Fortsätt till huvudinnehåll

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring.

Lättvandrade stigar. 

Omplåstring. 

Hela gänget utom kameramannen Jesper. 

Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde för lavmoar. Det är en häftig syn när man anländer till Rokua och får syn på dessa till synes oändliga lavmoar som lyser upp i skogen. Skogen ser så prydlig ut med en matta av lavar och stora, ståtliga furor.

Själva nationalparken är väldigt liten och Kejsarrundan som vi gick i helgen går också till stor del utanför nationalparken. Förutom den vackra naturen hör dödisgropen "Syvyyden kaivo" och nationalparkens högsta punkt Pookivaara till höjdpunkterna. Dessa båda stiftade vi närmare bekantskap med under lördagens vandring innan vi kom fram till vår lägerplats för natten vid Pitkäjärvi.

Det gamla brandtornet vid Pookivaara.

Snackpaus vid Pookivaara.



Systrar pausar i solskenet.

Eftersom det denna helg var Suomen latus kampanj "nuku yö ulkona" var vi beredda på att det skulle kunna vara en hel del annat folk i farten, men det var ändå rätt lugnt vid lägerplatsen. Efter att alla fått upp sina tält blev det matlagning av alla de slag och lite brasmys innan deltagarna en efter en började söka efter sina tält i den mörka och kyliga höstkvällen. Jesper och jag var också rejält trötta och det var oerhört skönt att få krypa ner i den gosiga sovsäcken och slappna av efter en dagens alla strapatser.

Kvällens dessert tillagas. 


På söndagmorgon var det full fart på deltagarna redan när vi klev upp vid 7-tiden. Många hade nog haft det lite kyligt under natten och så var det ju också ovant för många att sova i tält. Glada miner möttes vi av ändå fastän sömnen kanske inte hade varit den bästa. Det var en underbart vacker morgon, dimman låg som en slöja över sjön medan solens strålar hittade sin väg genom trädkronorna. Luften var så där krispig som bara höstluft kan vara. Deltagarna kunde inte ha fått en mycket bättre morgon ute i det fria.

Vacker höstmorgon! 

Vandringens stora charmtroll :)

Är det faktiskt helium i pinnen??

Dagens vandring tog oss tillbaka norrut och vid Jaakonjärvi pausade vi för ett lunchstopp. Det blev en lång och skön lunchpaus i höstsolen innan vi tog oss de sista kilometrarna tillbaka till spahotellet. Det kändes i ansiktet efteråt att solen varit framme hela dagen och värmt våra kinder. Nu var det bara hemresan som återstod och vår första arbiskurs var till ända. Jag känner mig mycket priviligerad att ha fått guida detta fina gäng under två dagar, vi kunde inte ha fått ett bättre gäng till vår "premiärvandring". Tack till alla deltagare som ville följa med oss och vi hoppas vi ses igen!

Kursledaren njuter av söndagslunchen. 

Även den andra kursledaren njuter. 


Camilla

Tips till terrängcyklare! Rokua har precis fått en sprillans ny terrängcykelled. Ut och testa!

Kommentarer

  1. Tusen tack för att ni ordnade kursen, det var en väldigt lyckad vandring :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du deltog, det är deltagarna som gör kursen. :) Vi tyckte också att det var en mycket fin vandring!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi