Fortsätt till huvudinnehåll

Vinteröverlevnadskurs


Denna helg har vi deltagit i en kurs i vinteröverlevnad. Kursen hölls ute vid Pörkenäs och drog igång kl. 10.00 på lördagmorgon. Vi var 9 deltagare som deltog och Mattias Kanckos var kursdragare. När vi installerat oss vid vindskyddet i Svedja fick vi börja med en promenad i snöskor. Det är en klar fördel att ha snöskor när man ska röra sig i djupsnö. Efter detta fick vi testa att göra upp eld med olika metoder, finns många olika sätt att göra upp eld på. En del sätt effektivare än andra. Eldstål verkar löna sig att alltid ha med på utfärder, det var lätt att tända med och det gör ingenting fastän det blir vått.

Mattias visar en del trick man kan göra med veden för att få den att bättre ta eld.
Jesper provar snöskor.


Efter lunchen var det då dags att börja bygga snöbivacken, alltså en "snökoja" att övernatta i. Storleken på bivacken mättes ut och sedan var det bara att börja skyffla snö in i cirkeln. Några fick ta på snöskorna och börja trampa för att packa snöhopen. Det borde egentligen vara -10 grader eller under för att bygga en snöbivack och på lördagen var det endast -4. Då måste man trampa för att snökristallerna ska ta ihop snabbare. När högen var tillräckligt stor och hoptrampad stack vi in ca 30 cm långa käppar i bivacken för att sen kunna veta när man skall sluta gräva inifrån. Sen fick bivacken vila en timme och frysa till sig lite. Vi byggde också några vindskydd och några grävde snögropar att sova i.

Camilla skyfflar duktit medan Jesper vilar.

Snöbivacken börjar vara klar.

Innifrån. Till höger och rakt fram är "sovbänkarna".  Sovbritsarna är högre än golvet för att den
 kalla luften skall sjunka bort från sovplatsen, dvs. till golvet.


Under tiden bivacken frös grävde vi även upp en del smaskig mat från leran under snön, nämligen vassrötter. Vassrötter innehåller någon slags näring som man kan äta vid nödsituation, man kan äta dem råa, kokta, stekta och grillade. De smakade varken bra eller dåligt, mest ingenting med lite sötma i.

Gräver vassrötter, yummy!


När mörkret infann sig satte vi oss ner runt brasan, tillredde lite kvällsmat och bara umgicks. Folket delade gärna med sig av sina egna erfarenheter och det var en riktigt trevlig grupp vi hade att göra med. Efter ett antal timmar började folk en efter en söka sig mot sina sovplatser.

Ett av vindskydden som ett av paren övernattade i.


Söndagen började med en låång frukost, en hel del diskussioner och historier.

Trög och lite kallare morgon. Camilla värmer fötterna redan från morgon. :)


När alla var klara begav vi oss ut på isen för att lära oss lite isvett. De som ville och inte hade provat på förut fick prova isborr, issåg och isbill. Vi tog t.ex. upp ett isblock och kollade på de olika faserna i isbildningen, dvs vad som var kärnis, stöpis osv.
Olika typer av isräddning behandlades också och vi provkastade bl.a. med räddningslina.

Isblocket var ca 30 cm tjockt varav 12 cm kärnis.


Summa summarum var detta en underbar helg, som tur hade vi ganska milda minusgrader så vi frös inte alltför mycket. Var skönt att slippa bort från allt som hör till vardagen och bara umgås med naturen och vad den har att erbjuda. Detta är en sak som alla någongång borde prova på, men skaffa eller låna en riktigt bra sovsäck och ett tjockt liggunderlag. :)

Här blir det tallbarrste och kokta vassrötter.
Kaffet pyser över elden.



/Camilla & Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde