Fortsätt till huvudinnehåll

Terrängcykling med tjejerna i Syöte

På fredag efter jobbet packade jag och tre vänner ihop oss i en bil och åkte iväg till Syöte för att vistas ute i naturen, äta gott och ha lite stugmys. Efter ett matstopp vid Zeppelin i Uleåborg kom vi fram vid 21.30-tiden till en beckmörk stuga i ute i Syöteskogen. Vi hann inte med så mycket på fredagkvällen, vi installerade oss i stugan, skålade in helgen och gick så småningom till sängs.

På lördagmorgon startade vi dagen med en brakfrukost och sen ställde vi oss iväg för dagens mtb-tur i Syöteskogarna. I Syöte finns en nationalpark och den har förutom vandringsleder även markerade cykelleder, både terrängcykelleder och långfärdscykelleder. Det finns tre stycken rundslingor för terrängcykling och vi valde Syöteleden som är 17 km lång. Syöteleden bjuder på mycket varierad terräng, det är mycket höjdskillnader, en del svårare teknikavsnitt, men även lättåkta partier med roliga utförsåkningar.

Dukat till frukost.

Gänget redo att utforska Syötes skogar.

Fina spångar över myren.

Mindre bra spångar och ett av många våta partier.

Ingången till nationalparken vid Syöte naturum.

Lättåkt på bra preparerat underlag.

Fin utsikt uppe på åsen.

Vi startade från vår stuga i närheten av Kellarilampi och var lite osäkra på om vi var på rätt led i början, men hittade snart de rosa märkena på träden som utmärker cykellederna. Från vår stuga till Syöte centrum var det ca 9 km och det var relativt lättåkt. Blev väldigt vått när vi kom ner från de höga åsarna så skorna blev genomblöta i ett tidigt skede. Framme vid Syöte centrum gick vi in och köpte oss en karta över lederna och blev genast mycket klokare över hur leden gick. Vid Syöte naturum finns den officiella guidepunkten för Syöte nationalpark och därifrån får man all möjlig information om nationalparken och närliggande områden. Där finns också kartor, hantverk och diverse prylar till salu, samt ett litet café.

Det blev en väldigt utdragen cykelrunda, fastän det lät relativt kort med endast 17 km så blev den både tung och lång innan vi var klara. Här hemma går alla rundor alltid delvist på något vägavsnitt, men denna runda var helt och hållet i skogsterräng. Ett parti var speciellt jobbigt med mycket stenar och rötter och höjdskillnaderna gjorde sitt, men det var annars en mycket varierad och rolig runda även om jag var rejält trött när vi var tillbaka vid stugan.

Gudomligt god chokladkaka - "death by chocolate".



Kellarilampi i bakgrunden.


Plankar.


Vi hade superlyxigt med varm bastu och mat på bordet när vi kom tillbaka till stugan eftersom halva gänget valde att ta en lite kortare runda pga diverse hälsobekymmer. Efter mat och en powernap var alla i form igen för en kortare vandring till Kellarilampi rastplast som är vackert belägen vid en liten skogstjärn. Det är absolut en av de finare rastplatser jag sett under mina många vandringar, de har satsat mycket på gångbroar så att man kan gå längs med den lilla sjön och beundra den från alla vinklar.

Resten av kvällen spenderades sen i stugan med massa god mat, lite kortspel och tjejsnack. Söndagen startade med en kort tur på morgonen och sedan blev det en utsökt god brunch med rester från lördagen innan vi så småningom packade ihop och startade vår resa hemåt. Det har varit en superrolig och samtidigt väldigt avslappnad helg tillsammans med ett toppengäng tjejer. Tack allihopa och även stort tack till Mats som lånade ut släpkärran till oss!

Vill ni läsa mera om Syöte nationalpark, kolla in länken här.

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde