Fortsätt till huvudinnehåll

Njutarpaddling i Larsmo skärgård

Njutarpaddling för kvinnor, så hette vårt koncept som vi trodde skulle bli en succé denna sommar. Som jag många gånger konstaterat förut så blir det inte alltid som man tänkt sig, inte heller denna gång. Vi hade från början ett hyfsat antal deltagare anmälda, men de föll bort en efter en av olika orsaker. När vi kommit så långt som till hamnen i Sonamo och var redo att sjösätta kom den sista avbokningen och vi stod där med endast en deltagare. I det skedet var det ingen vits att vända om mera så vi sjösatte kajakerna och paddlade iväg för att njuta ett helt dygn.

På väg ut i skärgården.

Middag på stranden.


Och som vi njöt! Vädret var ju verkligen på vår sida och det var helt underbara paddlingsförhållanden. Vi kunde paddla ut till den yttersta skärgården som vi hade hoppats på och njuta av utsikten mot öppet hav som åtminstone jag aldrig tröttnar på. Vi tog sikte på Orrskär och när vi kom dit var där fullt med folk, men så småningom åkte den ena efter den andra båten iväg och till slut hade vi stranden helt för oss själva. Vi tog god tid på oss att laga middag i den varma kvällssolen och när vinden nästan gått hem för kvällen åkte vi iväg på en liten kvällspaddlingstur. Det går inte i ord att beskriva hur mäktigt det är att paddla med öppet hav så långt ögat kan nå och solen som sakta går ner vid horisonten. Vi paddlade för det mesta helt tysta den kvällen, det behövdes i det skedet inga ord, var och en var i sin egen lilla bubbla och tog in naturens skönhet på sitt eget sätt.





Vi besökte minnesmonumentet John Grafton under vår kvällspaddlingstur. 



På söndag vaknade vi till en solig och stilla morgon och efter ett isandes kallt morgondopp förberedde jag och Ulrika lyxfrukosten som ingick i turen. Det blev en lååång frukost och nån timme senare började vi proppmätta packa våra kajaker för att paddla vidare och njuta av en ännu fin paddlingsdag. Vi tog i land på en holme nån timme senare och efter choklad- och fruktpaus blev det sen en liten sinnesövning liggandes i hängmattor. Att ligga i en hängmatta med blå himmel ovanför, öppet hav, klippor, sol och vågskvalp är en upplevelse som heter duga. Jag riktigt kände hur alla bekymmer rann av mig och jag faktiskt bara VAR där och då. Här tar mina superlativ slut, men jag tycker att fler borde få uppleva känslan, helt fantastiskt!

Lyxfrukosten framdukad. 


Semskars båtgrundet.
Chill i hängmattorna.

Den här paddlingen gav ingen ekonomisk vinning för vår del, men den gav desto mer på det mentala planet. Jag har lite svårt att hantera motgångar mellan varven och tar alltför ofta avbokningar personligt. Den här gången var inget undantag, men med den skillnaden att denna gång kom jag ur svackan rätt snabbt och kunde se möjligheterna med vad turen gav ändå. Jag fick i lugn och ro öva mig på att bli en bra paddlingsguide och -instruktör och vi fick testa vårt koncept under lugna förhållanden. Konceptet är klockrent, frågan är hur vi ska nå ut till vår målgrupp och få dem med. Det blir en utmaning till nästa år, för en fortsättning blir det. Njutarpaddlingen blev just precis det - en njutning, en helg vi med säkerhet kommer att minnas och gå tillbaka till i tanken under mörka vinterkvällar.

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"