Fortsätt till huvudinnehåll

Skön söndag vid Stall Falisa

Den här veckan har Jesper fyllt år och det firade vi detta år med utekalas på onsdagskvällen. Det blev riktigt lyckat, jag tror gästerna trivdes och jag är säker på att födelsedagsbarnet trivdes. Vi höll till i skogen bakom mina föräldrars hus och hade det mysigt runt elden med kokkaffe, bullar och grillkorv. Det var så pass mysigt så vi tyckte vi borde sova en natt där också. Igår kväll packade vi med tält och sovsäckar och åkte dit för en hel kvälls eldande innan tröttheten hann ifatt oss efter en lång dag. Vilja sov för första gången i tält och det gick hur bra som helst, men hon var onödigt morgonpigg imorse och tyckte det var dags att stiga upp vid 7-tiden. Vi packade ihop våra grejer och åkte sen hem och åt frukost.

Kaffekokning över öppen eld.

Utekalas!

Brasmys. 


Idag har Jesper fått sin "överraskningspresent" av mig som sist och slutligen inte blev någon överraskning eftersom han listade ut vad vi skulle göra redan för en vecka sen. Överraskning eller inte så åkte vi söderut vid lunchtid och lite före klockan 13 rullade vi in på Stall Falisas gård i Maxmo. Där togs vi emot av Tessa som äger och driver stället. Efter att vi pratat lite om hur dagens ridtur skulle se ut gick vi in i hagen för att välja hästar och jag fick en gråblackfärgad islandshäst vid namn Pelle medan Jesper fick en annan islänning vid namn Gýmir. Vi ställde i ordning hästarna, men innan vi fick sätta oss upp på hästarna fick Jesper pröva på hur det kan kännas för en häst att bli styrd med hjälp av träns och tyglar. Under alla de år jag var aktiv inom hästvärlden har jag inte hört den vinklingen förut, men det var en väldigt levande och effektiv introduktion till hur man styr en häst från ryggen.

Jesper ställer Gýmir i ordning inför ridturen.

Jesper är häst och Tessa är ryttaren. Jesper håller alltså i bettet och Tessa i tyglarna. 

Efter denna övning fick vi ta ut hästarna och gå runt med dem på ridplanen ett tag för att de skulle bli bekanta med oss och förstå att vi nu var deras ledare för en timme framöver. Min Pelle var nog inte riktigt övertygad om att jag skulle kunna ta hand om honom, men han uppförde sig ändå alldeles exemplariskt. När vi skrittat runt ett tag på plan och testat så att "styrningen" fungerade så red vi ut på tur. Tyvärr var det väldigt halt på vägen i början så vi fick ta det väldigt försiktigt, men så småningom kom vi in på en oplogad väg med bättre underlag och vi kunde också trava lite grann.

Tessa på fina Isa.

Jesper och Gýmir.




Så här avslutas ridturen vid Stall Falisa. Man sätter sig på hästens rumpa och önskar sig nåt och sen kanar man ner. 

Alltför snabbt var tiden ute och vi vände hemåt igen. Det är inte många gånger i mitt liv jag mött så harmoniska hästar som vid Stall Falisa. Hela inställningen till hästarna och ridandet var annorlunda än jag är van med och på ett väldigt positivt sätt. Jag hade på känn att det skulle passa bra för Jesper och hans syn på hästar och ridning vilket också visade sig riktigt. Det var verkligen en riktig njutartur idag och vi åkte hem med ett leende på läpparna. Jag kan varmt rekommendera ett besök hos Stall Falisa, det lär bli flera besök dit för oss i framtiden. Tack Tessa och hästarna för en fin upplevelse!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde