Vandringen som blev till inget

Tisdagen började med glatt humör och vi ställde oss iväg för vår tvådagarsvandring som skulle gå från Senjabu till Ånderdalens nationalpark. Vi kom fram till Senjabu 11.30 och startade vår vandring, vi avslutade vandringen 70 minuter senare. Aldrig i mitt liv har jag varit med om sådana bromssvärmar som fanns där i skogen, de bet oss fastän vi var i rörelse, stod vi stilla var vi nästan täckta av bromsar. Jag minns att vi förra sommaren beslöt oss för att ta paus med vandrandet mitt på sommaren just pga alla bromsar, men kunde aldrig tro att de skulle finnas uppe i Nord-Norge. Den här gången får vi nog erkänna att vi rymde fältet. Måste säga att jag är besviken att det inte blev nån längre vandring, myggor hade jag förberett mig för, men inte detta. Läste sedan att medeltemperaturen i Abisko i juli brukar ligga kring 11 grader så antar att sådan här värmebölja inte är helt vanlig i dessa trakter.

Räknade till ca 30 st på ett ben.

Vems far hårdari?!

Rösti med bacon och kantareller.

Vi fick börja smida plan b och den tog oss till Abisko. Där har vi idag (åkt med linbana) upp till Nuolja och beundrat utsikten samt besökt Abisko nationalpark och Naturum. Många minnen väcktes till liv från fjolårets Fjällräven Classic då vi gick i mål vid just Abisko turistcenter.

Abisko nationalpark,svalkar fötterna.

Ibland går det inte som man tänkt sig och då gäller det att tänka om och göra upp nya planer. Sist och slutligen kanske det är lika bra att vi inte åkte på någon längre vandring eftersom det i gänget finns lite onda tår, knän och hälar. Nu har vi tagit oss till Kiruna och sitter ute och njuter på ett bromsfritt Camp Ripan. Planer för morgondagen smids medan solen sjunker lite lägre på himlen, men helt ner går den inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister. I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare. Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet. När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Läs mer

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Läs mer

Natventure.fi | Friluft.fi

Leta i den här bloggen