Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgligt besked i Granada

Granada kommer att lämna i minnet som en stad full av känslor, på många sätt och vis. Jag börjar med det positiva. Granada är en färggrann stad med vacker arkitektur och livfulla människor. Det finns många vackra kyrkor och det är fullt med liv och rörelse i stadskärnan. 

En del av vår frukost på Choco Museo i fredags.

Vi bodde på ett hostel en bit utanför centrum och hamnade att gå en bit för att ta oss in till centrum. Längs de gator som ligger utanför centrum känns allting mer eller mindre öde. Det är bara långa rader med hus på båda sidor av gatan och inget utrymme alls mellan husen, det är som en hel superlång byggnad. Dessutom är det galler framför alla dörrar och fönster. Det existerar inte några trädgårdar vid första anblicken, men om någon dörr råkar stå öppen så ser man att trädgården finns inne i huset. Det är som en innergård med en öppning i taket. Känns väldigt instängt på det här viset när man inte är van.

Färggranna byggnader.



En riktigt negativ sak är alla hästdroskor och sättet hästarna behandlas på. Hästarna får gå runt från morgon till kväll, när de är lediga och väntar på kunder så står de i gassande sol och såg inte en gång att de skulle ha fått ens vatten att dricka. Dessutom var det en del kuskar som ideligen piskade på hästarna så de skulle trava på snabbare. Många hästar var i uselt skick, det var en mardröm att se på. Den lilla ljusglimten i historien var att väldigt få turister verkade använda sig av dessa hästdroskor, jag skulle inte rekommendera någon att understöda den här verksamheten med hästarna i detta skick.

En annan negativ sak var hur lokalinvånarna skräpar ner. När vi satt i bussen slängde de helt enkelt ut allt skräp genom bussfönstret när de hade färdig snaskat på vad det nu var de just ätit. Jag såg allt från småbarn till åldringar göra det samma. Bryr de sig inte överhuvudtaget eller är de bara okunniga om vad nedskräpning betyder för naturen och miljön?


Tittar ut från kyrktornet....

... från den enda kyrkan vi fick gå in i.

Sköldpaddsdammen vid hostellet i Granada. Här fanns 8 sköldpaddor.
Till sist till det sorgliga beskedet att min kusin gått bort i en alltför tidig ålder. Han var på långresa precis som vi och jag följde hans uppdateringar på facebook, det var roligt att höra om någon annans äventyr på en annan kontinent. Jag är helt chockad över hans plötsliga bortgång och mina tankar går till hans familj och flickvän som mist sin bror, son och livskamrat. Vila i frid Robin.

Livet är skört, ta hand om varandra! Många kramar till min familj och mina vänner <3

/Camilla

Kommentarer

  1. Roligt att få ta del av er resa och de fina bilderna .
    Var rädd om er !

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad