Fortsätt till huvudinnehåll

Cykelkurs dag 2

Kvällen hade tänkt spenderas med lite köttgrillning för att fira Frank och Niklas på deras födelsedagar, en halv timme före jag hade tänkt ge mig av fick jag reda på att det var inställt. Tog då beslutet att åka på cykelkurs istället. Ångrade direkt jag hade ringt Jokki och lovat att komma med, eftersom Camilla hade sagt att det var otroligt supertungt gången före, och jag som inte ens har någon kondition.. Nåja värre blev det.

Jag fick låna en cykel av Jokki som vi hämtade och sedan begav oss till Larsmo idrottspark. Tack Jokki!
Det började bra, jag hade bra fart och hängde bra med första timmen. Tänkte att jag hade underskattat min kondis och var relativt nöjd. Lyckan visade sig inte vara långvarig...

Vi kom in på svårare terräng, våtare spår och Jokki höll kortare pauser, mitt tankesätt ändrade, här är några exempel på tankar som flög förbi under en tid på ca. 20 minuter:

- Från "Det här går bra jag kommer med flera gånger", till
- "Vi får se om jag kommer med flera gånger", till
- "Jag kommer inte med flera gånger", till
- "Jag kommer ALDRIG att göra detta igen", slutligen till
- "Överlever jag detta kommer jag förevigt att vara tacksam för allt jag har och jag kommer aldrig mer att klaga på något." 

Denna bild beskriver utmärkt min sinnestämmning vid denna tidpunkt.


Jag cyklade ca. 20 minuter efter det endast på överlevnadsinstinkt, mitt huvud var tomt på tankar förutom "överlever jag detta så...."

Efter ca. 10 minuter blev terrängen "långsammare" och vi pausade oftare, då ändrades mitt tänkande igen och till slut var jag tillbaka på "Detta gör vi nog igen".

Overall var denna cykeltur bra, men kanske lite våt och aningen tung där i mittpartiet. Jokki lovade att kokkolaterrängen skulle vara enklare så jag beslöt att faktist även åka med då. Man blir väl bara bättre! 

Har ni en mountainbike och tid nästa Måndag kl. 18 så kom med. Då startar vi som sagt från Karleby. 

/Jesper


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde