Fortsätt till huvudinnehåll

Isvett och långfärdsskridskoåkning

Under veckan som gått har havsisarna börjat lägga sig inne i vikarna och längs med stränderna och det har varit en del trafik på isarna här i Jakobstadsnejden. Det ökade antalet naturbesökare under senaste året har också visat sig i och med att flera människor nu visar intresse för uteliv i övrigt som tex långfärdsskridskoåkning. Att åka långfärdsskridskor är i sig inget svårt alls, MEN att kunna läsa is och att säkert vistas på isen är inget man lär sig på en dag. Därför kommer jag nu att skriva ett inlägg om isvett i hopp om att åtminstone en till person skulle förstå innebörden av att ha kunskap om is innan man beger sig ut på nylagda isar. 

Det är tyvärr allt för ofta jag ser att folk ger sig ut på isen eftersom de sett spår av andra och tror då att isen är säker att röra sig på. Oftast ger de sig också ut utan säkerhetsutrustning och många av dem är också ensamma. Det strider i princip mot alla säkerhetsregler som finns för vistelse på is. 

Långfärdsskridskoåkarna är oftast de som beger sig först ut på isen när den just lagt sig. Av den enkla orsaken att sen isen täcks med snö är den inte längre farbar med skridskor så det gäller att fånga de där några dagarna per år när det går att åka. Det betyder också att långfärdsskridskoåkning är en friluftsgren med stora risker. För att kunna minimera riskerna så bör man besitta kunskap för att bege sig ut på nylagda isar. En långfärdsskridskoåkare bör vara beredd på att gå igenom isen, det händer förr eller senare när man skrinnar på tunna isar. Att följa någon annans spår är ingen garanti för att inte nästa person går genom isen, isen är föränderlig och påverkas av vind, vågor, strömmar osv. Där det idag är bärig is kan det imorgon vara öppet vatten. 

Långfärdsskridskoåkaren bör därför för det första vara utrustad så att hen kan komma upp efter ett plurr. Isdubbar är ett måste för vistelse på is och glädjande tycker jag att fler och fler har dem hängandes kring nacken, men de är ingen garanti för att ta sig upp ur en isvak. Ifall du äger ett par isdubbar hoppas jag innerligt att du också prövat att använda dem, det är inte så lätt som man kanske skulle tro. Ifall du inte klarar av att ta dig upp på bärig is med hjälp av isdubbar så behöver du hjälp, vilket gör sällskap till ett måste när man vistas på is. 

Isdubbar


I sällskapet av långfärdsskridskoåkare bör alltid finnas en kastlina så att den som är i vaken kan nås av kompisarna på bärig is. Detta är också en sak som absolut bör tränas på. Kastlinan kastar sig inte av sig själv och avstånden kan bli långa. Det kan till och med hända att man måste åla sig ut på svagare is och kasta linan liggandes. Vid det här laget borde plurraren nu kunna ta  sig upp med hjälp av sina kompisar. Vad som sen är livsnödvändigt är att plurraren får på sig torra kläder så fort som möjligt. Därför har långfärdsskridskoåkarna alltid ryggsäck med sig där de förvarar ett komplett ombyte kläder vattentätt packat. Med hjälp av sina kompisar kan nu plurraren få på sig torra kläder så snabbt som möjligt och situationen är förhoppningsvis under kontroll igen. 

Kastlina

I ett sällskap med långfärdsskridskoåkare bör också alltid finnas åtminstone en person med erfarenhet som har vana av att läsa av is och kan åka först och pika i isen med en ispik som är avsedd för just detta. På några få meter kan bärig is förvandlas till icke bärig is. Därför åker långfärdsskridskoåkarna med en ispik under armen och kontrollerar isens tjocklek och kvalitet med jämna mellanrum. Alla dessa saker tillsammans KUNSKAP, UTRUSTNING och SÄLLSKAP gör att långfärdsskridskoåkarna vågar bege sig ut på nylagda isar, men riskfritt blir det ändå inte. 

Ispik

Är du sugen på att bege dig ut på isen för att du ser långfärdsskridskoåkare där ute nu, tänk efter en extra gång om du har tillräcklig kunskap och utrustning för att göra det. Om inte, stanna hemma och invänta starkare isar eller ta kontakt med någon erfaren åkare som kan ta dig med ut. Jag rekommenderar också starkt att öva på livräddning och att plurra. Ifall du tycker det låter skrämmande att plurra under övning så kanske det är bäst att hålla sig borta från isen för det blir inte lättare att göra det i en riktig situation.

Med detta inlägg vill jag inte på något vis försöka släcka någons lust till att vistas på isen för det är ju något av det finaste vintern har att bjuda på. Jag vill helt enkelt be er alla att tänka efter innan ni beger er ut dit. Ha en fin och säker vinter! 



Camilla



Kommentarer

  1. Online Casino UK | Best Real Money Casino Sites - LuckyClub
    Online Casino UK luckyclub offers the Best Online Casino Games to players from the UK. In-depth details about online casino & slots. Sign up & play with a live casino

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett