Fortsätt till huvudinnehåll

Vi överlevde!

Jag hade ångest inför denna utmaning flera veckor i förväg. Jag utan mat i flera dagar, ingen bra kombination. När jag är hungrig och trött blir jag milt sagt lättirriterad och lite vad som helst kan flyga ur munnen på mig. Nu skulle jag då bege mig ut i skogen i flera dagar utan mat och min värsta farhåga var att jag pga någon mindre genomtänkt kommentar från min sida skulle bli osams med någon av mina kurskamrater.

Torsdagmorgon kom och tiden var inne för överlevnadskurs. Kursen startade med ett teoripass under förmiddagen som hölls av vår överlevnadsexpert Ingvar Krancher. Vi intog lunch på skolan som skulle bli vår sista riktiga måltid för några dagar framåt. Efter lunchen åkte vi ut till skogs och nu började allvaret. Utrustningen skulle gås igenom och den personliga utrustning vi fick ha med oss var minimal. Torsdagseftermiddagen och kvällen gick sen åt till att bygga läger och göra upp eld inför natten. Tallbarrste kokades över elden och det var en dryck som vi blev rätt bekanta med under de följande dagarna.


Här tillverkas ryggsäckar på löpande band.


Jag sov hyggligt bra under den första natten och kände mig rätt pigg på morgonen, men under förmiddagen kom huvudvärken smygandes. Den blev min ständiga plågoande under dagen, som annars bjöd på intressant och lärorikt program. Ingvar som jobbat inom svenska försvaret var verkligen kunnig inom sitt område och visste vad han pratade om. Vi lärde oss massor under dessa fyra dagar, även om koncentrationen svek mellan varven till följd av bristande energi. Att tända eld, söka föda, ta ut färdriktning, bygga vindskydd var några av sakerna som behandlades under kursen.

Fiskelycka!

Roy myser i vindskyddet.

Lördagsmorgonen var för mig personligen den tyngsta av alla. Då kände jag mig riktigt låg på energi och minsta ansträngning gav mig hjärtklappningar. Jag kämpade på med hjälp av stödjande och peppande kurskamrater och fram emot eftermiddagen började det kännas lättare igen. Det var väldigt intressant, om även mödosamt, att se hur jag själv reagerade i en situation med begränsad tillgång till mat. I början av kursen fick vi lära oss att i en överlevnadssituation handlar 80% om psykologisk påverkan och endast 20% om fysiologisk påverkan. När det kändes som allra värst försökte jag intala mig själv om detta, viljan att kämpa vidare betyder allt i en riktig överlevnadssituation.

Här är vi klara, Laura, Ville och Jesper kokar soppa och käkar smörgås! 

Röksignaler. Tack för bilderna Mikael Sten.

Söndagen kom och kursen var slut, vi klarade det! Kändes underbart att ha klarat utmaningen, jag kan konstatera att jag klarar mer än vad jag tror. Det gäller att tänka rätt så går det vägen. Avslutar med ett citat ur boken "Handbok Överlevnad":

"Få har dött av att kämpa vidare, fler däremot av att ge upp."

/Camilla



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi