Isvett och långfärdsskridskoåkning

Under veckan som gått har havsisarna börjat lägga sig inne i vikarna och längs med stränderna och det har varit en del trafik på isarna här i Jakobstadsnejden. Det ökade antalet naturbesökare under senaste året har också visat sig i och med att flera människor nu visar intresse för uteliv i övrigt som tex långfärdsskridskoåkning. Att åka långfärdsskridskor är i sig inget svårt alls, MEN att kunna läsa is och att säkert vistas på isen är inget man lär sig på en dag. Därför kommer jag nu att skriva ett inlägg om isvett i hopp om att åtminstone en till person skulle förstå innebörden av att ha kunskap om is innan man beger sig ut på nylagda isar. 

Det är tyvärr allt för ofta jag ser att folk ger sig ut på isen eftersom de sett spår av andra och tror då att isen är säker att röra sig på. Oftast ger de sig också ut utan säkerhetsutrustning och många av dem är också ensamma. Det strider i princip mot alla säkerhetsregler som finns för vistelse på is. 

Långfärdsskridskoåkarna är oftast de som beger sig först ut på isen när den just lagt sig. Av den enkla orsaken att sen isen täcks med snö är den inte längre farbar med skridskor så det gäller att fånga de där några dagarna per år när det går att åka. Det betyder också att långfärdsskridskoåkning är en friluftsgren med stora risker. För att kunna minimera riskerna så bör man besitta kunskap för att bege sig ut på nylagda isar. En långfärdsskridskoåkare bör vara beredd på att gå igenom isen, det händer förr eller senare när man skrinnar på tunna isar. Att följa någon annans spår är ingen garanti för att inte nästa person går genom isen, isen är föränderlig och påverkas av vind, vågor, strömmar osv. Där det idag är bärig is kan det imorgon vara öppet vatten. 

Långfärdsskridskoåkaren bör därför för det första vara utrustad så att hen kan komma upp efter ett plurr. Isdubbar är ett måste för vistelse på is och glädjande tycker jag att fler och fler har dem hängandes kring nacken, men de är ingen garanti för att ta sig upp ur en isvak. Ifall du äger ett par isdubbar hoppas jag innerligt att du också prövat att använda dem, det är inte så lätt som man kanske skulle tro. Ifall du inte klarar av att ta dig upp på bärig is med hjälp av isdubbar så behöver du hjälp, vilket gör sällskap till ett måste när man vistas på is. 

Isdubbar

I sällskapet av långfärdsskridskoåkare bör alltid finnas en kastlina så att den som är i vaken kan nås av kompisarna på bärig is. Detta är också en sak som absolut bör tränas på. Kastlinan kastar sig inte av sig själv och avstånden kan bli långa. Det kan till och med hända att man måste åla sig ut på svagare is och kasta linan liggandes. Vid det här laget borde plurraren nu kunna ta  sig upp med hjälp av sina kompisar. Vad som sen är livsnödvändigt är att plurraren får på sig torra kläder så fort som möjligt. Därför har långfärdsskridskoåkarna alltid ryggsäck med sig där de förvarar ett komplett ombyte kläder vattentätt packat. Med hjälp av sina kompisar kan nu plurraren få på sig torra kläder så snabbt som möjligt och situationen är förhoppningsvis under kontroll igen. 

Kastlina

I ett sällskap med långfärdsskridskoåkare bör också alltid finnas åtminstone en person med erfarenhet som har vana av att läsa av is och kan åka först och pika i isen med en ispik som är avsedd för just detta. På några få meter kan bärig is förvandlas till icke bärig is. Därför åker långfärdsskridskoåkarna med en ispik under armen och kontrollerar isens tjocklek och kvalitet med jämna mellanrum. Alla dessa saker tillsammans KUNSKAP, UTRUSTNING och SÄLLSKAP gör att långfärdsskridskoåkarna vågar bege sig ut på nylagda isar, men riskfritt blir det ändå inte. 

Ispik

Är du sugen på att bege dig ut på isen för att du ser långfärdsskridskoåkare där ute nu, tänk efter en extra gång om du har tillräcklig kunskap och utrustning för att göra det. Om inte, stanna hemma och invänta starkare isar eller ta kontakt med någon erfaren åkare som kan ta dig med ut. Jag rekommenderar också starkt att öva på livräddning och att plurra. Ifall du tycker det låter skrämmande att plurra under övning så kanske det är bäst att hålla sig borta från isen för det blir inte lättare att göra det i en riktig situation.

Med detta inlägg vill jag inte på något vis försöka släcka någons lust till att vistas på isen för det är ju något av det finaste vintern har att bjuda på. Jag vill helt enkelt be er alla att tänka efter innan ni beger er ut dit. Ha en fin och säker vinter! 

Camilla