Fortsätt till huvudinnehåll

Santa Teresa i lyxsvit!

Länge sedan vi har visat tecken på liv nu men visst lever vi, kanske t.o.m. aningen bättre än vi gjort hittills på resan. Vi har nu för vår sista vecka här i Costa Rica bokat en svit vid Funky Monkey i Santa Teresa. Riktigt fint rum i massivt trä, med stor privat balkong med mysiga ljus och hammock. Vi stortrivs här och har beslutat oss att ha så lite aktiviteter som möjligt denna vecka, för att slappna av och lugna ner oss före hemfärden. Även om vi vanligen båda är ganska dåliga på aktiviteten "göra-ingenting" så har vi klarat oss riktigt bra och skönt har det varit.

Vår svit.

Njuter på verandan med en bra bok efter ett dopp i poolen.



Eftersom vi är i Costa Rica vilket är ett topp land för surfing och vilken kust man än besöker så kryllar det av surfare kunde vi inte hålla oss från att prova på att surfa. Vi beställde en 2 timmars surflektion idag och gick ut med att vi åtminstone skulle klara någon våg. Vår instruktör Carlos var riktigt trevlig och pratade som tur bra engelska. Han hade surfat sedan han var barn, och troligen lärt folk att surfa i en hel del år. Vi började på stranden med grunderna men ganska snabbt bar det av ut i vattnet.

Camilla stod upp och surfade på andra försöket, jag klarade det faktiskt på första. Nu pratar vi om white water surfing (tror jag att det heter, rätta mig om jag har fel) alltså ingen stor hög våg utan en vit våg, en våg som har brutit. Kursen var välidgt intensiv så efter två timmar var vi rejält trötta och hungriga. Vi tackade för oss och gick tillbaka för att tillreda något att inmundiga (mitt favoritord).

I dealen med surflektionerna ingick att vi fick ha brädorna 24 timmar efter. Så när vi ätit och svettats med att få tillräckligt mycket pengar för att betala rummet ur dom riktigt äckligt värdelösa bankautomaterna här i Santa Teresa så hämtade vi brädorna igen för att surfa lite till. "Tide:n" (tidvattnet) höll på att bli lite för hög redan när vi anlände med brädorna så vi fick inte alltför lång tid på oss att surfa, vågorna blev helt klart för svåra för oss. Vi orkade ca. 1 timme före vi returnerade brädorna. Vi kom båda överens om att surfing var en rolig sak att prova på men det var nog inget som på något sätt tog oss och en dag räckte nog helt bra.





Nu har vi ätit ute IGEN och chillar på verandan i hängmattan, en riktigt behaglig kväll!


Camilla njuter i hängmattan med tända ljus.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p