Fortsätt till huvudinnehåll

Friluftsmatlagning och Fäbodaloppet

Vilken intensiv helg det har varit, men hunnit med så mycket skoj! Fredagkvällen spenderade jag med min kära syster och vi gick på Madrigalenskappremiären. Riktigt rolig show, blev imponerad över vilka förmågor det finns i den populära damkören. På lördag hade vi det andra tillfället med friluftsmatlagningskursen. Vi åkte ut till Fäboda och stationerade oss vid Wiiks stuga där vi tillredde en trerätters middag bestående av kantarellsoppa, rosmarinbröd, thai-gryta, vitchokladkräm och äppelkaka. Jag kan säga att det var ett gäng mätta matkursister som begav sig iväg från Wiiks stuga ett antal timmar senare. Vi hade hur som helst en mycket trevlig kurs, tack till deltagarna för visat intresse.

Förrätt på gång.

Kantarellsoppa och rosmarinbröd.

Vitchokladkräm.


Tänkte dela med mig av ett av recepten som vi tillagade under kursen. Supergod efterrätt, receptet hämtat ur boken "Fjällmat" skriven av Eric Tornblad.


Äppelkaka

2-4 portioner
 


Ingredienser: 
50 gram torkade äpplen
1 tsk kanel
1 dl socker
50 gram smör
6 digestivekex (vi bytte ut dem mot havrekex)

Blötlägg äpplena i en kvart, gärna i hett vatten. Häll av blötläggningsvattnet och blanda i kanelen. Blanda hälften av smöret och allt socker i en panna eller kastrull. När det karamelliserat sig, dvs. blivit brunt och börjat dofta kola, så blandar du i äpplena. Låt stå i ett par minuter på låg effekt. Blanda under tiden resten av smöret med smulade digestivekex, blandningen häller du sedan över äppel- och kanelblandningen. Låt svalna en liten stund och servera. (Mycket gott med vaniljsås till). 

Idag - söndag tog jag mig utanför min bekvämlighetszon en bra bit. Visst, jag har cyklat mtb några år, men inte speciellt regelbundet, speciellt inte denna sommar. Så att delta i ett mtb-lopp var kanske inte det mest självklara att göra, men vi anmälde oss till motionsklassen så det kändes inte i anmälningsskedet så jätteallvarligt. När vi sen kom till tävlingsplatsen idag var jag ändå fruktansvärt nervös. Jag är en tävlingsmänniska, även om jag tänker att jag ska bara ta det lugnt så är det sällan så i verkligheten. Jesper var lugn som en filbunke så för oss var det omsvängda roller, det brukar vara han som är nervös och jag som är lugn men inte idag.

Nervöst i väntan på start.



Starten gick kl. 13 och motionsklassen startade samtidigt som tävlingsklassen. Motionsklassen var 15 km lång medan tävlingscyklisterna körde banan två varv och alltså 30 km. Vi ställde oss längst bak vid starten och det var helt klokt för vilken fart de hade när starten gick. Jag försökte hänga på medan Jesper insåg att vi inte skulle orka speciellt långt om vi höll den farten. Redan efter nån kilometer hade jag mjölksyra i benen, vi drog ner på tempot lite och jag hann redan tänka hur jag skulle orka genom hela banan. När vi sen kom till lite mera tekniska partier och det började gå långsammare började det kännas lite bättre. Efter ett tag såg vi ryggen på en annan deltagare och så småningom passerade vi också hen och självförtroendet växte lite.

Nöjda efter slutfört lopp!


Jesper peppade mig genom hela banan och vi kunde ännu passera en deltagare innan vi tog oss i mål lite över en timme senare. Ingen lysande tid på något vis, men jag är mycket nöjd när jag kunde konstatera att min tekniska åkning förbättrats en hel del. Det var på de tekniska partierna vi hann ikapp de andra deltagarna. All eloge till Jesper som varit min lärare, tror det var roligt för honom också att se sin "adept" gå framåt i utvecklingen.

Kunde också konstatera att jag i en tävlingssituation blev mycket modigare än vad jag annars skulle vara. Jag funderade inte så mycket utan körde på bara. Ibland kan det verkligen vara hälsosamt att ta sig utanför sina bekvämlighetsgränser. Jag är i alla fall mycket nöjd att jag deltog och slutförde hela loppet. Roligt att det arrangeras dylika lopp i närregionen, tack till IF Brahe för ett välordnat lopp.

Nu är vi redo för en ny vecka och redan imorgon börjar vi med den första arbiskursen i Nykarleby. Det är Rokuavandrarna som står på tur denna gång och imorgon drar vi igång med ett infotillfälle inför vandringen. Det ser vi fram emot.

Ha en trevlig vecka!

Camilla


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer