Vintersemester i Saariselkä

Det hela började med att vi skulle ta en kund till Lappland för att skida på tur några dagar. Allt var klappat och klart när det plötsligt slog mig som en blixt från klar himmel: det är ju kaamos i Lappland den här tiden. Det vill säga att solen inte stiger upp över huvudtaget under dygnet och dagsljuset är väldigt begränsat. Vi funderade fram och tillbaka och beslöt oss för att inte ta några risker med vår kund och inhiberade turen för den här tidpunkten. Vi blev ändå mycket nyfikna på hur det faktiskt är när solen inte går upp, går det att utföra en dylik skidtur eller blir det för lite dagsljus. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka till Lappland och ta reda på saken.

I torsdags åkte vi hela den långa vägen upp hit och anlände på kvällen till ett turistigt Saariselkä. Vi checkade in på Saariselkä Inn som ligger mitt i centrum och blev förbluffade över hur mycket turister det finns här. Det var fullt med liv och rörelse på gatorna när vi gick på kvällspromenad med Vilja som behövde få röra på sig efter den långa bilresan som hon för övrigt klarade med bravur. Vilken klok liten hund vi fått. Vår studiekompis som jobbar här uppe meddelade oss att det var goda chanser för norrsken under kvällen så vi gick en bit utanför alla gatlyktor med hopp om att se något men vi hade ingen lycka. Vi fick sen höra att senare på kvällen bara fem minuter bort med bil hade gett oss en fin norrskensföreställning.

Pulkor parkerade utanför Kiilopää fjällcenter som också är Suomen latus högkvarter. 

Vad har vi då sysslat med här? Jo, vi har skidat för hela slanten. På fredagförmiddag efter att vi varit på jakt efter stighudar åkte vi ut till Kiilopää fjällcenter där det är naturligt att starta turer i Urho Kekkonens nationalpark. Vårt packande misslyckades stort denna gång. Vi har med fjällskidorna, men inga stighudar. Jag har med mina telemarkpjäxor, men inga skidor. Vi chansade i alla fall och begav oss iväg på en enligt pappret lätt tur utan stighudar. Början gick ok, men så fort det bar iväg uppför blev det väldigt jobbigt och armarna fick jobba hårt. När det bar iväg upp till toppen av fjället Ahopää fick vi helt enkelt ta av skidorna och gå till fots. Eftersom det är uppkörda skoterspår längs lederna så gick det fint att gå också, men så fort man sätter foten utanför spåret sjunker man ner i den djupa snön. Turen var mycket fin med karga vindpinade vinterfjäll och delar av denna tur gick genom renarnas inhägnade betesmarker och namnet på turen var också "poropolku" (renstigen). Vilja njöt av att få springa fritt omkring och upptäcka fjällvärlden, mot slutet blev hon nog trött ändå och under lunchpausen kröp hon ihop och sov en stund.

Att ta sig genom renstängslet med skidorna på krävde lite koordination.

På toppen av fjället Ahopää. 

Lunchpaus.

Vilja blev lite frusen och fick dunjackan på. 

Idag gjorde vi också en tur, men dagens tur blev mera av en skogstur och inte så mycket fjäll. Vi körde igen mot Kiilopää och Urho Kekkonen, men vi åkte inte hela vägen fram utan hittade en uppkörd stig längs med Rautulampi. Det blev åter igen en fin tur med snötyngda tallar och granar som kantade stigen vi i sakta mak tog oss fram på. Vi hittade en vacker gammal tall under vilken vi tog lunch bestående av kantarellsoppa, rökt renkorv och rieska. Mera lappländskt än så kan det väl knappast bli.

Hundglädje!

Så här går det när man viker av från spåret.

Dagens lunchpaus med kantarellsoppa, renkött och rieska. 

Lunchmys under tallen.

Vi har också hunnit med några turer i längdspåret och jag måste verkligen berömma spåren här. De är otroligt välskötta, breda och fina. Det finns också massor av olika spår att välja bland, allt från ett par kilometer till riktigt långa spår på flera tiotals kilometer. Ett mecka för en längdskidåkare. Igår kväll hann vi också med ett besök till Finlands längsta pulkabacke som är hela 1,8 km lång. Vi orkade inte gå hela vägen upp till toppen så det blev några kortare åk istället. Roligt var det i alla fall! Tack till Bettina som bjöd in oss till pulkaåkning. :)

För att summera denna vistelse så kan jag varmt rekommendera ett besök till Saariselkä, här finns massor att göra förutom att åka skidor också. Det finns huskysafaris, snöskotersafaris, norrskensturer och mycket mera. Vad det gäller kaamos och polarnatten kan vi konstatera att det är inte så mörkt som vi trodde det skulle vara. Solen kommer ju inte fram, men från ca klockan 10 till 15 är det ändå ungefär som en mulen dag hemma. Längre skidturer är genomförbara, men antingen får man då skida i mörker eller så får man väldigt långa kvällar.

Tack Saariselkä för denna gång, hoppas vi ses igen!

Camilla