Natventure.fi | Friluft.fi

I och med vårt nyväckta intresse för klippklättring har vi fått lite nya klättringsvänner och vi var inte sena att hänga på när de hörde sig för om sällskap på en helgresa till Skuleberget i Sverige för lite via ferrataklättring. Vi åkte över med morgonfärjan på lördag och efter en något gungig färd var vi framme i Umeå kl 11.00 lokal tid. Vi började köra söderut och när vi kollade via ferratas hemsida upptäckte vi till vår förskräckelse att klättringslederna var stängda hela lördagen pga att det regnat kraftigt under natten och berget helt enkelt var för vått. Via ferrata är egentligen ingen renodlad klättring utan det är lite av en blandning mellan vandring och klättring i mycket brant terräng. Man har vanlig klättringssele på och är fast i en vajer i vilken man kan dra sig uppåt för att underlätta framfarten. På en via ferrataled kan det också finnas konstgjorda grepp och steg på särskilt branta partier. Är berget vått som det var denna lördag så blir det väldigt halkigt och farliga...

För fjärde året i rad skulle vi tillsammans med våra vänner åka iväg på paddlingshelg på fredagkväll. När jag kom hem från jobbet blev verkligheten en annan. Vår papegoja hade bitit bort alla långa vingpennor från vänster sida och satt och putsade sig frenetiskt. Orsakerna till ett sådant beteende kan vara många, men bekymrade blev vi hur som helst. Efter en del funderande bestämde vi oss för att förkorta vår paddlingshelg med en dag och stanna hemma med Kaa på fredagkväll för att se hur det hela artade sig. Efter storstädning av fågelburen och en dusch verkade Kaa hur nöjd som helst så vi siktade på att starta vår paddlingshelg på lördagmorgon istället. Gammal bildsamling på Kaas tvättrutiner. Vid 10.30-tiden på lördagförmiddag var kajakerna packade och vi paddlade ut från Fränsvikens båthamn i Eugmo. Vi siktade på att ta oss ut till Olasören till att börja med. Eftersom det var ideala paddlingsförhållanden kunde vi tryggt välja den yttre vägen till Olasören via bl.a. Svartsten...

Vi fick förra helgen möjligheten att testa på en för oss ny frilufts/idrottsgren - SUP = stand up paddling. De flesta känner säkert till vad det går ut på, men för att försäkra mig om att alla hänger med så betyder det att man står upp och paddlar på en surfbräda. Sporten har rötter långt tillbaka i tiden, men den som tog sporten till USA var surflegenden Laird Hamilton som utvecklade sporten när han transporterade sig ut till de stora vågorna. Racern kom lastad med SUP-brädor. Publiken När jag hört om SUP har jag sett framför mig någon som glider ljudlöst fram på spegellugnt vatten helt i harmoni med naturen. Det kan mycket bra vara SUP, men det är inte hela sanningen. Jag har lärt mig att SUP också kan utövas i vågor, du kan utöva yoga på din SUP-bräda och du kan helt enkelt ta dig ett rejält konditionsträningspass på din SUP-bräda. Att ha SUP som en träningsform ger dig många fördelar. När du paddlar stående på en bräda tränar du framför allt balans, men också mycket bål...

Det är alltid lite jobbigt att återvända till jobbet efter semestern, men ändå lite skönt på ett vis. Känns ju extra bra när det blir helg sen efter att man jobbat en hel vecka. Efter nästan en hel veckas regnande var det superskönt med lite sol i helgen också. Vi har varit ute så mycket vi bara hunnit. På lördagkväll åkte vi ut med båten för lite göstrolling. Vi hade en riktigt händelserik fisketur med hela fem gösar och tre gäddor, plus några stycken som släppte innan vi hann veva in dem till båten. Tyvärr blev det inte mycket till middag av gösarna vi fick eftersom de flesta var för små, men vi hade en så fin kväll på sjön så det spelade ingen större roll. Spänd förväntan på första hugget. Denna gädda är den största som Camilla vevat in, överlåter hanterandet till Jesper. :) Picknick i båten med pastrami-coleslawsmörgåsar. Idag bestämde vi oss för att göra en paddlingstur i den yttre skärgården så vi lastade kajakerna på bilen och körde till Ådö fiskehamn. Där s...

Dagen före midsommarafton vaknade vi till en så gott som molnfri himmel och det var äntligen dags för vår efterlängtade topptur. Vi var en grupp på tio personer som beslöt oss för att ta oss an toppen Vuojnestjåhkkå som mäter hela 1952 m.ö.h. medan en mindre grupp gick upp till den mer krävande toppen Spijkka. Vuojnestjåhkkå är en passande topp att börja med, den är aldrig jättebrant utan går ganska jämnt uppför hela tiden och det är heller inga smala kammar man behöver balansera på. Vi behövde inte gå länge förrän vi började få fin utsikt över dalen vi hade basläger i och så småningom också över sjön Bierikjávre med sitt turkosa vatten och det mäktiga Ähparmassivet i bakgrunden. Jag var förvånad över hur varmt det var där uppe, jag hade förväntat mig hård och kall vind, men emellanåt var det så varmt att man kunde gå i kortärmat. Vi lunchade en bit från toppen, då hade vi redan gått ca fem timmar och sen spurtade (åtminstone jag) den sista biten upp till toppen. Det kändes som att var...