Fortsätt till huvudinnehåll

Vilse i Kronoby

I helgen antog vi utmaningen att vandra Kronoby naturstig, men uppgiften visade sig vara oss övermäktig. Redan från början var vi lite vilsna. Vi hade läst in oss på att man kan starta från Torgare museiområde i Kronoby och det kan man säkert också bara man själv vet hur man tar sig vidare till naturstigens början. Tack vare att jag nyligen varit på mtbtur där hittade vi i alla fall dit. När vi väl kom igång gick det bra ända fram till Lillträsket förutom att vi missade varggropen. Vi hade hur som helst en skön paus i sällskap av ett svanpar och några andra oidentifierade fåglar i solskenet.




Vi fortsatte sedan mot Fjölkoträsket, en vandring på lite över 7 km. Här startade de verkliga problemen. Märkningarna kom med ca 1 km mellanrum och stigarna var på vissa ställen obefintliga. Plötsligt blev märkningarna väldigt täta och nöjda över det fick vi lite extra fart, men det var för bra för att vara sant. Pang bom så tog stigen slut och skogen kom emot. Vi tog fram vår gps och jämförde med kartan och konstaterade att vi hade gått i en cirkel. Märkningarna vi följt hade inget med vandringsleden att göra. Vi fick svänga om och gå ut tillbaka där vi svängt in. Nu fick gps:en stanna framme och hjälpa oss vidare i denna gissningslek.




Så småningom kom vi till ett kalhygge och ser en blå markering mitt ute på kalhygget, men ingen stig. Vi går rakt över mot markeringen, stannar sedan upp för att hitta nästa och jag ser en liten ödla vid min fot - tror jag. Ödlan visar sig vara extremt lång och jag inser att en orm kommer upp ur grästuvan jag står på. Paniken är ett faktum, visste inte hur jag skulle ta mig vidare på kalhygget sen. Ville fort därifrån, men ville inte gå där, önskar jag hade vingar.

Märkning på kalhygget, ingen stig och inga andra märkningar syns till. 


Med kurr i magen kom vi sent omsider fram till Fjölkoträsket och kunde äntligen tillreda våra hamburgare. Smakade gott efter flera timmars vandring. Det blev en rofylld kvälld med solnedgång över Fjölkoträsket och fågelsång i träden. Humöret steg igen efter att ha varit på botten några gånger under vår irrfärd.

Vi tältade aningen annorlunda!

Furuträsket


Tanken var att vi skulle gå samma väg tillbaka, men vi ansåg det inte vara värt mödan så vi ringde efter skjuts till Bäckby, dit vi sen vandrade under förmiddagen efter en kort inspektering av Fiskarholmens kärrnaturstig.
Denna rutt var delvis mycket bra och delvis helt enkelt dålig. Ger man sig ut på rutten utan karta eller gps är man definitivt ute på farligt vatten eftersom märkningarna och stigarna ställvis är så dåliga, speciellt sträckan Lillträsket - Fjölkoträsket.

Vädret var i alla fall på vår sida båda dagarna! :)
Tack Christel för skjutsen.


/Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi
Skicka en kommentar
Läs mer

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde
2 kommentarer
Läs mer