Terrängcykling med tjejerna i Syöte

På fredag efter jobbet packade jag och tre vänner ihop oss i en bil och åkte iväg till Syöte för att vistas ute i naturen, äta gott och ha lite stugmys. Efter ett matstopp vid Zeppelin i Uleåborg kom vi fram vid 21.30-tiden till en beckmörk stuga i ute i Syöteskogen. Vi hann inte med så mycket på fredagkvällen, vi installerade oss i stugan, skålade in helgen och gick så småningom till sängs.

På lördagmorgon startade vi dagen med en brakfrukost och sen ställde vi oss iväg för dagens mtb-tur i Syöteskogarna. I Syöte finns en nationalpark och den har förutom vandringsleder även markerade cykelleder, både terrängcykelleder och långfärdscykelleder. Det finns tre stycken rundslingor för terrängcykling och vi valde Syöteleden som är 17 km lång. Syöteleden bjuder på mycket varierad terräng, det är mycket höjdskillnader, en del svårare teknikavsnitt, men även lättåkta partier med roliga utförsåkningar.

Dukat till frukost.

Gänget redo att utforska Syötes skogar.

Fina spångar över myren.

Mindre bra spångar och ett av många våta partier.

Ingången till nationalparken vid Syöte naturum.

Lättåkt på bra preparerat underlag.

Fin utsikt uppe på åsen.

Vi startade från vår stuga i närheten av Kellarilampi och var lite osäkra på om vi var på rätt led i början, men hittade snart de rosa märkena på träden som utmärker cykellederna. Från vår stuga till Syöte centrum var det ca 9 km och det var relativt lättåkt. Blev väldigt vått när vi kom ner från de höga åsarna så skorna blev genomblöta i ett tidigt skede. Framme vid Syöte centrum gick vi in och köpte oss en karta över lederna och blev genast mycket klokare över hur leden gick. Vid Syöte naturum finns den officiella guidepunkten för Syöte nationalpark och därifrån får man all möjlig information om nationalparken och närliggande områden. Där finns också kartor, hantverk och diverse prylar till salu, samt ett litet café.

Det blev en väldigt utdragen cykelrunda, fastän det lät relativt kort med endast 17 km så blev den både tung och lång innan vi var klara. Här hemma går alla rundor alltid delvist på något vägavsnitt, men denna runda var helt och hållet i skogsterräng. Ett parti var speciellt jobbigt med mycket stenar och rötter och höjdskillnaderna gjorde sitt, men det var annars en mycket varierad och rolig runda även om jag var rejält trött när vi var tillbaka vid stugan.

Gudomligt god chokladkaka - "death by chocolate".

Kellarilampi i bakgrunden.

Plankar.

Vi hade superlyxigt med varm bastu och mat på bordet när vi kom tillbaka till stugan eftersom halva gänget valde att ta en lite kortare runda pga diverse hälsobekymmer. Efter mat och en powernap var alla i form igen för en kortare vandring till Kellarilampi rastplast som är vackert belägen vid en liten skogstjärn. Det är absolut en av de finare rastplatser jag sett under mina många vandringar, de har satsat mycket på gångbroar så att man kan gå längs med den lilla sjön och beundra den från alla vinklar.

Resten av kvällen spenderades sen i stugan med massa god mat, lite kortspel och tjejsnack. Söndagen startade med en kort tur på morgonen och sedan blev det en utsökt god brunch med rester från lördagen innan vi så småningom packade ihop och startade vår resa hemåt. Det har varit en superrolig och samtidigt väldigt avslappnad helg tillsammans med ett toppengäng tjejer. Tack allihopa och även stort tack till Mats som lånade ut släpkärran till oss!

Vill ni läsa mera om Syöte nationalpark, kolla in länken här.

/Camilla