Fortsätt till huvudinnehåll

Isvett och långfärdsskridskoåkning

Under veckan som gått har havsisarna börjat lägga sig inne i vikarna och längs med stränderna och det har varit en del trafik på isarna här i Jakobstadsnejden. Det ökade antalet naturbesökare under senaste året har också visat sig i och med att flera människor nu visar intresse för uteliv i övrigt som tex långfärdsskridskoåkning. Att åka långfärdsskridskor är i sig inget svårt alls, MEN att kunna läsa is och att säkert vistas på isen är inget man lär sig på en dag. Därför kommer jag nu att skriva ett inlägg om isvett i hopp om att åtminstone en till person skulle förstå innebörden av att ha kunskap om is innan man beger sig ut på nylagda isar. 

Det är tyvärr allt för ofta jag ser att folk ger sig ut på isen eftersom de sett spår av andra och tror då att isen är säker att röra sig på. Oftast ger de sig också ut utan säkerhetsutrustning och många av dem är också ensamma. Det strider i princip mot alla säkerhetsregler som finns för vistelse på is. 

Långfärdsskridskoåkarna är oftast de som beger sig först ut på isen när den just lagt sig. Av den enkla orsaken att sen isen täcks med snö är den inte längre farbar med skridskor så det gäller att fånga de där några dagarna per år när det går att åka. Det betyder också att långfärdsskridskoåkning är en friluftsgren med stora risker. För att kunna minimera riskerna så bör man besitta kunskap för att bege sig ut på nylagda isar. En långfärdsskridskoåkare bör vara beredd på att gå igenom isen, det händer förr eller senare när man skrinnar på tunna isar. Att följa någon annans spår är ingen garanti för att inte nästa person går genom isen, isen är föränderlig och påverkas av vind, vågor, strömmar osv. Där det idag är bärig is kan det imorgon vara öppet vatten. 

Långfärdsskridskoåkaren bör därför för det första vara utrustad så att hen kan komma upp efter ett plurr. Isdubbar är ett måste för vistelse på is och glädjande tycker jag att fler och fler har dem hängandes kring nacken, men de är ingen garanti för att ta sig upp ur en isvak. Ifall du äger ett par isdubbar hoppas jag innerligt att du också prövat att använda dem, det är inte så lätt som man kanske skulle tro. Ifall du inte klarar av att ta dig upp på bärig is med hjälp av isdubbar så behöver du hjälp, vilket gör sällskap till ett måste när man vistas på is. 

Isdubbar


I sällskapet av långfärdsskridskoåkare bör alltid finnas en kastlina så att den som är i vaken kan nås av kompisarna på bärig is. Detta är också en sak som absolut bör tränas på. Kastlinan kastar sig inte av sig själv och avstånden kan bli långa. Det kan till och med hända att man måste åla sig ut på svagare is och kasta linan liggandes. Vid det här laget borde plurraren nu kunna ta  sig upp med hjälp av sina kompisar. Vad som sen är livsnödvändigt är att plurraren får på sig torra kläder så fort som möjligt. Därför har långfärdsskridskoåkarna alltid ryggsäck med sig där de förvarar ett komplett ombyte kläder vattentätt packat. Med hjälp av sina kompisar kan nu plurraren få på sig torra kläder så snabbt som möjligt och situationen är förhoppningsvis under kontroll igen. 

Kastlina

I ett sällskap med långfärdsskridskoåkare bör också alltid finnas åtminstone en person med erfarenhet som har vana av att läsa av is och kan åka först och pika i isen med en ispik som är avsedd för just detta. På några få meter kan bärig is förvandlas till icke bärig is. Därför åker långfärdsskridskoåkarna med en ispik under armen och kontrollerar isens tjocklek och kvalitet med jämna mellanrum. Alla dessa saker tillsammans KUNSKAP, UTRUSTNING och SÄLLSKAP gör att långfärdsskridskoåkarna vågar bege sig ut på nylagda isar, men riskfritt blir det ändå inte. 

Ispik

Är du sugen på att bege dig ut på isen för att du ser långfärdsskridskoåkare där ute nu, tänk efter en extra gång om du har tillräcklig kunskap och utrustning för att göra det. Om inte, stanna hemma och invänta starkare isar eller ta kontakt med någon erfaren åkare som kan ta dig med ut. Jag rekommenderar också starkt att öva på livräddning och att plurra. Ifall du tycker det låter skrämmande att plurra under övning så kanske det är bäst att hålla sig borta från isen för det blir inte lättare att göra det i en riktig situation.

Med detta inlägg vill jag inte på något vis försöka släcka någons lust till att vistas på isen för det är ju något av det finaste vintern har att bjuda på. Jag vill helt enkelt be er alla att tänka efter innan ni beger er ut dit. Ha en fin och säker vinter! 



Camilla



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc