Nyheter från naturen

På måndagkväll föreläste vår nejds egen naturexpert Mattias Kanckos om nyheter från naturen i Pedersörenejden. Jag blev positivt överraskad över hur djurlivet till största delen verkar frodas här i trakten, många djurarter har stärkt sina positioner. Visst finns det undantag också, men det är i alla fall mycket spännande på gång i vår närnatur. Uttern är en av de arter som det går mycket bra för i vår nejd, det går till och med så pass bra att vår utterstam är en av de starkaste i hela Finland. Även vitsvanshjorten har ökat kraftigt, den kommer troligtvis att passera älgen i antal inom kort. I Pedersörenejden finns ca 200 vitsvanshjortar för tillfället.

Andra arter som mår bra här är älgen och rådjuret. Inom älgstammen har de stora tjurarna återkommit efter flera års bortavaro. Det är bra för älgstammen eftersom älgkorna kan vara väldigt kräsna med valet av far till sina kalvar. Ju flera taggar på hornen, desto bättre. Det ligger något i varför Hälge alltid får nobben av Gullan. Det är tydligen helt naturligt i älgriket. ;)

(Lånad bild).

Några arter som det går sämre för är bisamråttan, skogsharen och lodjuret. Det finns en del teorier om varför bisamråttan minskat i antal, men ingen egentlig vetenskaplig förklaring. Skogsharen kan numera klassas som utrotningshotad, om även i den mildaste graden. Våra snöfattiga vintrar gör skogsharen med dess vita färg till ett lätt byte för rovdjur. Det finns mycket korsningar mellan skogsharar och fältharar, men renrasiga skogsharar börjar det bli ont om. Korsningarna mellan skogshare och fälthare ser dessutom ut mera som en fälthare till utseendet.

Skogshare. (Lånad bild).

Så finns det också nykomlingar i nejden. Vildrenen är en av dem och här kan ni läsa om när vi fick höra om deras ankomst till Lappfors första gången. Om de kommer att stanna här är inte helt säkert, men åtminstone har en sarv (ren av hankön) hållit till i Esseskogarna under hela sommaren. De andra två nykomlingarna är järv och bäver. Två stycken järvar har observerats i vårt område och av bävern har hittills endast setts kännspaka gnagarspår. Det är ännu osäkert om det är den kanadensiska eller europeiska bävern som varit framme i Purmo å. Man hoppas på att det skulle vara den europeiska, men mera troligt att det är den kanadensiska.

Så här kan det se ut när bävern varit framme.
(Lånad bild).

Som sagt är det mycket spännande på gång i vår nejd, mycket mera än vad jag varit medveten om. Både Jesper och jag undrade efter föreläsningen varför vi inte är ute mera. Tänk vilka djur som rör sig i våra skogar, vore ju häftigt att få se alla dessa djur med egna ögon. Kräver ju lite tålamod och en gnutta tur, men omöjligt är det inte. Mötet med rådjursbocken i somras var så häftigt, det är en stund att minnas. Om någon missat det så kan ni kolla det här. Det var en kort sammanfattning av en intressant och lärorik föreläsning. Roligt att det ordnas dylika tillställningar, tack till föreläsaren och arrangören!

Mötet med rådjursbocken.

/Camilla