Fortsätt till huvudinnehåll

Årets sista paddlingstur

Det blev en lyxig start på dagen med brunch hos min kära syster med familj. Fram emot eftermiddagen ville vi ändå ta vara på den fina höstdagen och åkte iväg till kanotskjulet för att ta ut kajakerna på en sista tur innan de blir stående i vinterförvar. Det är nästan två månader sen vi sist paddlade och det kändes i kroppen. Det var trångt och obekvämt att sitta i kajaken igen, speciellt med skorna på. Vi trodde det skulle vara kallt, men solens strålar värmer ännu och vi fick snabbt upp värmen. Vi såg endast till en båt under turen, annars var det helt lugnt och stilla ute på sjön. Det blev ingen lång tur, men vi njöt till fullo av den färggranna naturen, den spegelblanka sjön och det ljuvliga vädret. Kommer allt att börja sakna paddlingen innan det blir säsong igen. 





Blåser cigarrer.


Tillbaka vid kanotskjulet fixade vi till lite på våra förvaringsplatser så att våra kajaker ska ha det så bra som möjligt under vintern. Eftersom vi har plastkajaker har de en tendens att få bucklor i sig när de ligger på hårda plankor, så nu har vi täckt in plankorna med lite skumplast (vanliga liggunderlagsbitar) och hoppas de inte bucklar sig fullt lika mycket under vintern. 


Tejpa tejpa!

Vi avslutade dagen med lite geocaching. Under vår orienteringskurs stötte vi på en travel bug när vi hade gps-övningar med geocaching. En travel bug är ett föremål försett med en spårbar etikett, som gör det möjligt för dig att följa objektet via geocaching.com. Travel bugen blir som en liftare som åker från cache till cache. Ägaren till travel bugen kan avgöra om den ska ha någon särskild uppgift som t.ex. att resa till ett visst antal länder. Den travel bug som vi hittade i Noux kom ursprungligen från Tyskland. Idag fick den resa vidare i Jakobstad tills någon annan för den vidare till nästa plats. 
En skön helg börjar vara förbi och det är dags att ladda inför nästa vecka. 

Tristan the Duck åker vidare. :)


 "Whatever makes you feel bad, leave it. Whatever makes you smile, keep it."

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"