Väggklättring

Väggklättring är något som har hängt med ända sedan jag gick i högstadiet i Sursik. Då gick jag och mina kompisar på kurs och lärde oss grunderna i väggklättring. Vi fick vår klättringslicens och kunde därmed även börja klättra på egen hand. Med åren svalnade intresset och andra saker blev intressantare. En i gänget fortsatte klättra efter några igen och hon klättrar ännu idag när tid finns. Jag brukar hänga med henne på måndagsklättringen nån gång per år och testa mina kunskaper.

Action på väggen.

Jesper har också lärt sig grunderna i klättring när han gick i Base Camp så han var inte heller sen med att hänga på. Vi har nu under två måndagskvällar mer eller mindre hängt på väggarna i Sportis. När man klättrar glömmer man allt annat runt omkring en, det är full koncentration som gäller. Under en löprunda kan man tänka på annat under tiden, men gör du det när du klättrar så kommer du inte långt på väggen, där måste man vara här och nu för att ta sig upp till toppen.

Camilla på väggen.

Vem som helst kan klättra, under gårkvällen var den yngsta 5 år medan den äldsta var 70+. Klättring kan vara väldigt enkel, men vill man ha utmaningar så lär de inte ta slut. I Sportis finns 10 olika banor av varierande svårighetsgrad och de går dessutom att variera på många olika sätt. Det finns olika typ av grepp i olika färger och vill man ha en svårare utmaning så kan man klättra en bana och bara använda grepp i en färg.

Jesper

Måndagsklättringen i Sportis följer skolkalendern och kostar 3 € per gång. För min del lämnade många utmaningar på hälften så jag kommer helt säkert att nöta väggen några måndagskvällar till detta år. Kanske vi ses där ;)

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Läs mer

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Läs mer

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar. Omplåstring. Hela gänget utom kameramannen Jesper. Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde

Läs mer

Natventure.fi | Friluft.fi

Leta i den här bloggen