Fortsätt till huvudinnehåll

Sista nationalparken för denna gång - Cabo Blanco

Resan börjar sakta men säkert lida mot sitt slut och under vår sista bildag körde vi ner till Nicoyas sydligaste spets och nationalparken Cabo Blanco. Den här nationalparken är Costa Ricas äldsta och grundades 1963 av det skandinaviska paret Olof Wessberg och Karin Mogensen. Det finns en kortare och en längre vandringsled i parken, vi startade längs den danska leden och vandrade ända ut till stranden som är så långt ut du kan komma på Nicoya halvön. Det tog oss ca 2 h att ta oss dit, men det blev många stopp på vägen för att fotografera och beundra olika vilda djur på vägen.

Monumentet vid parkens ingång.

Ensam coatihane

Framme vid stranden tog vi oss ett svalkande dopp, åt vår kakbit som vi köpt från bageriet i Cabuya och sen var vi tvungna att söka oss tillbaka eftersom parken stänger kl 16 och klockan var redan 14. Det här var en riktigt intressant nationalpark, den kändes verkligen vild och det var inte överdrivet mycket andra människor där heller. Det hade varit ännu bättre om vi haft lite mera tid på oss, men det gick så här också.



En kapucinapa.

Vi såg också två stycken Agoutin.
Vi hade tänkt sova natten i Cabuya, men där fanns typ 2 hotell och de var ganska dyra, så vi körde upp till Santa Teresa redan igår och har sovit natten hos Don Jon's. Det är granne med stället vi ska bo på hela inkommande vecka så vi har inte lång bit att förflytta oss. Hoppas på en avslappnad sista vecka här innan det är dags att packa väskan en sista gång innan hemfärd till Finland.

Lite svår att se men i skydd av bambuträden fanns en stranddusch. 



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma...