Fortsätt till huvudinnehåll

Vintersemester i Saariselkä

Det hela började med att vi skulle ta en kund till Lappland för att skida på tur några dagar. Allt var klappat och klart när det plötsligt slog mig som en blixt från klar himmel: det är ju kaamos i Lappland den här tiden. Det vill säga att solen inte stiger upp över huvudtaget under dygnet och dagsljuset är väldigt begränsat. Vi funderade fram och tillbaka och beslöt oss för att inte ta några risker med vår kund och inhiberade turen för den här tidpunkten. Vi blev ändå mycket nyfikna på hur det faktiskt är när solen inte går upp, går det att utföra en dylik skidtur eller blir det för lite dagsljus. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka till Lappland och ta reda på saken.

I torsdags åkte vi hela den långa vägen upp hit och anlände på kvällen till ett turistigt Saariselkä. Vi checkade in på Saariselkä Inn som ligger mitt i centrum och blev förbluffade över hur mycket turister det finns här. Det var fullt med liv och rörelse på gatorna när vi gick på kvällspromenad med Vilja som behövde få röra på sig efter den långa bilresan som hon för övrigt klarade med bravur. Vilken klok liten hund vi fått. Vår studiekompis som jobbar här uppe meddelade oss att det var goda chanser för norrsken under kvällen så vi gick en bit utanför alla gatlyktor med hopp om att se något men vi hade ingen lycka. Vi fick sen höra att senare på kvällen bara fem minuter bort med bil hade gett oss en fin norrskensföreställning.

Pulkor parkerade utanför Kiilopää fjällcenter som också är Suomen latus högkvarter. 
Vad har vi då sysslat med här? Jo, vi har skidat för hela slanten. På fredagförmiddag efter att vi varit på jakt efter stighudar åkte vi ut till Kiilopää fjällcenter där det är naturligt att starta turer i Urho Kekkonens nationalpark. Vårt packande misslyckades stort denna gång. Vi har med fjällskidorna, men inga stighudar. Jag har med mina telemarkpjäxor, men inga skidor. Vi chansade i alla fall och begav oss iväg på en enligt pappret lätt tur utan stighudar. Början gick ok, men så fort det bar iväg uppför blev det väldigt jobbigt och armarna fick jobba hårt. När det bar iväg upp till toppen av fjället Ahopää fick vi helt enkelt ta av skidorna och gå till fots. Eftersom det är uppkörda skoterspår längs lederna så gick det fint att gå också, men så fort man sätter foten utanför spåret sjunker man ner i den djupa snön. Turen var mycket fin med karga vindpinade vinterfjäll och delar av denna tur gick genom renarnas inhägnade betesmarker och namnet på turen var också "poropolku" (renstigen). Vilja njöt av att få springa fritt omkring och upptäcka fjällvärlden, mot slutet blev hon nog trött ändå och under lunchpausen kröp hon ihop och sov en stund.

Att ta sig genom renstängslet med skidorna på krävde lite koordination.

På toppen av fjället Ahopää. 

Lunchpaus.

Vilja blev lite frusen och fick dunjackan på. 

Idag gjorde vi också en tur, men dagens tur blev mera av en skogstur och inte så mycket fjäll. Vi körde igen mot Kiilopää och Urho Kekkonen, men vi åkte inte hela vägen fram utan hittade en uppkörd stig längs med Rautulampi. Det blev åter igen en fin tur med snötyngda tallar och granar som kantade stigen vi i sakta mak tog oss fram på. Vi hittade en vacker gammal tall under vilken vi tog lunch bestående av kantarellsoppa, rökt renkorv och rieska. Mera lappländskt än så kan det väl knappast bli.

Hundglädje!

Så här går det när man viker av från spåret.

Dagens lunchpaus med kantarellsoppa, renkött och rieska. 

Lunchmys under tallen.

Vi har också hunnit med några turer i längdspåret och jag måste verkligen berömma spåren här. De är otroligt välskötta, breda och fina. Det finns också massor av olika spår att välja bland, allt från ett par kilometer till riktigt långa spår på flera tiotals kilometer. Ett mecka för en längdskidåkare. Igår kväll hann vi också med ett besök till Finlands längsta pulkabacke som är hela 1,8 km lång. Vi orkade inte gå hela vägen upp till toppen så det blev några kortare åk istället. Roligt var det i alla fall! Tack till Bettina som bjöd in oss till pulkaåkning. :)

För att summera denna vistelse så kan jag varmt rekommendera ett besök till Saariselkä, här finns massor att göra förutom att åka skidor också. Det finns huskysafaris, snöskotersafaris, norrskensturer och mycket mera. Vad det gäller kaamos och polarnatten kan vi konstatera att det är inte så mörkt som vi trodde det skulle vara. Solen kommer ju inte fram, men från ca klockan 10 till 15 är det ändå ungefär som en mulen dag hemma. Längre skidturer är genomförbara, men antingen får man då skida i mörker eller så får man väldigt långa kvällar.

Tack Saariselkä för denna gång, hoppas vi ses igen!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi