Fortsätt till huvudinnehåll

Nyheter från naturen

På måndagkväll föreläste vår nejds egen naturexpert Mattias Kanckos om nyheter från naturen i Pedersörenejden. Jag blev positivt överraskad över hur djurlivet till största delen verkar frodas här i trakten, många djurarter har stärkt sina positioner. Visst finns det undantag också, men det är i alla fall mycket spännande på gång i vår närnatur. Uttern är en av de arter som det går mycket bra för i vår nejd, det går till och med så pass bra att vår utterstam är en av de starkaste i hela Finland. Även vitsvanshjorten har ökat kraftigt, den kommer troligtvis att passera älgen i antal inom kort. I Pedersörenejden finns ca 200 vitsvanshjortar för tillfället.

Andra arter som mår bra här är älgen och rådjuret. Inom älgstammen har de stora tjurarna återkommit efter flera års bortavaro. Det är bra för älgstammen eftersom älgkorna kan vara väldigt kräsna med valet av far till sina kalvar. Ju flera taggar på hornen, desto bättre. Det ligger något i varför Hälge alltid får nobben av Gullan. Det är tydligen helt naturligt i älgriket. ;)


(Lånad bild).

Några arter som det går sämre för är bisamråttan, skogsharen och lodjuret. Det finns en del teorier om varför bisamråttan minskat i antal, men ingen egentlig vetenskaplig förklaring. Skogsharen kan numera klassas som utrotningshotad, om även i den mildaste graden. Våra snöfattiga vintrar gör skogsharen med dess vita färg till ett lätt byte för rovdjur. Det finns mycket korsningar mellan skogsharar och fältharar, men renrasiga skogsharar börjar det bli ont om. Korsningarna mellan skogshare och fälthare ser dessutom ut mera som en fälthare till utseendet.

Skogshare. (Lånad bild).

Så finns det också nykomlingar i nejden. Vildrenen är en av dem och här kan ni läsa om när vi fick höra om deras ankomst till Lappfors första gången. Om de kommer att stanna här är inte helt säkert, men åtminstone har en sarv (ren av hankön) hållit till i Esseskogarna under hela sommaren. De andra två nykomlingarna är järv och bäver. Två stycken järvar har observerats i vårt område och av bävern har hittills endast setts kännspaka gnagarspår. Det är ännu osäkert om det är den kanadensiska eller europeiska bävern som varit framme i Purmo å. Man hoppas på att det skulle vara den europeiska, men mera troligt att det är den kanadensiska.

Så här kan det se ut när bävern varit framme.
(Lånad bild).
Som sagt är det mycket spännande på gång i vår nejd, mycket mera än vad jag varit medveten om. Både Jesper och jag undrade efter föreläsningen varför vi inte är ute mera. Tänk vilka djur som rör sig i våra skogar, vore ju häftigt att få se alla dessa djur med egna ögon. Kräver ju lite tålamod och en gnutta tur, men omöjligt är det inte. Mötet med rådjursbocken i somras var så häftigt, det är en stund att minnas. Om någon missat det så kan ni kolla det här. Det var en kort sammanfattning av en intressant och lärorik föreläsning. Roligt att det ordnas dylika tillställningar, tack till föreläsaren och arrangören!

Mötet med rådjursbocken.

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde