Fortsätt till huvudinnehåll

Friluftslivet flyttade inomhus

Mars månads träff med friluftsklubben blev en inomhusträff i form av ett pass väggklättring. Vi hade hyrt klättringsväggen hela förmiddagen så fick de som var intresserade att komma och prova på klättring dyka upp när de ville. Vi blev sammanlagt 12 stycken, en lagom stor grupp, alla hann klättra så mycket de ville och framför allt så mycket de orkade.

Christel på väg upp till toppen.

Mikaela visar modell hur man tar sig över lilla hyllan.

Väggklättring är inte alls så enkelt som det kanske ser ut. Det är enormt påfrestande för armar, händer och fingrar, speciellt när man är ovan. Egentligen ska man använda benen mest av allt när man klättrar, men de allra flesta nybörjare håller sig fast med händer och fingrar som om livet stod på spel. Helt naturligt, det känns lite obehagligt innan man vågar lita på att selen och repet håller och för en del är det jobbigt med höjden också. Det allra största problemet är nog ändå att man helt enkelt blir för trött i fingrar och armar och inte har kraft att dra sig upp längre. Tror att alla som var med kommer att känna av sina armar lite extra mycket imorgon.

Dubbleåttan.

Ett av de trevligare greppen.

Vi är jättenöjda över hur dagens klättring gick. Alla som kom vågade testa och jag tror att alla var rätt nöjda med sig själva när de gick hem. Vi var i alla fall jätteglada att så många dök upp och verkligen utmanade sig själva fastän det var lite skrämmande. Jag för min egen del utmanade mig själv också lite idag och klättrade för första gången över den lilla hyllan. Banan har blivit omgjord sen senast jag var och klättrade och är nu lite lättare än förut. Kände mig väldigt nöjd med mig själv efter att jag klarat av den. :) Det här var en riktigt rolig förmiddag, hoppas på mera sådant! Tack till alla som var med, speciellt tack till Mikaela som höll i trådarna för hela tillställningen.

Koncentrerad.

Första gången på väg över lilla hyllan. :)
Nu laddar vi om för paddlingskursen ikväll. Kommer tyvärr själv inte att kunna paddla pga otrevlig infektion, men får agera fotograf istället. Trevlig lördagkväll allesammans!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"