Fortsätt till huvudinnehåll

Snabbvisit till Koli nationalpark

I höst kommer jag att ordna en vandring till Koli nationalpark i samarbete med Nykarleby arbis och jag har endast besökt Koli en gång tidigare och var då ca 1 år så jag har inga erfarenheter att skryta med precis. Därav gjorde vi i helgen en snabbvisit dit för att lite rekognosera terrängen, övernattningsställen, sevärdheter mm. Vi passade också på att leva lite "vanlife" och bodde i vår fina Transporter istället för i tält som vi i vanliga fall gör.

Vår sovplats för natten.

Frukost i bilen.

Det tar strax över fem och en halv timme att köra till Koli från Jakobstad och vi anlände på fredagkväll. Vi var rätt pigga så vi bestämde oss för att genast börja vår rekognosering och vandrade först en naturstig som senare tog oss till en av tältplatserna som vi ska använda oss av under vandringen i höst. Det var helt vindstilla och därmed också väldigt mycket mygg. Av den orsaken vandrar jag inte så mycket sommartid utan sparar hellre vandringarna till våren och hösten. Några orädda vandrare fanns det ändå vid tältplatsen som höll på att spänna upp sina tält när vi kom dit.

Vi vandrade vidare och besökte ännu "Pirun kirkko" innan vi var klara för kvällen. "Pirun kirkko" är en z-formad sprickgrotta som är 34 meter djup och 1-7 meter hög. Enligt legenden så är det tamburen till en riktig kyrksal och myten berättar vidare att klarar man av att klättra upp på den bakre väggen så ska man kunna se en liten kyrksal med bänkar. Om det stämmer lämnar jag här osagt, vill ni veta mera får ni komma med på vandring till hösten. :)

På upptäcksfärd i djävulskyrkan. 



Efter att vi sett djävulskyrkan körde vi iväg med vårt mobila hem och parkerade vid Pielinens strand för att ha utsikt över den fina sjön. Det var ovant att sova i bilen och vi sov nog båda ganska dåligt den natten, men något fel på komforten var det inte annars. Vi vaknade till ett regnigt Koli och det var skönt att bara kunna öppna bakluckan och sitta inne i skydd av regnet medan vi åt frukost.

Utsikt från Jauholanvaara.

Nästa etapp på vår resa var att åka upp till Ukko-Koli och naturumet som finns där. Vi klättrade först upp till toppen av Ukko-Koli och beundrade utsikten ner över sjön. Det är spännande att tänka att topparna i Koli hör till en bergskedja som uppkom för nästan 2 miljarder år sedan när kontinentalplattorna trycktes mot varandra. Topparna var betydligt högre då än vad de är nu, erosionen har slipat ner dem otroligt mycket, men Ukko-Koli är fortfarande med sina 347 m.ö.h. södra Finlands högsta topp. Mäktiga vyer utlovas från Karelidernas högsta topp!

På toppen av Ukko-Koli.

Smultron hittade vi också. 

Vi åkte hiss från parkeringen upp till naturum. 

Vi avslutade rekognoseringsrundan med att varva alla övernattningsplatser som är inplanerade till höstvandringen och besökte ännu Kiviniemi gård innan vi mot kvällen började köra hemåt igen. En lyckad snabbvisit till Koli med premiär för vår "campervan".

Höstvandringen kommer att gå längs norra rundslingan av Herajärven kierros som bjuder på det allra bästa av vad Koli nationalpark har att erbjuda. För mera info om vandringen, kolla in länken här. Anmälan är redan öppen.  Välkomna med! 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde