Fortsätt till huvudinnehåll

Cykelkurs dag 2

Kvällen hade tänkt spenderas med lite köttgrillning för att fira Frank och Niklas på deras födelsedagar, en halv timme före jag hade tänkt ge mig av fick jag reda på att det var inställt. Tog då beslutet att åka på cykelkurs istället. Ångrade direkt jag hade ringt Jokki och lovat att komma med, eftersom Camilla hade sagt att det var otroligt supertungt gången före, och jag som inte ens har någon kondition.. Nåja värre blev det.

Jag fick låna en cykel av Jokki som vi hämtade och sedan begav oss till Larsmo idrottspark. Tack Jokki!
Det började bra, jag hade bra fart och hängde bra med första timmen. Tänkte att jag hade underskattat min kondis och var relativt nöjd. Lyckan visade sig inte vara långvarig...

Vi kom in på svårare terräng, våtare spår och Jokki höll kortare pauser, mitt tankesätt ändrade, här är några exempel på tankar som flög förbi under en tid på ca. 20 minuter:

- Från "Det här går bra jag kommer med flera gånger", till
- "Vi får se om jag kommer med flera gånger", till
- "Jag kommer inte med flera gånger", till
- "Jag kommer ALDRIG att göra detta igen", slutligen till
- "Överlever jag detta kommer jag förevigt att vara tacksam för allt jag har och jag kommer aldrig mer att klaga på något." 

Denna bild beskriver utmärkt min sinnestämmning vid denna tidpunkt.


Jag cyklade ca. 20 minuter efter det endast på överlevnadsinstinkt, mitt huvud var tomt på tankar förutom "överlever jag detta så...."

Efter ca. 10 minuter blev terrängen "långsammare" och vi pausade oftare, då ändrades mitt tänkande igen och till slut var jag tillbaka på "Detta gör vi nog igen".

Overall var denna cykeltur bra, men kanske lite våt och aningen tung där i mittpartiet. Jokki lovade att kokkolaterrängen skulle vara enklare så jag beslöt att faktist även åka med då. Man blir väl bara bättre! 

Har ni en mountainbike och tid nästa Måndag kl. 18 så kom med. Då startar vi som sagt från Karleby. 

/Jesper


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"