till huvudinnehåll

Väggklättring

Väggklättring är något som har hängt med ända sedan jag gick i högstadiet i Sursik. Då gick jag och mina kompisar på kurs och lärde oss grunderna i väggklättring. Vi fick vår klättringslicens och kunde därmed även börja klättra på egen hand. Med åren svalnade intresset och andra saker blev intressantare. En i gänget fortsatte klättra efter några igen och hon klättrar ännu idag när tid finns. Jag brukar hänga med henne på måndagsklättringen nån gång per år och testa mina kunskaper.

Action på väggen.

Jesper har också lärt sig grunderna i klättring när han gick i Base Camp så han var inte heller sen med att hänga på. Vi har nu under två måndagskvällar mer eller mindre hängt på väggarna i Sportis. När man klättrar glömmer man allt annat runt omkring en, det är full koncentration som gäller. Under en löprunda kan man tänka på annat under tiden, men gör du det när du klättrar så kommer du inte långt på väggen, där måste man vara här och nu för att ta sig upp till toppen.

Camilla på väggen.


Vem som helst kan klättra, under gårkvällen var den yngsta 5 år medan den äldsta var 70+. Klättring kan vara väldigt enkel, men vill man ha utmaningar så lär de inte ta slut. I Sportis finns 10 olika banor av varierande svårighetsgrad och de går dessutom att variera på många olika sätt. Det finns olika typ av grepp i olika färger och vill man ha en svårare utmaning så kan man klättra en bana och bara använda grepp i en färg.

Jesper

Måndagsklättringen i Sportis följer skolkalendern och kostar 3 € per gång. För min del lämnade många utmaningar på hälften så jag kommer helt säkert att nöta väggen några måndagskvällar till detta år. Kanske vi ses där ;)

/Camilla



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"