Fortsätt till huvudinnehåll

Tjejvasanresan

Hemma igen efter några dagar i vasaloppsyra Mora. Vi åkte alltså iväg i torsdags och anlände till Mora på fredageftermiddag. Eftersom Chricki och jag aldrig skidat några lopp förr och därför inte har några resultat så fick vi jumboplatsen, startled 17. Dvs sista startledet, eliten startade kl. 9.00 och därefter 600 åkare var 15:nde minut. Vår starttid blev alltså kl 12.45. En i vårt gäng tillhörde eliten och vi måste därmed vara på plats genast från morgonen kl. 7.00, blev en lååång väntan för oss i Oxberg innan det blev vår tur att kliva in i startfållan.

Till slut blev det äntligen vår tur och vi startade den 30 km långa färden mot Mora. Starten gick bra, lite trångt men inga stavbrott eller liknande i vår närhet. Början av banan består mest av uppförsbackar och vi insåg rätt snart att vi hade inget fäste alls. Spåren var sönderkörda och det var extremt bakhalt. Min teknik räckte inte till i uppförsluten och det blev många långa mödosamma klättringar innan jag kom i mål i Mora.

Jag hade på förhand föreställt mig att det skulle bli roligt att få skida i Vasaloppsspåret med så många andra skidåkare och att jag skulle kunna njuta av terrängen och stämningen runt omkring mig. Tyvärr blev det inte riktigt så. Pga plusgrader och en hel massa åkare innan oss höll inte spåren och backarna var sönderplogade. Nivån på åkarna var också betydligt lägre än vad jag föreställt mig. Det märktes att många var orutinerade och osäkra, det var många fall, vingliga ben och jag såg tom de som skadat sig. Kort sagt så njöt jag inte av skidåkningen, men upplevelsen i sig var ändå rolig. Det var häftigt att få se så många skidåkare på ett och samma ställe, stämningen i starten i Oxberg var suverän och hejaropen var många. Det var helt enkelt en folkfest. Känslan när jag skidade på upploppet och skidade in under portalen i Mora var också fantastiskt skön och framför allt fick vi träffa så många fina människor under resan. Mer levnadsglada människor får man leta efter!

Jag ångrar inte en minut att jag deltog i Tjejvasan och kan nog tänka mig att delta i flera lopp i framtiden. Vasaloppet tror jag nog att jag betraktar på avstånd hemma från tv-soffan dock, 90 km känns lite i överkant för min del. Men en sak har jag lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. You never know ;) Avslutar min vintersemester med en fin känsla i kroppen och lovar att jag ska njuta till fullo på mitt nästa skidpass i fina spår ute i vårsolens sken!

Finska tjejer i spåret.

Eliten i starttagen.

Långfärdsskridskoåkning på Saxviken.


Här bodde vi.

Full aktivitet i vallaboden.


 
I MÅL!
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde