Fortsätt till huvudinnehåll

Isföre och fina längdspår

Sportlovsfirare kunde inte ha fått en bättre start på veckan vädermässigt. Det har verkligen varit kanonväder de senaste dagarna och jag har försökt njuta av det så mycket jag kunnat. I måndags gjorde jag tillsammans med min mamma en liten utfärd till Mässkär naturstation. Det är tre år sedan isarna varit farbara dit ut, så det är ett tag sen jag varit där sist. Det hör liksom till att göra en utfärd dit varje vinter, men om isen inte håller så blir det ingen utfärd dit vintertid i alla fall. Vanligtvis åker man ut från Ådö fiskehamn, men därifrån gick det inte att gå ut i nuläget så man startar från en privat villaväg istället. Jag mätte inte själv avståndet, men hörde någon säga att det var 4 km enkel väg, vilket kunde stämma. det tog lite över en halv timme att gå dit. För den som inte besökt Mässkär än i vinter passa på nu, det är öppet denna vecka varje dag. I caféet kan man köpa sopplunch eller kaffe och varma grisar.


Mycket folk på väg till Mässkär.


Mässkär naturstation.

Mamma på väg ut på isen igen.


Igår åkte Jesper och jag ut till en sjö i Nedervetil för att studera lite vinterfiskemetoder. Det är nu mest jag som behöver studera, Jesper kan ju allt sådant från förr. Det hör hur som helst till vår utbildning att vi ska göra ett inlämningsarbete som handlar om olika fiskemetoder och nu när det är väder för att hålla på med ismete och pimpelfiske så vi tog tillfället i akt och studerade fiske på plats och ställe. Det var mycket intressant för mig som inte är så pass insatt i det hela och jag lärde mig en hel del nytt. Tack till killarna i BigPig Fishing Team som hjälper oss med detta!

Frank från BigPig Fishing Team berättar om ismete.


En av fördelarna med mitt jobb är att jag oftast slutar tidigt på dagen och dagar som idag med strålande vinterväder är det extra tacksamt att få avsluta arbetsdagen vid lunchtid. Efter att ha fyllt på energidepåerna tog jag skidorna under armen och traskade iväg till spåret som börjar ca 200 meter från vår ytterdörr. Hur lyxigt är inte det? Jag visste inte ens av det förra vintern så det blev en glad överraskning när jag upptäckte det denna vinter. Jag hade inte tänkt skida så värst långt idag, men när jag väl kom ut till Svalgesmossen hade jag inte alls lust att vända om som jag hade tänkt, så det blev några kilometer extra på dagens rutt. Vandringsleden är verkligen toppenfin att skida på. Spåren var riktigt fina idag och det är så vacker och omväxlande terräng att skida i. Jag tycker det är så mycket finare där under vintern med all snö i träden. Snoret rinner och svetten sprutar, men det är med ett leende på läpparna jag stakar mig fram i skogen.

Fick i veckan tips på ett nytt skidspår i Ytteresse/Bäckby som jag inte testat så ska försöka ta mig dit nån dag inom snar framtid. I Fagerbacka i Purmo lär det också finnas ett fint spår som jag inte heller testat. Hoppas vi har snö länge än så jag hinner testa alla nya spår. Dagar som dessa är gjorda för skidåkning. Har någon tips på fina spår så tipsa gärna. Ut och njut!

Någon åkte paramotor i det vackra vintervädret.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde