Väggklättring

Väggklättring är något som har hängt med ända sedan jag gick i högstadiet i Sursik. Då gick jag och mina kompisar på kurs och lärde oss grunderna i väggklättring. Vi fick vår klättringslicens och kunde därmed även börja klättra på egen hand. Med åren svalnade intresset och andra saker blev intressantare. En i gänget fortsatte klättra efter några igen och hon klättrar ännu idag när tid finns. Jag brukar hänga med henne på måndagsklättringen nån gång per år och testa mina kunskaper.

Action på väggen.

Jesper har också lärt sig grunderna i klättring när han gick i Base Camp så han var inte heller sen med att hänga på. Vi har nu under två måndagskvällar mer eller mindre hängt på väggarna i Sportis. När man klättrar glömmer man allt annat runt omkring en, det är full koncentration som gäller. Under en löprunda kan man tänka på annat under tiden, men gör du det när du klättrar så kommer du inte långt på väggen, där måste man vara här och nu för att ta sig upp till toppen.

Camilla på väggen.

Vem som helst kan klättra, under gårkvällen var den yngsta 5 år medan den äldsta var 70+. Klättring kan vara väldigt enkel, men vill man ha utmaningar så lär de inte ta slut. I Sportis finns 10 olika banor av varierande svårighetsgrad och de går dessutom att variera på många olika sätt. Det finns olika typ av grepp i olika färger och vill man ha en svårare utmaning så kan man klättra en bana och bara använda grepp i en färg.

Jesper

Måndagsklättringen i Sportis följer skolkalendern och kostar 3 € per gång. För min del lämnade många utmaningar på hälften så jag kommer helt säkert att nöta väggen några måndagskvällar till detta år. Kanske vi ses där ;)

/Camilla