Fortsätt till huvudinnehåll

Papegojbekymmer och årlig paddlingshelg

För fjärde året i rad skulle vi tillsammans med våra vänner åka iväg på paddlingshelg på fredagkväll. När jag kom hem från jobbet blev verkligheten en annan. Vår papegoja hade bitit bort alla långa vingpennor från vänster sida och satt och putsade sig frenetiskt. Orsakerna till ett sådant beteende kan vara många, men bekymrade blev vi hur som helst. Efter en del funderande bestämde vi oss för att förkorta vår paddlingshelg med en dag och stanna hemma med Kaa på fredagkväll för att se hur det hela artade sig. Efter storstädning av fågelburen och en dusch verkade Kaa hur nöjd som helst så vi siktade på att starta vår paddlingshelg på lördagmorgon istället.

Gammal bildsamling på Kaas tvättrutiner.

Vid 10.30-tiden på lördagförmiddag var kajakerna packade och vi paddlade ut från Fränsvikens båthamn i Eugmo. Vi siktade på att ta oss ut till Olasören till att börja med. Eftersom det var ideala paddlingsförhållanden kunde vi tryggt välja den yttre vägen till Olasören via bl.a. Svartstensgrynnorna. Vi paddlade i näst intill spegelblanka vatten och siktdjupet var något helt annat än vi är vana med. Fastän det var flera meter djupt kunde vi se bottnen på många ställen. Kan igen en gång konstatera att det är väldigt svårnavigerat på sjön när alla holmar flyter ihop till en ända landmassa. Vi hade förväntat oss ännu några kilometer paddling när Olasören plötsligt dök upp mycket snabbare än väntat. Vi lunchade på holmen och gick också på en liten upptäcktsfärd. Olasören är alltså en allmän landstigningsplats och där finns en öde stuga - Olofsborg som vem som helst får använda förutsatt att man städar efter sig. Det finns också ett utkikstorn på holmen med fin utsikt över skärgården.

Gammalt sjökort på väggen inne i Olofsborg.

Utkikstornet på Olasören.

Lunchpaus på bryggan vid Olasören.

Ser ut som jungfrudanser, men ser inte ut att vara väldigt gamla.

Brant trappa i utkikstornet, gäller att se upp var man sätter fötterna.

Efter lunchen fortsatte vi norr om Olasören och passerade bl.a. Djupörarna, Gammelgrundet och Norrstenarna. Mitt i allt dök Tankars fyr upp på näthinnan, men vi paddlade inte ända ut dit utan svängde söderut igen med siktet inställt på Remmargrundet som är en annan allmän landstigningsplats. Remmargrundet är en väldigt liten holme, men även där finns en ödestuga - Sweins stuga, en grillkåta, utedass samt sopkärl. Det var varmt och svettigt när vi kom fram så vi började med att ta oss ett dopp och det är länge sen jag har upplevt att det är behagligt temperatur i havsvatten, men nu var det så. Vi simmade en god stund innan vi började med matbestyren. En och annan båt tog i land under kvällen, men alla rymdes vi dit utan problem även om den finska mentaliteten är något avståndstagande.

Härlig paddling i lugna vatten.

Tankars fyr i sikte.

Solig kväll på Remmargrundet.

Frank bjöd på gott Lemmelkaffe. Finns att köpas i Kajak- och fiskebutiken i Larsmo.

Det blev en varm kväll och det blev ganska sent innan vi tyckte att vi kunde tända någon brasa, men det blev en brasa till slut ändå. Åskan mullrade på avstånd, men den kom aldrig över oss. När vi gick och la oss vid midnatt var det rätt mörkt, de ljusa sommarnätternas tid börjar vara förbi. Det var väldigt sparsamt med tältplatser på holmen, men vi lyckades hitta två hyfsade tältplatser. Natten blev inte speciellt behaglig dock med massor av myror överallt som också hittade in i vårt tält och delade ut bett till höger och vänster. På morgonkvisten fick vi även ett högljutt besök av några gåsar som verkade missnöjda över vår närvaro. De avlägsnade sig dock innan vi steg upp så det blev inga konflikter.

Efter frukosten paddlade vi iväg för att undvika att vara på sjön när det utlovade åskvädret skulle infinna sig. Vi hade även idag tur med vindarna och det blåste inte mycket när vi paddlade tillbaka inomskärs till Fränsvikens båthamn. Paddlingshelgen var där med slut och med facit i hand kan vi verkligen rekommendera ett besök i Bosund-Öja skärgård. Vacker skärgård med många fina rastplatser att välja bland. Det finns även många små hamnar att starta/sluta på så det är inga problem att hitta lämpliga rutter. Paddlar man i den yttre skärgården bör man dock ta väder och vind extra mycket i beaktande.

Vi är nöjda med årets paddlingstur och Kaa är glad och nöjd att vi är hemma igen. Slutet gott på denna helg.

Tack igen en gång till Frank och Linda för sällskapet! Tack också till Robin som sköt om Kaa så länge vi var borta. :)

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde