Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterfjällkurs i Tärnaby

Vår vintersemester firades i år i Tärnaby och Hemavan tillsammans med Vigu 21 där vi hade den smått legendariska vinterfjällkursen. Efter en lång resa och en del bilbekymmer kom vi fram till Tärnaby på söndagkväll. De första tre nätterna bodde vi i en stuga "Backvillan" precis intill Anjabacken. Det blev två dagar piståkning innan det riktiga äventyret startade på onsdagen. Väderprognosen utlovade storm mot kvällen så våra lärare beslutade att kalfjället där de vanligtvis brukar hålla kursen var för utsatt för vädret, så platsen var ny för i år, fastän konceptet för övrigt var som tidigare år. Det blåste hårt redan på förmiddagen när vi packade våra pulkor och startade klättringen uppför fjället. Ca två timmar senare kom vi fram till Ryfjället som skulle bli vårt hem de tre följande nätterna.




Vindstyrkan hade nu tilltagit rejält och att gå uppe på fjället utan skydd för vinden var inte att rekommendera. Vi började genast gräva våra snöbivacker, vi tjejer grävde en och killgänget grävde sin egen. Det visade sig att snön där vi grävde var mycket hård och svår att gräva i så efter några timmars grävande kom killarna och hjälpte oss så vi skulle hinna få vår bivack färdig till natten. Det hann bli sent innan vi fick ta natten den kvällen, men det var desto skönare att få lägga sig i sovsäcken och äntligen få vila efter en tung dags arbete. Fastän stormen vinade utanför bivacken märkte vi ingenting där inne, det var helt tyst och stilla och vi sov nog alla gott den natten.






Följande morgon var solen framme en stund, men det blåste fortfarande friskt. Det blev hur som helst lavinkunskapsutbildning och vi fick börja öva på kamraträddning. Det väsentligaste i kamraträddning i händelse av en lavin är att båda parter (offer och räddare) har en fungerande transceiver som är påslagen. Räddaren bör också ha en sond och en spade. Enligt statistiken har man inte lång tid på sig att hitta ett lavinoffer innan luften tar slut under snön, vårt mål när vi övade var att kunna hitta två offer inom fem minuter. Det var inte alls lätt och kräver nog övning för att bli säker på dubbelsök. Pga den hårda blåsten och isiga fjäll blev det inga långa skidturer så vi fick istället mycket tid till lavinsök.








Vi hann ändå med två skidturer, på torsdagen blev det en kort tur en bit uppför fjället och på fredag gjorde vi en topptur efter lunchen. Det hade då snöat lite under natten så vi fick några partier med fin snö att åka i. Jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att bli någon offpiståkare, men efter fredagens tur fick jag ändå mersmak. Det var både roligt att gå uppför och förstås att åka ner sen. Vinterfjället är otroligt mäktigt, det kändes som att vi upplevde bilderna jag brukar beundra i olika friluftsmagasin. Jag förstår nu varför man vill gå uppför i flera timmar för att sedan få ett enda åk under en och samma dag. Det är helheten med att sträva uppåt, vyerna, att svettas, känslan av att nå toppen och sen den roliga utförsåkningen. Jag hoppas jag får möjlighet att göra flera toppturer, det var verkligen en häftig upplevelse.

Det här var utan tvekan den bästa kursen hittills med Vigu. Jag är så glad att vi bestämde oss för att åka fastän jag var lite tveksam i början. Att bo i snöbivack på vinterfjället var så häftigt, varje kväll när jag stod och borstade tänderna i månskenet med fjäll åt alla håll kom en overklighetskänsla över mig - vilket liv jag lever! Tack till alla som var med och gjorde detta till en oförglömlig upplevelse. :)

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när