Fortsätt till huvudinnehåll

Vilse i Kronoby

I helgen antog vi utmaningen att vandra Kronoby naturstig, men uppgiften visade sig vara oss övermäktig. Redan från början var vi lite vilsna. Vi hade läst in oss på att man kan starta från Torgare museiområde i Kronoby och det kan man säkert också bara man själv vet hur man tar sig vidare till naturstigens början. Tack vare att jag nyligen varit på mtbtur där hittade vi i alla fall dit. När vi väl kom igång gick det bra ända fram till Lillträsket förutom att vi missade varggropen. Vi hade hur som helst en skön paus i sällskap av ett svanpar och några andra oidentifierade fåglar i solskenet.




Vi fortsatte sedan mot Fjölkoträsket, en vandring på lite över 7 km. Här startade de verkliga problemen. Märkningarna kom med ca 1 km mellanrum och stigarna var på vissa ställen obefintliga. Plötsligt blev märkningarna väldigt täta och nöjda över det fick vi lite extra fart, men det var för bra för att vara sant. Pang bom så tog stigen slut och skogen kom emot. Vi tog fram vår gps och jämförde med kartan och konstaterade att vi hade gått i en cirkel. Märkningarna vi följt hade inget med vandringsleden att göra. Vi fick svänga om och gå ut tillbaka där vi svängt in. Nu fick gps:en stanna framme och hjälpa oss vidare i denna gissningslek.




Så småningom kom vi till ett kalhygge och ser en blå markering mitt ute på kalhygget, men ingen stig. Vi går rakt över mot markeringen, stannar sedan upp för att hitta nästa och jag ser en liten ödla vid min fot - tror jag. Ödlan visar sig vara extremt lång och jag inser att en orm kommer upp ur grästuvan jag står på. Paniken är ett faktum, visste inte hur jag skulle ta mig vidare på kalhygget sen. Ville fort därifrån, men ville inte gå där, önskar jag hade vingar.

Märkning på kalhygget, ingen stig och inga andra märkningar syns till. 


Med kurr i magen kom vi sent omsider fram till Fjölkoträsket och kunde äntligen tillreda våra hamburgare. Smakade gott efter flera timmars vandring. Det blev en rofylld kvälld med solnedgång över Fjölkoträsket och fågelsång i träden. Humöret steg igen efter att ha varit på botten några gånger under vår irrfärd.

Vi tältade aningen annorlunda!

Furuträsket


Tanken var att vi skulle gå samma väg tillbaka, men vi ansåg det inte vara värt mödan så vi ringde efter skjuts till Bäckby, dit vi sen vandrade under förmiddagen efter en kort inspektering av Fiskarholmens kärrnaturstig.
Denna rutt var delvis mycket bra och delvis helt enkelt dålig. Ger man sig ut på rutten utan karta eller gps är man definitivt ute på farligt vatten eftersom märkningarna och stigarna ställvis är så dåliga, speciellt sträckan Lillträsket - Fjölkoträsket.

Vädret var i alla fall på vår sida båda dagarna! :)
Tack Christel för skjutsen.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när