Fortsätt till huvudinnehåll

Friluftslivet flyttade inomhus

Mars månads träff med friluftsklubben blev en inomhusträff i form av ett pass väggklättring. Vi hade hyrt klättringsväggen hela förmiddagen så fick de som var intresserade att komma och prova på klättring dyka upp när de ville. Vi blev sammanlagt 12 stycken, en lagom stor grupp, alla hann klättra så mycket de ville och framför allt så mycket de orkade.

Christel på väg upp till toppen.

Mikaela visar modell hur man tar sig över lilla hyllan.

Väggklättring är inte alls så enkelt som det kanske ser ut. Det är enormt påfrestande för armar, händer och fingrar, speciellt när man är ovan. Egentligen ska man använda benen mest av allt när man klättrar, men de allra flesta nybörjare håller sig fast med händer och fingrar som om livet stod på spel. Helt naturligt, det känns lite obehagligt innan man vågar lita på att selen och repet håller och för en del är det jobbigt med höjden också. Det allra största problemet är nog ändå att man helt enkelt blir för trött i fingrar och armar och inte har kraft att dra sig upp längre. Tror att alla som var med kommer att känna av sina armar lite extra mycket imorgon.

Dubbleåttan.

Ett av de trevligare greppen.

Vi är jättenöjda över hur dagens klättring gick. Alla som kom vågade testa och jag tror att alla var rätt nöjda med sig själva när de gick hem. Vi var i alla fall jätteglada att så många dök upp och verkligen utmanade sig själva fastän det var lite skrämmande. Jag för min egen del utmanade mig själv också lite idag och klättrade för första gången över den lilla hyllan. Banan har blivit omgjord sen senast jag var och klättrade och är nu lite lättare än förut. Kände mig väldigt nöjd med mig själv efter att jag klarat av den. :) Det här var en riktigt rolig förmiddag, hoppas på mera sådant! Tack till alla som var med, speciellt tack till Mikaela som höll i trådarna för hela tillställningen.

Koncentrerad.

Första gången på väg över lilla hyllan. :)
Nu laddar vi om för paddlingskursen ikväll. Kommer tyvärr själv inte att kunna paddla pga otrevlig infektion, men får agera fotograf istället. Trevlig lördagkväll allesammans!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde