Fortsätt till huvudinnehåll

Terrängcykling med tjejerna i Syöte

På fredag efter jobbet packade jag och tre vänner ihop oss i en bil och åkte iväg till Syöte för att vistas ute i naturen, äta gott och ha lite stugmys. Efter ett matstopp vid Zeppelin i Uleåborg kom vi fram vid 21.30-tiden till en beckmörk stuga i ute i Syöteskogen. Vi hann inte med så mycket på fredagkvällen, vi installerade oss i stugan, skålade in helgen och gick så småningom till sängs.

På lördagmorgon startade vi dagen med en brakfrukost och sen ställde vi oss iväg för dagens mtb-tur i Syöteskogarna. I Syöte finns en nationalpark och den har förutom vandringsleder även markerade cykelleder, både terrängcykelleder och långfärdscykelleder. Det finns tre stycken rundslingor för terrängcykling och vi valde Syöteleden som är 17 km lång. Syöteleden bjuder på mycket varierad terräng, det är mycket höjdskillnader, en del svårare teknikavsnitt, men även lättåkta partier med roliga utförsåkningar.

Dukat till frukost.

Gänget redo att utforska Syötes skogar.

Fina spångar över myren.

Mindre bra spångar och ett av många våta partier.

Ingången till nationalparken vid Syöte naturum.

Lättåkt på bra preparerat underlag.

Fin utsikt uppe på åsen.

Vi startade från vår stuga i närheten av Kellarilampi och var lite osäkra på om vi var på rätt led i början, men hittade snart de rosa märkena på träden som utmärker cykellederna. Från vår stuga till Syöte centrum var det ca 9 km och det var relativt lättåkt. Blev väldigt vått när vi kom ner från de höga åsarna så skorna blev genomblöta i ett tidigt skede. Framme vid Syöte centrum gick vi in och köpte oss en karta över lederna och blev genast mycket klokare över hur leden gick. Vid Syöte naturum finns den officiella guidepunkten för Syöte nationalpark och därifrån får man all möjlig information om nationalparken och närliggande områden. Där finns också kartor, hantverk och diverse prylar till salu, samt ett litet café.

Det blev en väldigt utdragen cykelrunda, fastän det lät relativt kort med endast 17 km så blev den både tung och lång innan vi var klara. Här hemma går alla rundor alltid delvist på något vägavsnitt, men denna runda var helt och hållet i skogsterräng. Ett parti var speciellt jobbigt med mycket stenar och rötter och höjdskillnaderna gjorde sitt, men det var annars en mycket varierad och rolig runda även om jag var rejält trött när vi var tillbaka vid stugan.

Gudomligt god chokladkaka - "death by chocolate".



Kellarilampi i bakgrunden.


Plankar.


Vi hade superlyxigt med varm bastu och mat på bordet när vi kom tillbaka till stugan eftersom halva gänget valde att ta en lite kortare runda pga diverse hälsobekymmer. Efter mat och en powernap var alla i form igen för en kortare vandring till Kellarilampi rastplast som är vackert belägen vid en liten skogstjärn. Det är absolut en av de finare rastplatser jag sett under mina många vandringar, de har satsat mycket på gångbroar så att man kan gå längs med den lilla sjön och beundra den från alla vinklar.

Resten av kvällen spenderades sen i stugan med massa god mat, lite kortspel och tjejsnack. Söndagen startade med en kort tur på morgonen och sedan blev det en utsökt god brunch med rester från lördagen innan vi så småningom packade ihop och startade vår resa hemåt. Det har varit en superrolig och samtidigt väldigt avslappnad helg tillsammans med ett toppengäng tjejer. Tack allihopa och även stort tack till Mats som lånade ut släpkärran till oss!

Vill ni läsa mera om Syöte nationalpark, kolla in länken här.

/Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer