Fortsätt till huvudinnehåll

Papegojbekymmer och årlig paddlingshelg

För fjärde året i rad skulle vi tillsammans med våra vänner åka iväg på paddlingshelg på fredagkväll. När jag kom hem från jobbet blev verkligheten en annan. Vår papegoja hade bitit bort alla långa vingpennor från vänster sida och satt och putsade sig frenetiskt. Orsakerna till ett sådant beteende kan vara många, men bekymrade blev vi hur som helst. Efter en del funderande bestämde vi oss för att förkorta vår paddlingshelg med en dag och stanna hemma med Kaa på fredagkväll för att se hur det hela artade sig. Efter storstädning av fågelburen och en dusch verkade Kaa hur nöjd som helst så vi siktade på att starta vår paddlingshelg på lördagmorgon istället.

Gammal bildsamling på Kaas tvättrutiner.

Vid 10.30-tiden på lördagförmiddag var kajakerna packade och vi paddlade ut från Fränsvikens båthamn i Eugmo. Vi siktade på att ta oss ut till Olasören till att börja med. Eftersom det var ideala paddlingsförhållanden kunde vi tryggt välja den yttre vägen till Olasören via bl.a. Svartstensgrynnorna. Vi paddlade i näst intill spegelblanka vatten och siktdjupet var något helt annat än vi är vana med. Fastän det var flera meter djupt kunde vi se bottnen på många ställen. Kan igen en gång konstatera att det är väldigt svårnavigerat på sjön när alla holmar flyter ihop till en ända landmassa. Vi hade förväntat oss ännu några kilometer paddling när Olasören plötsligt dök upp mycket snabbare än väntat. Vi lunchade på holmen och gick också på en liten upptäcktsfärd. Olasören är alltså en allmän landstigningsplats och där finns en öde stuga - Olofsborg som vem som helst får använda förutsatt att man städar efter sig. Det finns också ett utkikstorn på holmen med fin utsikt över skärgården.

Gammalt sjökort på väggen inne i Olofsborg.

Utkikstornet på Olasören.

Lunchpaus på bryggan vid Olasören.

Ser ut som jungfrudanser, men ser inte ut att vara väldigt gamla.

Brant trappa i utkikstornet, gäller att se upp var man sätter fötterna.

Efter lunchen fortsatte vi norr om Olasören och passerade bl.a. Djupörarna, Gammelgrundet och Norrstenarna. Mitt i allt dök Tankars fyr upp på näthinnan, men vi paddlade inte ända ut dit utan svängde söderut igen med siktet inställt på Remmargrundet som är en annan allmän landstigningsplats. Remmargrundet är en väldigt liten holme, men även där finns en ödestuga - Sweins stuga, en grillkåta, utedass samt sopkärl. Det var varmt och svettigt när vi kom fram så vi började med att ta oss ett dopp och det är länge sen jag har upplevt att det är behagligt temperatur i havsvatten, men nu var det så. Vi simmade en god stund innan vi började med matbestyren. En och annan båt tog i land under kvällen, men alla rymdes vi dit utan problem även om den finska mentaliteten är något avståndstagande.

Härlig paddling i lugna vatten.

Tankars fyr i sikte.

Solig kväll på Remmargrundet.

Frank bjöd på gott Lemmelkaffe. Finns att köpas i Kajak- och fiskebutiken i Larsmo.

Det blev en varm kväll och det blev ganska sent innan vi tyckte att vi kunde tända någon brasa, men det blev en brasa till slut ändå. Åskan mullrade på avstånd, men den kom aldrig över oss. När vi gick och la oss vid midnatt var det rätt mörkt, de ljusa sommarnätternas tid börjar vara förbi. Det var väldigt sparsamt med tältplatser på holmen, men vi lyckades hitta två hyfsade tältplatser. Natten blev inte speciellt behaglig dock med massor av myror överallt som också hittade in i vårt tält och delade ut bett till höger och vänster. På morgonkvisten fick vi även ett högljutt besök av några gåsar som verkade missnöjda över vår närvaro. De avlägsnade sig dock innan vi steg upp så det blev inga konflikter.

Efter frukosten paddlade vi iväg för att undvika att vara på sjön när det utlovade åskvädret skulle infinna sig. Vi hade även idag tur med vindarna och det blåste inte mycket när vi paddlade tillbaka inomskärs till Fränsvikens båthamn. Paddlingshelgen var där med slut och med facit i hand kan vi verkligen rekommendera ett besök i Bosund-Öja skärgård. Vacker skärgård med många fina rastplatser att välja bland. Det finns även många små hamnar att starta/sluta på så det är inga problem att hitta lämpliga rutter. Paddlar man i den yttre skärgården bör man dock ta väder och vind extra mycket i beaktande.

Vi är nöjda med årets paddlingstur och Kaa är glad och nöjd att vi är hemma igen. Slutet gott på denna helg.

Tack igen en gång till Frank och Linda för sällskapet! Tack också till Robin som sköt om Kaa så länge vi var borta. :)

Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer