Fortsätt till huvudinnehåll

Årets första och sista långfärdstur på Larsmosjön

Så var det då äntligen dags för den efterlängtade säsongspremiären för långfärdsskridskoåkning. Väskorna var packade och stod klara genast när Jesper kom hem från jobbet, så vi begav oss iväg så fort som möjligt, för att utnyttja de sista timmarna av dagsljuset. Vi åkte till Assarskär i Larsmo där vi gjort våra flesta långfärdsturer. Det var full rulle på isen med både hockeyspelande och isfiske. Efter att ha fått krånglat på oss skridskorna vilket inte var alldeles lätt på den superhala isen, kunde vi ta de första skridskoskären på en blank, svart is.





Jag tror faktiskt inte jag förut har haft privilegiet att få åka på sån is som vi åkte på idag. Det var inte perfekt is överallt, men det var många fina partier med helt blank och polerad is där du inte behöver anstränga dig för att åka ens, det bara glider fram. Det är svårt att beskriva känslan som uppstår när man glider fram på den svarta isen och allting är alldeles tyst runt om, endast ljudet av skridskobladen som skär mot isen hörs. Det blir speciellt påtagligt om du åkt över ett parti med skröplig is och sen kommer in på fin blankis, en alldeles underbar känsla.


Det var stabila isar på de flesta ställen, men på ett ställe när Jesper smällde ispiken i isen så sprack isen och sprickan vandrade vidare ett par, tre meter innan den stannade. När vi började titta runt oss insåg vi att vi stod mitt i en vindbrunn, vilket förklarade varför isen var så pass mycket svagare just där. Det gäller att se upp var man färdas, men som tur var isen ändå förhållandevis tjock även i vindbrunnen.


Efter en timmes åkning hade vi tänkt avsluta för dagen, men föret var så bra så vi hade väldigt svårt att nöja oss med endast en timmes åkning. Vi ringde därför efter skjuts och åkte några kilometer till i medvind och det gick ruskigt fort. Väl framme vid avtalad plats väntade vår skjuts, tack Robin för skjutsen! Mycket nöjda med premiärturen väntar vi på några lediga dagar, minusgrader och mera skridskoåkning.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p